dubbeldiagnos

Idag sitter jag Göteborg och skriver.
Jag fick 4 biljetter till Frölunda - Djurgården, hockey alltså. Fick med mig trevliga killar och en tjej.
Matchen slutade bra med 4 - 3 till Frölunda efter straffar.
Så det va en bra kväll.

Jag stannar kvar här i natt i alla fall, kanske mer.
Vi ska titta på min favorit serie OZ. I love it!!
Jag är kär i Adebisi!
Finns ju många andra snyggingar i serien också Ryan O´Reily och snorungen Kennth Wangler bland annat.
Så får vi se när John Blund dyker upp.

Liten rapport sådär.

Bye Bye

Jävla hackers som har hackat bloggtoppen, dom har ju lagt ut en lista på över 90 000 lösenord där ifrån så det är dags att man själv byter nu.
Det är så jävla idiotiskt, varför måste folk förstöra sånt.
Så glöm inte det nu!
Byt lösenord på alla dina olika internetkonton med samma inloggningsuppgifter!!

Här kan ni läsa lite om det, och om dom ytterligare 57 sajterna som är hackade..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13838087.ab

Kom nyss hem efter ett kalas för mina två kusiner Noel 9år och Myra 2år.
Det va rätt mycket folk där men det gick rätt så bra kände jag, hade i alla fall inga större problem med det. Kanske lite att det va sånt surr överallt så att jag nästan trodde ett tag att jag blivit schizofren.
Lite för mycket helt enkelt.
Pratade inte allt för mycket eftersom jag inte i alla lägen gör det, beror ju oftast på vad det är för människor som sitter runt omkring mig också.
Det är lite svårt att uttrycka sig på ett ställe med så många olika människor som det finns i vår släkt och dom andra som va där. Kan förmodligen bli rätt provocerande.
Jag själv tycker att vissa människor kan vara för jävla jobbiga och säger saker med en spydig underton. Därför håller jag käften istället och nickar och ser glad ut.

Min faster Carina sa att hon ska åka till Ullared imorgon med några ifrån jobbet. Det fanns eventuellt en eller två platser över och jag fick i alla fall första tjing. Jag hoppas verkligen att jag får platsen så att jag kan försöka fylla ut lite tomrum i morgon.
Det är alltid skönt att komma iväg en stund ifrån Alingsås och bort med andra människor, även om jag inte känner dom. Allt är bättre än att sitta här och ruttna för tillfället. Det hjälper om man slipper att se skitvädret lika mycket som man gör när man sitter där jag just i denna stund sitter.

Är lite avundsjuk faktiskt på hur det ser ut i deras hem nu. Eller ah, väggarna är det jag syftar på.
Känner själv hur jag har tjatat om att måla om hallen och dom 3 väggarna i mitt vardagsrum som aldrig blir gjorda.
Jag vet ju fan inte ens vad det är för färg jag ska ha.
Men här i vardagsrummet ska det bli en vit färg, den vita som finns inuti en del av blommorna i fonden.
Och hallen... den vet jag fortfarande inte vad jag vill ha för färg. Men det finns en väldigt ljus rosa/lila färg i min fondtapet som är på blomstjälkarna, den är jag nog rätt sugen på att ha där ute. Det hade blivit rätt fint tror jag faktiskt då allt annat nästan är vitt här hemma sen.
Det finns ju en massa häftiga vägg dekorationer nu att köpa på olika ställen och då kan man i så fall ha dom i vitt där.
Ska suga på den karamellen ett tag och faktiskt försöka att ta tag i det här jävla vardagsrummet först och främst.
Pappa får kanonrabatt av sin kompis på färg så det är ju bara för mig att välja någon och sen räkna ut hur mycket som behövs..

Min dag har annars varit rätt okej. Sov hemma hos mamma i natt eftersom jag somnade på golvet i Linus rum igår kväll när vi kollade på film. Det va skitväder ute när jag vaknade upp vid två tiden så jag sov över, inte på golvet dock.
Så mamma väckte mig i morse och då traskade jag hem.
Fick färgat mitt hår så nu är jag svart i huvudet igen, korpsvart. I Love it!
Har inte varit överdrivet ledsen idag utan mest en del kaos i huvudet och en del agg också, men det kan jag skriva om ifall det blir ett till inlägg under kvällen.

Trött på att en person b.la som alltid ska berätta allt som jag gör in i minsta detalj, hon har inte rätt överhuvudtaget att berätta vad jag gör och inte på mina dagar.
Om någon frågar nåt om mig så svarar man ett kort svar typ  -söker arbete, eller något annat väsentligt.
Inte om hur mycket jag sover eller vilken tid på dygnet jag går och lägger mig.
Det kan jag berätta själv om jag vill det, din uppgift är det i alla fall inte. Berätta om dig själv istället!

Nu ska jag städa, det kan behövas känner jag. Det rensar tankarna..

Ha en fortsatt trevligt kväll!!


Och Em, du är visst länkad om du läser där bland mina länkar. Det står inte ditt namn utan vad du är för mig. Love you!

Har haft en katastrof natt! Som tur är va jag jävligt trött igår kväll så det tog inte allt för lång tid innan jag somnade efter att Coffe kom hem.
Men sen den jävla natten.. Drömde och vaknade, somnade om. Drömde och vaknade, somnade om.
En av gångerna vaknade jag upp helt jävla kallsvettig och nästan skrek. Alla dom mardrömmarna förstör nästan hela dagen efteråt. Och det började ju precis så. Har legat i sängen under täcket, försökt att somna om sen 8:30 och gjorde det några minuter till och från, vred och vände på mig och det va så förbannat jobbigt.

Är jävligt trött nu men det kanske går över om en stund bara jag och Linus kommer på vad vi vill göra.
Han vill göra en pannacotta. Det vet jag inte om man orkar göra idag, har varit förbannat mycket bakande den här veckan. Dumlekaka, bärmuffins och igår va det brownies med 3 sorters choklad. Allt har faktiskt varit väldigt lyckat. Kanske skulle tagit lite mindre mörk choklad men vi följde receptet. Ska försöka hitta lite recept som jag kan ändra lite på och göra lite egna. Det finns ju några stycken menar jag.

Men idag.. Morgonen va piss och pannkaka, ändra fram tills 14 faktiskt. När jag kom hem till mamma och pappa för att invänta Linus så satte jag mig och spelade lite Left 4 dead på xbox360. Om jag koncentrerar mig så har jag ingen tid att tänka på någonting annat så därför använder jag mitt tv-spel väldigt mycket nu. Försöker variera mig lite vad det gäller spel men jag har fastnat fullständigt för zombie spelen. Det har kommit ett nytt nu på Games vilket jag nog ska köpa faktiskt. Alltid kul med nya spel, ännu roligare nu när jag även har skaffat Live Gold nu hemma också så jag kan spela på internet ihop med andra spelare världen över.
Blev lite sur förut när det va någon jävla idiot som ville rösta ut mig ur spelet men det va ingen annan som höll med h*n. Tackar dom för att jag fick vara kvar.
Har blivit jävligt grym nu och hamnar ofta på första och andraplats nu. Det gör mig lite lycklig.
Därför tänker jag fortsätta att vara den spelnörd som jag en gång va för några år sedan.

Jag hoppas att kvällen blir lugn i huvudet och att det inte blåser upp till storm. Jag är tyvärr fortfarande lite död, men ska försöka att göra mig själv lite mer levande idag.
Efter att ha fått det blev en sjuhelvetes krock igår så måste jag laga hålet som blev där. Jag avskyr när man blir så besviken på någon. Det gör väldigt ont och jag hoppas att det är något som går över rätt fort.
Men jag kanske kan byta ut den besvikelsen då jag nu har stött på en person som jag inte alls va beredd på att möta här i denna lilla staden.
Jag sken tydligen upp som en sol ifrån att ha kommit med ett åskmoln över huvudet, det såg näst intill ut som att jag skulle mörda någon när jag kom gående va kommentaren jag fick.
Men det va ett kärt återseende och vi ska höras imorgon. Så kul och jag ser verkligen fram emot det. Han har ju faktiskt en liten stjärna i kanten som han fått av mig för ett bra tag sedan, 2 år sedan tror jag.
Det va en sak som gjorde en del av min dag.

Den andra saken som kommer att göra min kväll blir nog att jag ska färga tillbaks mitt hår till den färgen som jag alltid har varit mest nöjd med. Den färgen som faktiskt får mig att känna mig rätt fin.
2009 när jag gick ifrån väldigt pundig till att jag kom till Iris och va drogfri dom 3 första månaderna. Mitt fina svarta hår. Gjorde alltid saker med mitt hår och klippte till en del schyssta frisyrer, det ska jag fortsätta med nu. Färgen va helt ärligt en liten del av mig och min personlighet.

Jag försöker att planera min morgondag.
Ska möta upp han med stjärnan och så får vi se vad vi hittar på. Han ville ta en titt på mitt nya hem så jag hade tänkt att bjuda hem honom.
Jag ska också att göra min egna och första polka glass. Hoppas verkligen att den blir som jag själv tänkt mig, antar att den inte blir det men hoppas kan man ju alltid göra.
Får se om det kommer en kvinna och hämtar ett par Hello Kitty flipflops som hon har köpt av mig. Ännu mer pengar i min spargris. Me like!
Det är vad jag har att förvänta mig av morgondagen hittills.

Har ju Limpan nu fram till 18-19 tiden för mamma och pappa är på trav. Måste komma på någonting att hitta på nu också. Det kanske blir att baka något, kanske kan det ta rätt lång tid så vi håller oss sysselsatta under en lång tid.


Jag kanske skriver ett till inlägg ikväll om vågen av någon anledning skulle komma, det kan ju bli storm. Man vet aldrig.

Förresten så har jag fått ett samtal ifrån ett av ställena jag har sökt jobb på. Hoppas att det är om en intervju och att man sen får jobbet. Hade verkligen behövts nu.

Ha en bra kväll!

Borde det inte vara så att jag själv spikar i mina spikar i min egen kista och inte att andra ska göra det?
Helt plötsligt verkar det som att det är okej att såra någon bara för att personen redan mår dåligt, som om det ändå inte skulle göra någon skada.
Det är väl ett jävla fittigt tänkande?
Om en person vet hur en annan person mår så ska man väl göra allt för att inte göra saken värre. Om det finns risk för det så kan man la lika gärna ge fan i att prata med personen då så slipper det bli så.

Ibland kan jag råka få förhinder då och då men det behöver inte betyda att det kommer att vara så för alltid, bara en enda dag. Som om aldrig någon annan har fått det.
Människor har en förmåga att sticka käppar i andras hjul, det verkar vara någonting som är vanligt idag ungefär som att det är ett inlärt beteende för alla.

Jag ska sluta att lita på folk, dom få människorna som är 100% vågar jag tro på. Men man får verkligen visa framfötterna för att få mitt förtroende.
Antar att jag har varit på tok för naiv, det vet jag. Alldeles för godtrogen, blåögd.
Men det kan inte hjälpas. Vissa av oss är ju det, man önskar att det ska vara som dom säger och tror därför också så.
Alla människor ljuger, självklart! Vem gör inte det, men det finns olika saker att ljuga om och det finns också olika sätt att ljuga på.
Dom vita lögnerna är harmlösa, jag bryr mig inte om dom.

Men nu orkar jag inte bli sårad längre, det händer gång på gång. Det är så jävla tröttsamt.
Hoppas bara att folk någon enda gång kan prata sanning. Åtminstone en gång för mig.
Jag slutar hoppas och väntar bara på att motsatsen bevisas.

Tänk på det, säg sanningen så blir allt så mycket bättre!

God natt!

Det är lite så jag känner för tillfället, fråga mig inte varför men jag känner mig osynlig, som ett spöke ungefär.
Jag går runt som någon levande vålnad och jag syns ingenstans, jag bara är, existerar.


Igår va jag så fruktansvärt irriterad och arg av alla människor som är överdrivet lyckliga på ett dåligt sätt.
Jag känner att jag nästan vill spy på dom. Saken är bara den att lyckan kan bytas ut mot olycka, väldigt fort också.
Visst så önskar jag dom flesta all lycka men det får vara i lagom dos och på ett bra sätt.
Det värsta är det som följer med denna överdrivna lycka, det är dom nya skrämmande trenderna.
Dom är jag ännu mer förbannad över då den där lyckan balanserar på en skör tråd och man vet inte vad man gör. Man blir förhäxad och tror att denna lycka ska hålla för evigt. Det finns få sagor och det är riktigt häftigt, men det finns så många sagor som spricker.
Skaffa barn, gifta sig och flytta ihop efter några få månader är några av dom nya trenderna som har fötts.
Det är en blandning av platonisk och allmän kärlek, som lätt blir olycklig..
En sak till som jag bara behöver tänka på för att det ska göra mig arg är skryt! Folk som skryter om hur mycket pengar dom tjänar. Hur bra betyg man har. Att du har dom dyraste sakerna. Vackraste hemmet m.m.
Man försöker att vara märkvärdig och lite bättre än alla andra.

Utan att tänka..

Idiotiska förhållande

"- Vi ska förlova oss!" Ja men det va jätteroligt för er. Jag tycker faktiskt det även inne i mitt huvud men tona ner det lite. Hur länge har ni känt varandra? En vecka, en månad? Kanske två? Det händer allt för ofta runt omkring oss hela tiden. Varför ska man förlova sig så fort. Det ska ju vara något symboliskt man gör för att man senare ska gifta sig, inget man gör för skojs skull och hoppas att det ska hålla. Kan man inte leva utan en ring på sitt finger och älska varandra ändå? Ett tag i alla fall.

"- Jag har träffat en kille/tjej!" Det är någonting jag tycker är helt okej att säga och att tjata om en stund, absolut. Alla har vi varit nykära och vet hur det känns. Jag är likadan i den situationen. Men även där finns en liten gräns som man kan gå över, men det kan krävas väldigt mycket innan jag blir irriterad över det. Det som stör mig är allt gullande, pussande och det där jävla hånglet som dom måste göra överallt, hela tiden. Gör det när ni är själva och inte ute på stan eller med sina vänner. Även om man är en vän eller flera så kan det bli lite väl jobbigt. Det kan bli rätt mycket skitsnack har jag märkt efter att paret lämnar sina vänner för ingen tycker att det är speciellt roligt när man umgås med varandra. Så ta det när ni är ensamma. Hela världen ser er ändå.

"- Vi ska flytta ihop!" Mhm.. Är inte det någonting man ska göra när man har varit tillsammans minst ett år eller så? Inte efter 2-3 månader. Det är någonting jag blir riktigt arg på, jag hatar det. Jag har gjort ett sånt misstag och det går oftast åt helvete efter ett litet tag. Man känner knappt varandra och helt plötsligt så kommer dom där sidorna fram som man inte ens visste fanns. Han kan vara en psykopat! Jag har själv sett det i andras förhållande och varit med om det. Men om man berättar att man ska bli sambo när man har varit ihop ett år eller längre så tycker jag det är jättekul!

"- Vi ska ha barn!" Jag tycker det är underbart när folk skaffar barn, OM dom varit tillsammans mer än några få månader och har ordentliga förhållande så att barnet kommer ut till en familj där föräldrarna kan ta hand om sig själva först och främst, så dom kan ta hand om ett nytt litet liv och ge det så mycket kärlek och ömhet som ett barn behöver. Men det är jävligt skrämmande då det har blivit en trend nu, hon/han/dom skaffar barn, alltså måste jag/vi ha det också. Man kan jämföra det med Paris Hilton trenden, skaffa en Chihuahua för att hon har det. Men det är inga djur. Jag tycker det är skithäftigt när folk skaffar barn och jag ser fram emot den dagen jag själv skaffar kottar, men det ska va ordnat för mig. Jobb, pengar, bostad, ett riktigt och fungerande förhållande, och även att familjen och släkt finns där, som stöd och annat. Vissa har ingenting när dom skaffar människo-valp. Tyvärr måste jag säga en sak som verkligen är hemsk. Vissa människor ska inte ha barn! En hemsk sak att säga då det är det ultimata för mågna. Men inte än i alla fall så tänk igenom det ordentligt, planera noga och tänk på framtiden. Du har helt och hållet ansvaret i 18 år framöver!!

"- Vi ska gifta oss!" Det är tydligen också en trend som har kommit nyligen. Man gifter sig efter ett 6-9 eller så, kanske man väntar några få månader till. Men det är på tok för fort, man kan inte gifta sig om man inte känner varandra! Ta det lugnt, gör saker ihop och väx ihop med tiden. Vänta några år åtminstone. Det blir ju så för att saker jag redan nämnt redan har hänt. Man har flyttat ihop, skaffat barn eller förlovat sig efter 2-4 månader. Jag har inte sett att det har fungerat för någon. Dom gifter sig och skiljer sig sedan efter ett litet tag. Vad är det då för mening? Att gifta sig när man inte känner varandra är som att köpa grisen i säcken.

...

Onödigt skryt..

"- Jag har dom absolut grymmaste betygen, jag är så jävla bra. Titta mina betyg, jag är bättre än alla andra!" Och?! Det är verkligen skit häftigt att du har bra betyg, men skryt fan inte om det. Man kan berätta det helt normalt som många gör och säga vad man är bra på och inte, men snälla skryt inte. Om man är jävligt bra i skolan så ska man vara riktigt glad över det, en självklarhet. Och jag säger inte det här för att jag inte har gått gymnasiet eller för att jag inte hade dom bästa betygen när jag gick ut högstadiet, utan för att det kan gå för långt. Märkvärdigt och omoget. Det kan finnas dom som tar illa upp av skrytet, jag antar att det är därför folk skryter för att dom ska verka lite bättre än alla andra.

"- Fan va tjänar mycket pengar. Så jävla schysst för jag har ut .....kr i månaden. Har köpt mig en sån jävla fräsh och helt ny bil. Jag menar, vad tjänar du?" Usch, usch och åter usch. Jag förstår inte hur fan man kan skryta om hur mycket man tjänar. Det är verkligen en av dom värsta sakerna jag vet. Man kan vara jävligt glad över att man har fått ett väldigt bra jobb, men just ta upp det där med vad man tjänar det är inte okej. Då försöker man sätta sig själv över andra som om man vore lite finare och lite bättre.

...

Jag kan göra en lista som är hur lång som helst men just dom sakerna som jag räknat upp är dom som är värst.
Det blir någon sorts hysteri och just dom här sakerna är någon underlig trend som är nu. Vart tusan tog "- jag ska satsa på mig sjäv, skolan, karriären" och alla dom sakerna vägen?
Helt plötsligt efter några veckor eller månader så ska man göra allt ihop med någon man knappt känner och allt det där man ville göra har raderats ur minnet.
Man kan ju alltid försöka att göra båda sakerna men man glömmer ofta av det ena och det blev inte alls som man ville. Jag har sett det på avstånd både en och två gånger.

Sen till dessa trenderna. Vad är det egentligen med folk när dom blir kära? Man behöver inte springa in i någonting man tycker är bra för stunden och för att man vill visa sin kärlek inför alla. Det kan man göra på så många andra sätt.
Det enda jag vill säga till folk är att man ska tänka efter innan man tar förhastade beslut och ger sig in i någonting utan att ha någon sorts framförhållning och vet vad det kan bli för konsekvenser. Man tar sig vatten över huvudet, för det kan efter ett litet tag vara tvärt emot vad man trodde det skulle vara. Ett förhållande är inte alltid en dans på rosor så att säga.
En skilsmässa t.ex är en process som kanske inte alls va vad man tänkte sig. Det kan bli en jävla massa skit runt om det, men det kan bli en väldigt lätt process också. You never know. Angående barn och sånt kan det bli en massa hemska vårdnadstvister om föräldrarna går isär och man inte är sams. Otrohet kan ha en effekt på hur fel det kan bli efteråt. Det gör ju att man oftast blir jävligt osams och det kan förstöra mellan föräldrarna till barnet. Ska barnet/n då stå i mellan och inte kunna bestämma någonting och knappt förstå varför pappa eller mamma helt plötsligt försvann. Att man bara ses några timmar då och då eller inte alls.
Barnen har ingen talan men det kan ju också bli bra för dom med tanken på all skit som ett förhållande, föräldrar i mellan kan påverka. Skaffa inte barn om ni har ett fruktansvärt temprament och bråkar för mycket i erat "lyckliga" förhållande. Om man har sina små uppehåll eller har gjort slut innan och sedan blivit ihop igen.



Jag själv tänkter aldrig mer göra någonting utan att tänka både en och två gånger extra. Aldrig mer flytta in med någon jag inte känner. Aldrig mer förlova mig med någon efter några månader, jag ska vänta och se om jag känner att det kommer hålla. Någonting jag aldrig kommer göra är att gifta mig, det är något jag aldrig har velat egentligen.
Och barn.. Jag ska skaffa barn någon gång, det vill jag göra i alla fall så får vi se om det blir så. Men man måste vara överens om den saken och veta att allting funkar.
Sen det där om skrytet. Jag avskyr det och om jag skulle börja läsa igen och söka till högskola vilket jag har haft i baktanke länge, men känner mig inte redo för skolbänken, tänker jag aldrig skryta om mina betyg om dom skulle råka bli kanon. Det är roligt men skryt är inte okej, jag är inte bättre än någon annan för det. Det samma gäller om jag skulle få ett jobb där jag en vacker dag börjar tjäna rätt hyggligt så är det inte någonting jag tänker gå och skryta om heller. Man blir ingen bättre människa för att du har ett bra jobb.


Skiten jag spydde galla över igår kväll till Coffe va skönt att skriva av sig om också.
Jag hoppas att alla upplever en riktig lycka någon gång och att den hållet.

Nu ska jag hoppa in i duschen.
Hoppas jag kan sova i natt då jag vaknade vid 14 idag.

Tjipp

Om jag hade snorat så hade det kommit ut så mycket skitsnack som folk har pratat om mig att man skulle kunna drunkna i det.
Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt att människor är avundsjuka och har fantasier om någonting är omöjligt som dom sedan gör till ord, ord som dom till slut tror på.
Då snackas det och så går det vidare, vidare och vidare, och sen efter det har passerat många munnar och öron så kommer det till personen i fråga.
Det händer dom flesta människorna, knarkare som snobbar, outsiders som svenssons. Det händer i stort sätt alla.
Eftersom det har varit så mycket under det senaste året, sen jag kämpat för drogfriheten så man märker och hör det mycket tydligare.
Det värsta är att det är vänner, släkt och folk man inte känner. Dom vet saker om mig som jag själv inte ens vet, ironiskt inte sant?
Men jag har lärt mig att stöta bort det så gott som går, vissa saker har jag satt upp en stålvägg för eftersom att det va personer som inte bara snackade skit utan hotade, kränkte och terroriserade mig rent ut sagt. Där har jag inte brytt mig utan slagit bort orden med handen ett bra tag nu.
Men istället så börjar andra människor som försöker att lägga över sina egna idiotiska val och skylla över sånt som är jobbigt att berätta att det va deras egna initiativ.
Sa att jag "tjatade" så att han gjorde det, att det va hans fel. Det är inte mitt fel att han knarkade, det gjorde han av sig själv helt och hållet. Det är sorgligt att man måste skylla över det på någon annan för att inte man klarar av att stå för det val han själv gjort.
Om det är någon "han" ska skylla på så är det sig själv, att säga till sina föräldrar att det va andras fel att han gjorde det, det och det är otroligt fegt för att "han" inte kan med att säga att det va han själv.
Tänk om jag hade skyllt allt på någon, att jag började med droger eller att jag började dricka. Det va mitt alldeles egna val, man kan inte påverka en människa om den inte vill. Vill den inte så vill den inte, och då gör den det heller inte. Valet jag gjorde va mitt eget för att jag va nyfiken då man hört om så många andra. Det är inte så att jag skyller på den som sålde det till mig eller hjälpte mig att få tag på det.
Allt va helt och hållet mitt eget fel.

Jag hoppas att personen som påstår en massa saker om mig läser detta för han ska veta att det är inte det minsta okej.
Det fungerade ju inte att säga det till honom heller för då kommer det där förnekandet igång, ljugandet. Skam kanske, eller så tror han på sina egna lögner. Han måste förstå att för mig är hans lögner genomskinliga och förstår han inte det, tror att jag går på att han inte har sagt si och så, då måste han vara efterbliven. Dåligt ordval av mig men jag tycker verkligen det. Jag snackar inte skit för jag pratade med personen i fråga igår så han vet själv vad jag tycker.
Man ska inte försöka måla mig svart inför sin familj utan att det ligger någon som helst sanning i det.
Min mor va jävligt förbannad på J* när jag hade börjat med nålar, men det va inte hans fel för det va jag själv som ville och det va mitt val. Han hade inte kunnat tvinga mig om jag inte ville, det hade hänt förr eller senare och tiden va då.

Men nu är det Fredag och jag har haft en bra dag. Har haft Jimi på besök och det va trevligt, kvällen ska jag spendera med Coffe är tänkt. Blir lugnt och roligt som alltid.
Antagligen så skrattar jag bra mycket idag också, det brukar ju aldrig slå fel när vi inte har setts på ett tag.
Har städat här i några timmar och ska fortsätta ett tag till.
Imorgon ska jag ÄNTLIGEN köpa min tv, då kan jag kolla på alla filmer som jag har på datorn på tvn. Det är ju på tiden då min gamla tv från stenåldern inte fungerar till någonting.

Så nu ska jag klä på mig något bekvämt efter den iskalla duschen och fortsätta med rengöringsmedel och trasor.

Ha en trevlig fredags kväll, kanske fredagsmys för vissa!

Idag är det en sån där jävla dag igen, huvudet hänger inte med för fem jävla öre och jag är nog fortfarande inne på gårdagen.
Gick och la mig ändå i bra tid igår för att sova här hemma igen på en vecka, därför kom jag upp tidigt i morse.
Stog och glodde på mig själv i spegeln en stund, hade ett litet samtal med mig själv och sen tog jag på mig och gick hem till mamma. Kollade min internet bank om jag skulle få in några roliga pengar imorgon, 4548 kronor ifrån Skaraborgs Städ. Det kändes ju helt okej.
Får se ifall jag får min lön ifrån Posten imorgon också.
Sen fortsatte jag min städning, blev att ta den stora toaletten vilket kändes som att det va mer att göra än vad det egentligen va, antagligen va jag inne i min ljudbok därför tog det nog lite längre tid. Käkade också lite mitt under städningen.
Putsade ju lite med tandborste i kanter och hörn där man inte kommer åt med andra medel.
Men fint blev det efter att jag spolat av hela toaletten med duschen efter att jag skrubbat som fan med alla möjliga sorters rengöringsmedel, ett speciellt för badkaret och ett för handfat, ett för toaletten och en för spegeln, borde göra det hemma också..

Tog cykeln hem vid 15 tiden för att kolla efter lönebeskedet i brevlådan så jag kunde åka till soc och lämna en kopia, åkte till soc, sen hem till mamma igen.
Käkade lite mat och skrev in cv och annat på två bemanningsföretag och hoppas på att få napp där.
Har ju skrivit till en jävla massa nu så vi får la se, jag är ju rätt flexibel också så jag kan ju hoppa in på egentligen vad som helst, inget med försäljning bara som telefonförsäljare eller sån crap.

Här hemma har jag städat mitt kök så det går nog inte att få renare nu, dammsuga får jag göra imorgon.

Jimi kom även på besök, alltid roligt.

Ska försöka ta mig tillbaks till nuet igen om det går, annars får jag la leva i några dagar efter ett tag till.

Ciaoo..

Jag har under dagarna mött människor som tar ut sina problem över andra, bara för att man mår dåligt behöver man inte lägga dumma kommentarer till andra som att man vore helt efterbliven.
Att människor inte kan förstå att när man får frågor på ett nästan nedvärderande sätt.

En sak som jag blev jävligt ledsen över va att jag fick frågan vad jag skulle få pengar till en soffa ifrån, och inte på ett vanligt sätt utan på ett sånt där sätt som känns som att man inte hade något liv och har några pengar alls. Men det har jag även om det är lite i månaden.

Hm.. Jag sparar ju inte eller så?!
Nu denna månaden ska jag köpa mig en ny tv som jag nu har sparat ihop 4000 på socialbidraget, plus att man fått några hundringar från mamma för att städa deras hus, panta alla deras flaskor som blir en del efter några veckor m.m, och allt sånt lägger jag i spargrisen. Så nu kan jag äntligen åka iväg med mamma och köpa min tv som verkligen behövs.
Jag kan betala både räkningar och köpa mat m.m på socialbidraget, till och med kunna lägga undan nästan 1000 kronor då jag inte behöver allt för mycken när jag är ensam.
Nu får jag ju lite lön då jag jobbar lite då och då vilket gör det ännu lite lättare att kunna spara pengar.
När jag cyklade där ifrån så va jag jävligt förbannad och när jag kom hem till mamma gick jag ut och ställde mig i solen och försökte rensa ur tankarna fort innan fotbollen. Pratade med mamma i bilen om det också på vägen hem.

Saken som gjorde mig mest ledsen va att det är en person som står mig och familjen väldigt nära. Och det va även mycket annat under vårat samtal som kom ut så negativt och som om allt runt omkring är så jävla illa just nu.
Visst, vi är en trasig familj. Men säg mig hur många familjer nu för tiden som inte är halvt om halvt trasig.
Det är ytterst få där det inte finns några problem.
I våran familj är det dock en enda källa som nu är problemet, jag antar att det problemet inte går att göra så mycket åt eftersom att en person som inte inser att han själv har problem är ett problem för alla andra.
Det smittar även omgivningen och till och med vänner vet hur saker och ting ligger till, det finns ytterst få som klarar av det och som fortfarande finns där. En av dom bästa är ju kvar men han vet också hur det ligger till.
Men som sagt, vi andra klarar oss rätt bra.

Mamma mår ju bra nu vad det ser ut som i alla fall, hon kanske har någonting som hon döljer men hon har haft mycket och det är egentligen inte så konstigt om det skulle finnas något där.
Bröstcancern är dock borta och man kan inte göra annat än att hoppas att den inte kommer tillbaks. Hopp är det sista som lämnar människan.
Hon jobbar nu igen och det verkar som att det gör henne gott, och så är det skönt för henne om det inte blir en massa jävla gnäll och tjat när hon kommer hem för då fortsätter dagen i lugn och ro.

Limpan är ju som han är och har ju tendensen att bara sitta hemma helt själv och spela tv-spel utan att vara med kompisarna.
Tack och lov började skolan nu i Måndags och då har han börjat umgås med sina kompisar igen.
Det va tydligen ett problem också som va tvunget att dras upp under samtalet.
Men när jag och Moa pratade om det så va det faktiskt så att när vi va små så bodde vi på en gata med ungefär 12-15 barn i alla åldrar som vi va ute och lekte med jämt, året om.
Mamma och pappa va ju ute ännu mer som barn.
Dagens barn har tv-spel och datorer, även alla jävla kanaler som sitter och zappas på.
Men nu har det vänt.

Moa har ju inga problem med att vara jävligt tjurig men säger att alla andra är det för att man svarar på hennes frågor och kommentarer i en helt vanlig ton, hon har tydligen svårt att urskilja hur man är när tålamodet inte riktigt räcker till. Men annars funkar det ju för henne. Hon är ute på helgerna som alla andra i hennes ålder, vilket det också kom en kommentar om.
Hon får ju inte gå i pappas fotstpår, men det har jag svårt att tro för vem fan va inte ute och drack i den åldern. Det va ju även våra föräldrar och jag och alla mina vänner.

Och jag, jag är ren och mår bra, 14 månader har jag hållt mig ifrån frestelsen.
Nu när jag mår bra finns det så mycket mer man kan göra än att bara ligga inomhus och hoppas på att dö.
Har mina fobier som gör sig mer synliga titt som tätt men jag överlever.
Tänkte också börja hos psykologen igen för att få ur mig all skit och börja prata av mig så att jag slipper en dag då allt bubblar upp på en gång, jag kan rensa ut allt och slippa gå och grubbla. Kanske hitta svaren i det som jag fortfarande undrar. Dra ut allt som ligger i det undermedvetna som inte kommer upp som tankar. Minnen och allt annat kommer att kunna skuffas undan till ett fack som jag kan stänga sen och låsa.
Något jag tyckerr är bra att göra nu medan man fortfarande är glad.

Jag vet att personen som gjorde mig väldigt ledsen nu har det väldigt svårt själv, men jag vill inte tycka synd om för det känns nedverderande då jag själv kände så på sättet sakerna sas åt mig.
Men jag vill gärna finnas där som en support på ett positivt och stärkande sätt.

Äntligen har jag fått ur mig den ilska och det som gjorde mig så ledsen och kan nog låta det gå nu.


Igår va jag, mamma och Limpan på IFK - Gefle förresten. Mamma köpte IFK tröjor åt oss allihopa, det står Andersson 7 på mammas å Linus och Andersson 11 på mig. 11 kan ju stå för Robin Söder men annars tänkte jag också på 11 istället för älva. Så det är ju vilket som. Mamma köpte också en tröja till Linus kompis Albin, på den stor det Lund 7. 7:an står ju för Hysen, jag tycker han är grym också men jag ville ändå ha något eget.

Men nu ska jag gå och lägga mig, en ny dag imorgon.

Sov gott!

Min senaste vecka har varit sjukt påfrestande då jag har varit vaken hela nätterna och somnat på morgonen eller förmiddagen.
Jag har haft så mycket saker i huvudet som inte riktigt vill ut och tankarna kommer ifatt mig varje kväll då jag ska försöka sova.
Har försökt med en massa saker nu som 3 - 4 zyprexa eller tagit långa snabba promenader en stund innan jag ska lägga mig, till och med försökt med min nässpray som jag har fått utskriven för min pollenallergi då den kan göra mig rätt så dåsig ibland. Ingenting hjälper mig vilket tär nåt så fruktansvärt på hela mitt vardagliga liv.
Senaste veckan sov jag ju nästan hela dagarna då jag inte absolut har varit tvungen att gå upp.
Helt enkelt har jag inte fått gjort ett skit, lägenheten har inte alls varit lika pedantiskt städad som den brukar vara. Antagligen är det någon jävla upp and down period som jag har kommit i nu, har ju känt på mig att det har varit lite stormigt känslomässigt. Pendlat mellan eufori och jävligt snabb i käften till den inåtvända och lite mer tysta Alex som jag blir ibland.
Börjar nu frukta lite för när min nästa depression ska ta över, det va ju ett litet tag sedan nu och mina maniska perioder är inte lika hyper som dom har varit för något år sedan sådär. På IRIS kunde det ju bli lite för mycket av det goda vilket jag är jävligt glad över att jag inte behöver uppleva mer. Peppar peppar..
Men depressionen känner jag på mig att den snart kommer att komma som ett brev på posten.
Förra året hade jag mer än en och i år har jag haft en hittills.

Men jag va i alla fall bara tvungen att uppdatera lite här nu när jag har tid.

Sov gott!

Usch, kom hem idag ifrån en fantastisk vecka i Järvsö i sköna Hälsingland.
Vi har träffat släktingarna som bor där uppe i dom närmsta trakterna där och varit ute på saker i stort sett varje dag faktiskt.
Vi hade ju en helt kanon avslutning på Torsdagen med grillning. Det va ju vi 8 som bodde i stugan som hade hand om det.
Det va mammas kusin och hans familj dom är ju 6 personer i familjen, sen så va det min morfars bror med fru och så kom mammas syster och hennes man. Så allt som allt va vi ju 18 personer där 7 stycken va barn. Och jag måste säga att det va riktigt bra att det fanns en dörr till tv-rummet där barnen kunde vara och leka för dom levde verkligen loppan där inne. Hade blivit lite mycket att ha dom springande runt i samma rum som oss andra för det hade blivit lite mycket för öronen om man säger så..
Men det va riktigt roligt.
Igår va det ju mest att åka runt och fika hos dom vi skulle säga hejdå till och så blev det ju en del packning och lite annat.
Jag själv fick träffa Sanna igår som är Marlenes lillasyster. Vi har inte setts sedan jag va ungefär 15år tror jag, minns att jag sprang ut och tjuvrökte och fått en bok med tjej-snusk. Är helt hundra på att det va då vi sågs sist.
Men jag fick i alla fall en jättetrevlig kväll hos henne, hon hade en annan tjejkompis som gick lite innan mig.
Vi drack vin och pratade om lite allt möjligt.
Så det va ett jättebra avslut på min resa och Sanna skulle försöka höra av sig när hon är här neråt trakterna vilket är väldigt snart. Så får vi se om hon har tiden då.

Men jag är så förbannat slut och har ont i hela kroppen efter den jävla bilresan. Fått så jävla ont i ryggen och det känns enda ut mot njurarna. Fy i helvete!
Så jag skriver ner lite kort dag för dag ifrån veckan som har gått i ett inlägg imorgon och lite andra små saker som jag har missat.

Så nu ska jag hoppa i säng och sätta på den senaste Varg Veum filmen och så kommer jag med all säkerhet somna ganska snart.
Sov gott allihopa så

Idag har varit en väldigt skön dag.
Vi började i förmiddags med att åka till Bollnäs. Letade runt lite i affärer efter saker och ting.
Jag hade endast tänkt köpa mig en till "pippi-tröja", tror ni det blev någon?
Nej så blev det minsann inte.
Först gick vi in på Åhlens. Där hittade jag inte ett skit, vi gick till leksakerna och där låg alla barbapapa figurerna som kramdjur, jag och mamma va framme och kände lite på dom.
Efter att vi gått där ifrån fick vi syn på en annan affär som lockade.
SÅFIN hette affären, det fanns massa fina kläder och märken av bland annat Anna Li, Filippa K, Desigual m.m, och på REA!
Det va va 50 procent på nästan allt och endel va det 30 på, basplaggen gick för ordinarie pris.
Men vi kikade runt där inne och då fick jag se den, en jeans klänning med massa fina färglada stycken i av märket Desigual. Nog ett av dom vackraste plaggen jag har skådat. Jag provade den och det kändes som att den va gjord för mig, enbart mig.
Jag kikade ut ifrån provrummet och fick ropa på mamma och mormor som stod längre bort i affären för att visa klänningen och tog mig en liten spinn. Mormor sa att jag absolut skulle köpa den.
När jag gick in i provrummet igen och speglade mig lite till med klänningen på så kikade en av butikspersonalerna in och sa att den va verkligen skitsnygg på mig och att den passade riktigt bra.
Det kändes som det låg en del sanning i det men sen vet man ju också att det är rätt mycket försäljningsteknik som dom kör med.
Ett riktigt klipp blev det i alla fall då klänningen från början kostade 1400 och jag fick den för halva priset, har nog aldrig gjort en sån kanon affär. Inte som jag kommer ihåg i alla fall.
Mamma köpte ett par byxor och någonting mer som jag inte kommer på vad det va just nu.
När vi va klara där gick vi vidare förbi någon liten klädaffär där ingen hittade någonting och efter det till Lindex.
Där hittade Limpan båda byxor, t-shit och snygga armband. Jag själv köpte bara en extra bikiniunderdel med tanken på att man alltid borde ha 2 par då det inte är bra att ligga i blöta badkläder om man ska sola efter, man kan bli sjuk har min farmor lärt mig och som tydligen har fastnat.
Sen blev det inte så mycket mer shopping idag.
Istället åkte vi hem till morfars syster Hjördis där vi fikade och lite så. Jag har inte varit där på flera år och det va inte direkt att hon kände igen mig heller utan visste ju bara att jag va min mammas dotter.
Hon hade i alla fall kvar hennes hund Goofy som hon hade sist då jag va där. Han är 11 år nu och ser jätte gammal och skruttig ut, hostade gjorde han också.

Sen har det bara varit lugnt, vi åkte ner och fiskade sen sen eftermiddag i Ljusnan. Vi både kastade och kastmetade. Jag körde på mitt spö med den lila rullen och använde även ett av mina nya drag när jag kastade. 3 abborrar fick jag varav en vi tog upp och grillade här i stugan.
Så det va en lyckad fiske kväll för min del i alla fall.

Nu dom senaste timmarna har folk börjat gå och lägga sig, klockan är natten nu och jag ska också sova. Limpan och Albin va förresten med i Alingsåstidningen idag, dom va där och gjorde ett repotage i förra veckan eftersom dom har varit på ett fotbolls läger nere i Malmö. Dom blev tränade av Milans tränare. Det är han som tränar Zlatan i Italien. Det va ett träningsläger där massa små killar och tjejer ifrån hela Sverige fick kämpa under 5 dagar i hettan. Är man fotbolls tokig så är man, men det va stort.
Så sleep tight my friends.

Förresten så vann jag igen på den 4:e lotten som jag lämnade in idag fast vinsten va inte på 30 kronor nu utan 60. Jag har verkligen aldrig varit med om en sån jävla tur och folket här tycker det är riktigt häftigt också. Jag har aldrig hört att någon har vunnit på 5 skraplotter på raken som jag nu har gjort heller. Flax jag har.

Idag satte jag igång mitt vikariat, lite slit skadar aldrig och det va faktiskt helt okej. Inga problem och man kom in i uppgifterna snabbt, man klarar lätt detta jobbet.
Lite segt att gå upp 5:20 på morgonen dock, trött som aset va jag. Sedan när jag mötte upp tjejen som skulle gå bredvid mig idag och visa mig hur allt skulle göras och vad som va vad kom fram och skulle gå in så va dörrarna låsta. Alla dörrar. Vi kom inte in någonstans och fick vänta i nästan 1 timma innan någon kom och öppnade. Men så kan det gå. Vi klarade allt på nästan 1,5 timma ändå, tack och lov att vi va 2 om man säger så. Är man själv sen hade det där emot tagit en jävla tid om man kom in så sent.
Får hoppas att det inte händer mig då, skönt att man pallar stress då.

Snart ska jag iväg till Soc.kontoret och ha möte med min Case Manager och så ska ju kanske min nya soc vara med då. Jag antar att hon kommer att vara det...suck!
Har en del att göra idag också, ska förbi vårdcentralen och kolla ifall dom har öppet imorgon och så ska jag ner till Arbetsförmedlingen och sätta upp mig på en truckkorts kurs.
Sen händer inte så mycket mer idag tror jag, mest slappa. Imorgon är det ju inget jobb i alla fall utan då ska jag bara tvätta och allt sånt innan jag ska iväg ut till Hampus föräldrar och fira midsommar.
Känns riktigt roligt, förra midsommar va ju inte så överdrivet rolig och absolut inte den som va året innan det. Hua!

Men det blir lugnt i alla fall framöver vilket är jätteskönt och jag ska bara slappa och ha det gott!

Ciaoo

Det har hänt en del den sista veckan.

Förra Onsdagen så firade jag min 1 årsdag i mitt nya drogfria liv, jag får faktiskt lov att vara stolt över mig själv. Jag har klarat det jag inte klarat innan, ett helt år. Så jävla häftigt!
Jag blev bjuden på en slags kak/tårta och så drack vi kaffe. Jag skulle också få en kokbok av min vobs där på beroendeenheten, men hon glömde den så vi ska ta den en annan dag när jag är i Borås igen.
Nu har jag också fått ledigt 1 månad i taget, känns jätteskönt.
Fortsätter söka jobb och nu har jag fått ett vik. så man börjar står lite på egna ben. Nu är det bara truckkort som gäller att ordna medan jag jobbar här så kan jag ta ett annat jobb, ett heltids jobb.
Då kan man äntligen betala av all skit man har överallt. Sedan kan jag bli helt självförsörjande vilket känns kanon. Jag har dock många utgifter som ska betalas i månaden men det kommer ju att gå ändå. Sedan kan man be soc att dra åt skogen. Jag är trött på dom nu och är verkligen glad att det går framåt, snart har man ju säkert ett heltids jobb.
Imorgon ska jag påbörja mitt vik. Börjar 6 och slutar ca 8:30. Skönt att det bara är 2,5 timma imorgon. Det räcker gott och väl första dagen. Men det är ändå sådana slappa tider så det är ju inget ansträngande precis.

Det va ju potatisfestivalen här i Alingsås, kan dock inte påstå att det är någon höjdpunkt direkt.
På Torsdagen gick jag och Emsan bara igenom stan för att köpa varsin langos. Så smarrigt!
Fredagen där emot träffade jag Zara och jag följde med henne in i tältet. Dock lite tråkigt när alla andra sitter och dricker och är rätt dragna medan jag dricker Cola och Fanta. Hade tur att Zara inte heller drack någonting.
Grejen va den att jag egentligen skulle möta Petra men hon stack ju bara där ifrån innan jag kom, utan att säga någonting också. Kändes la sådär..
Lördagen va jag med Emsan och Hampus igen, även då gick vi till tältet och denna kvällen blev lite längre men jag drack Fanta, Cola va slut så det fanns inte så mycket att välja på.
Då va dock alla fulla, jag satt där typ och hade inte så mycket att säga.
Träffade en del människor som jag inte har umgåtts med sedan högstadiet och senare tonåren, fan va folk förändras. Jag kom även på det att alla säger att man ska höras av snart, men det är ju bara någonting man säger.
Frågan är varför?
Men det va okej, när tältet började tömmas på folk så kunde jag försöka ge mitt bästa för att kunna dansa på ett sådant här ställe, nykter vilket inte är så lätt. Jag gillar inte musiken för i min värld så är det ingenting man kan dansa till. Jag vill ha en ordentlig bas och underliga ljud.
Jag vill ha psy, progg och annat i den stilen. På ett rave kan man dansa och drömma sig bort i musiken, det går inte på ett sånt ställe med bara fulla människor. Jag avskyr krogen!

Senaste dagarna har jag bara varit ute i Hol hos Emelie & Hampus, alltid skönt att vara där och man känner sig liksom hemma på ett bra sätt. :)

Senaste dygnet har jag varit fruktansvärt trött. Somnade lite innan 20 igår kväll på mammas soffa, vaknade klockan 5 och plockade ihop mina grejer och gick hem. Hemma hoppade jag rakt ner i sängen, satte på en film och så somnade jag om. Jag vaknade inte för ens 13:30 när mamma kom och ringde på dörren. Helt jävla sjukt. Men snacka om att man va utvilad efter det.
Nu ska jag faktiskt vänta bara på att CSI NY ska börja och sedan hoppa ner i sängen direkt och sussa.
Imorgon blir det ju upp tidigt. :)

Nu har ni fått lite uppdatering om mitt liv.
Hoppas att jag kan skriva snart, har känt mig för jävla slapp det senaste. Det senaste har jag ju inte ens varit hemma så då har jag inte riktigt haft tid.
Jag ska försöka ta mig friheten till att skriva lite i alla fall.

Have a good time!

Hur många människor har man inte suttit fastklistrade till? Så många förhållanden man har haft till olika personer igenom livet, pojkvänner, släkt, vänner och familj.
Nästan alltid uppstår ett mellanrum, för det mesta i alla fall.
Pojkvänner försvinner oftast till slut, kanske inte när man blir äldre, då sitter man ihop förhoppningsvis hela livet. I familjer brukar det också uppstå väldiga mellanrum, det är ofta svårt att sitta fastsvetsade med syskon som ett exempel. Jag och min syster till exempel, vi har varit väldigt nära nästan hela livet. Men det har ju varit då när ålderskillnaderna har gjort sig markant synliga. Det är 5 års mellanrum vilket om andra ord inte gör det så konstigt att vi i våra liv har särats på. Hur kul skulle det vara för mig om vi hade umgåtts när jag kom upp i tonåren och hon va rätt mycket mindre. Då fick man helt plötsligt ett eget liv på ett helt annat sätt, jag trodde då att jag höll på att bli vuxen, vilket jag självklart inte höll på att bli, men hon va bara ett litet barn i mina ögon. Och även nu har våra vägar skiljts åt.
Nu tål jag henne inte, kan ju vara för att vi är bra olika, vi har likheter men ändå inte.
Jag har kommit någonstans i mitt liv, det har inte hon.
Nu orkar inte jag bråka, tjura och vara allmänt otrevlig mot folk vilket hon är. Visst kan jag säga att jag har varit lite sån själv, men inte riktigt på det sättet hon är på. När jag va 19 så satt jag i mitt missbruk en bra bit hemifrån, jag va inte hemma speciellt mycket utan jag satt med min pojkvän i våran lägenhet i en annan värld av droger och allt som kommer med det.
Inte fan orkade jag tjura på det sättet som hon tyvärr gör, jag tjurade en del också men det va över helt andra saker och inte över lyxproblem.
Man kan inte säga annat om henne än att hon är bortskämd vilket har gjort henne till den hon är. Jag är också bortskämd på ett annat sätt men jag kan ändå uppskatta saker, hur ofta gör hon det i mer än 1 minut.
Just nu tål jag henne inte då jag faktiskt har blivit vuxen på så många plan.
Jag är en lugn person och orkar inte bråka om saker och ting längre, jag vill ta tillvara på mina relationer och inte skrämma bort dom.
Håller man på som min syster då får man det jävligt svårt för sig i längden.
Hon kan bråka om saker som att hon inte får sitta fram i bilen, vilken ålder gjorde man det i? Man va inte gammal i alla fall.
Jag känner inte riktigt för att vara hemma hos mina föräldrar när hon är där för hon sprider sin negativitet över på andra, hon säger elaka saker och får en att känna sig så ovälkommen som bara går.
Undrar hur långt jag hade kommit med en sådan attityd? Ingen av mina vänner hade orkat med mig, det är nog svårt att behålla ett jobb i längden för en dag kommer det även att komma med dit ju längre tiden går på samma ställe. Pojkvännen hon hade senast utnyttjade hon på ett sådan elakt sätt så att hon blev arg och skällde på honom tills han gick och handlade den där jävla chokladen åt henne, bara för att hon inte orkade gå själv. Hon är alltid trött därför ska alla andra göra saker åt henne.
Jag hoppas verkligen att hon inser själv en vacker dag hur hon faktiskt beter sig emot andra, det är inte okej!
Hon kan vara jättesnäll och bra men hon blir mer och mer en snorunge i mina ögon, tyvärr.
Detta är inte skitsnack utan bara det att jag måste få säga det någonstans också. Har sagt en del till mamma också för det blir för mycket oftast.
Man måste få ut frustration ibland också.


Idag orkar jag inte gå hem till mamma överhuvudtaget, ska ner till gbg istället.

Ha en bra dag!

Ännu en dag av äckligt, klibbigt och kvavt väder.
Det blir så obehagligt varmt överallt och det är inte skönt på något sätt. Man kan ju för tusan inte sola sig heller då det är moln överallt.
Igår va det ju världens åska här i och runt Alingsås, jag satt ute hos min kära vän och hennes sambo i deras hus på landet. Där ute åskade det något så fruktansvärt och strömmen gick nästan hela tiden. Det slog till och med ner i ett träd och en elledning samtidigt. Lät en massa hela tiden, överallt ifrån alla håll och kanter. Senare när jag kom hem till mig så hade det avtagit men så fort jag kommit i säng så började det igen. Och inte fan slutade den. Jag försökte somna en gång, en gång till och till sist efter ca 20 gånger så somnade jag, en stund. Vaknade till av en jävla smäll. Trodde att datorn hade gått pga åskan där men jag hade sovit en rätt lång stund så den hade stängt av sig själv som den gör 10-15 minuter efter att en film är klar eller att man bara har slutat röra vid den.
Satte på filmen som jag hade somnat till 20 minuter ifrån slutet, John blund kom bara 5 minuter senare och då fick jag äntligen ligga och snarka ordentligt.
Idag va jag så supertrött att jag inte hade hört någon av dom 3 tiderna jag hade ställt för väckning. Tur att morfar ringde och väckte mig ca 7:10.
Tog ett skutt ur sängen och rätt in i duschen, kunde ju inte gå på toaletten som man gör i vanliga fall för då kan jag ju inte lämna prov när jag kommer till beroendeenheten.
Hade ett bra samtal med min VOBS även idag och jag kanske till och med inte behöver att ha en vårdplanering ihop med min soc och Case Manager. Hoppas att det räcker med att bara göra en vårdplan nu med henne istället för alla andra. Gillar inte min soc så jag är glad om jag slipper henne så mycket som möjligt.
Fy va skönt det kommer att bli 1 Oktober för då är lägenheten min, bara min.

Nu ska jag strax gå och lägga mig och hoppas på att åskan inte kommer och håller mig vaken även idag. Månen försvann ifrån himelen för en stund sedan och det bådar ju inte gott direkt.
Nanny Diaries tog slut nu, alltså dags att ha pyjamasparty med mig själv.
Blir riktigt skönt då jag är fruktansvärt trött.
Imorgon står Göteborg på schemat, om inte planerna ändras vill säga. Ska även träffa min Case Manager. Känns lite segt ibland faktiskt. Hon är jättebra och allt sådant men nu har jag ingenting att prata om den här gången. Nästan allt har ju varit bra, endast en katastrofal kväll sedan jag träffade henne senast, ute i stugan i helgen.
Men det är ingenting jag tänker ta upp med henne, det är inte bra känner jag.

Sov gott alla, dröm sött!

Mitt eget hem är min egen fristad.
Jag förstår inte alls hur man klarar av att leva utan ett, om man så inte har någon att bo hos vill säga.
När man väl har fått sitt alldeles egna får man en känsla att man faktiskt är självständig.

Nu börjar ju mitt hem få allt på plats.
Fick ju ett skrivbord utan min kusins pappa men jag känner att det har blivit lite överflödigt, det är så förbannat stort och jag känner inte att jag har någon användning av det nu när jag inte pluggar längre. Nu är jag ju helt inne på att börja jobba och ge upp pluggandet. Jag måste finna mer ro och sådant innan jag börjar med det.
Men därför tänker jag skruva ihop det igen och ställa det i källaren tills jag får mer användning för det, istället ska jag ställa in byrån som mamma hjälpte mig att köpa på Ikea som egentlingen skulle ha varit till hallen. Och det är där den står nu. Men den är lite för stor där och jag ska köpa en ny mycket mindre där jag kan ha en stor spegel över. Måste ha en faktist så man kan se hela kroppen, så man inte ser ut som ett miffo när man går ut och att kläderna passar ihop.

Men mitt sovrum ska innehålla min säng, nattduksbord, en bohylla, byrån och sedan hade jag tänkt att skaffa mig en soffa där inne så att mina kläder som jag använt kan ligga där på. Jag menar byxor behöver man ju inte använda en gång och sedan slänga dom i tvätten. Så har min fasters kille sagt att han kan hjälpa mig att sätta upp hyllor och så här i lägenheten och i sovrummet har jag en svart hylla som ska upp.
Så dom flesta sakerna finns ju där inne plus en mindre fyrkantig ryamatta. Nästan allt är ju vitt där inne förutom min trähylla och min matta. Gardinerna är dock rosa. Men sedan kommer den vita byrån in också. Hade tänkt att lägga till lite små svarta grejer där inne som tavlor med svarta ramar, hyllan och mitt halvstora smyckesträd som ska stå på byrån. Det blir nog bra.

Mitt vardagsrum och köket har nog redan allt som ska vara där inne, blir ny soffa i vardagsrummet nu bara för dom sofforna jag har nu har ju varit med ett tag hemma hos mamma och pappa, dom är alltså duktigt slitna.
Så jag tänkte köpa en divan som inte är allt för stor för det behöver jag faktiskt inte. Jag köper hellre en passande fåtölj i så fall.
Toaletten ska jag få in min tvättmaskin i sedan är det klart, kanske köpa nytt badrumsskåp för det som finns där nu är litet och jag har inte plats för alla mina grejer så sminkväskorna får ligga i byrån nu, jag har fått ställa saker ovanpå skåpet också för att det ska få plats. Man kan säga att det är överfyllt.
Min balkong är också jättefin. Jag har ju konstgjorda gräsmattor, bord och stolar samt ett litet bord där jag hade tänkt att ställa en stor kruka i med en massa blommor eller kanske ett litet växthus. Och mina fina blomlådor som jag fick i present av farmor å faster pryder ju också min balkong så man har lite grönt även där. Jag älskar växter och hade mer än gärna fyllt hela lägenheten med massa olika växter. Har nu några krukor i alla fönster och min fina orkidé i mitt vardagsrumsfönster så den endast får eftermiddags och kvällssolen som inte är så stark.
Mamma är nog lite avundsjuk på min eftersom jag får min att blomma om och om igen och har aldrig varit utan blommor, den har bara tappat någon då och då men sedan har den mått jättebra.
Om andra ord tror jag att jag har lite gröna fingrar i alla fall emot vad jag hade när jag va liten. Nästan de flesta blommorna i mitt rum dog, kaktusen klarade sig i alla fall men dom behöver ju inte vatten så det kan ju ha varit därför.
Men vissa blommor som orkidéer behöver ju lite extra grejer med pulver och vad det nu är den ska ha, men den lever.
Tänkte skaffa kanske 2 till i alla fall och så blir det ju en massa andra växter.
Mamma har faktiskt lovat mig en palm om den inte skulle börja bli mer omskött, det har den inte så nu ska jag fan få henne att någon som orkar bära den att ta hit den.
Det är en rätt stor palm också men jag har en massa ställen den kan stå, hörn är ju rätt bra om den står i annars får jag ju sätta i en massa stora pinna som håller den som den ska för det är någon konstig sådan så den växer inte rakt upp.
Det löser sig. Byta jord ska jag i alla fall göra på den vilket jag behöver med två små miniträd jag har nu också.
Nej, men växter är nog bra för människor så det ska man ha mycket av.

Nu slutar vi skriva om det.
Igår tog min lillasyster studenten så våran familj, mormor&morfar, farmor, syrrans kompis och jag självklart där nere och väntade på henne när hon skulle springa ut. Hon fick en del blommor och andra saker man ger typ nallar, mini champagen flaska och sådär.
Det va kul faktiskt då alla studenterna såg sådär lyckliga ut och glada över att skolan äntligen va slut.
Efter allt det där så skulle hon åka flak och skrika och ha sig så vi åkte hem alla utom pappa som skulle ta med henne hem efter att dom va klara.
Vi andra åkte hem och ordnade med sakerna som va kvar att göra innan allt folk kom hem till oss. Det va typ 30 pers hon hade bjudit.
Massa fina presenter fick hon. Själv köpte jag ett vitt smyckesträd till henne då hon hade sett en hand man kunde hänga smycken på, men jag hittade ingen så det fick bli ett träd. I det satte jag 160 kronor i sedlar och en 10 krona. Sedan hade jag köpt ett kort med en apa där det stod grattis på studenten och sådär. Skrev ett litet roligt kort, ungefär; "Grattis pussunge. Nu är du arbetslös ett tag, bara ett tag. Du kommer att vara fattig till du hittar något. Tills dess får du hoppas att pengar växer på träd. Kramar storasyster".
Hon fattade vad jag menade när hon öppnade paketet. Så det va ändå lite roligt.

Nu idag tar alla i Alingsås studenten också så det är la ett jävla liv här i stan. Jag ska senare dra ut i stugan och ta det lugnt nu under alla lediga dagar. Fy va skönt.
Så nu ska jag packa med allt som ska vara med.

Skriver mer om några dagar!

Bye bye

Jag är en person med väldigt stark vilja, jag har mål och delmål, jag är någon överhuvudtaget som lever i ett liv där man har en av huvudrollerna. Precis som alla har i sina egna liv.
Jag har haft en känsla de senaste dagarna, vilka enbart har varit bra.
Lite irriterad har man ju varit till och från på småsaker, men ingenting man hänger upp sig på.

Jag tror på att sommaren kommer nu också, det kanske är det jag har haft en känning av i kroppen.
Har tänkt väldigt mycket på vad som ska hända nu i sommar också, lite små resor, umgås med familj och släkt, vara med vänner. Bada ska jag göra mycket, 1:a Juni va då jag tog mitt prämiärdag förra året så nu tänker jag faktiskt göra det till en liten tradition som bara jag har, min alldeles egen.
Kanske får man med någon annan också, eller?
Ska också se vad det blir för utlandsresa i år. Det spelar ingen roll när det blir så länge det blir under 2011. Mamma och pappa pratar om USA, och det verkar ju som att det lutar mest åt det hållet.
Hälsingland ska vi ju i alla fall åka till, det är ju ett som är säkert.
Mamma sitter och letar efter stugor och små hus där vi får plats med 10 personer i alla fall.
Helst hoppas jag på bara 9, men tyvärr så blir det säkert 10..
Ska även ta tag i att få tummen ur och verkligen träffa de personer som man har sagt att man ska träffa och börja umgås lite smått igen.
Man kan aldrig ha för lite vänner men det är ju så att man måste ha bra sådana också.
Jag vill slippa allt överdrivet skitsnack som många verkar ha intresse för, utan bara umgås och bry sig om allt viktigt istället. Det finns ju en del sådant faktiskt.

Men nu ska jag hoppa i säng.

Natti natti!

Idag har jag haft så otroligt mycket känslor som har både varit bra och dåliga under eftermiddagen.
En sak jag nästan höll på att bryta ihop över va att jag inte har ett jobb. Jag blev både arg, sur, bitter och jävligt ledsen vilket resulterade i ångesten ifrån helvetet ungefär. En sådan som inte går över..
På vägen hem ifrån mamma så fortsatte jag på min bok men när jag kom hem och va tvungen att lägga bort boken för att hänga av mig jackan så kom tårarna.
Det enda sättet att få ett jävla jobb nu för tiden är att ha kontakter och kunna dra i dessa trådar eller vänta i ett halvår på att arbetsförmedlingen ger en något jobb, men hur ofta händer det liksom?
Det är för mycket krav vilket gör skiten tusen mycket svårare. Ett truckkort känns som att det kanske kan vara min räddning, det söks så sjukt mycket truckförare och det krävs ju ett speciellt körkort för det så även om jag hade haft körkort så hade ju inte det spelat någon roll. Men i alla fall så får jag nog ta och göra det. Man lägger ju en väldigt kort tid på det. Bara några få dagar egentligen och så har man det om man nu klarar det vill säga.
Men det ska nog faktiskt inte vara några problem.
Då kommer ju dock tankarna om att jag blir alldeles för stressad om det är folk runtomkring när man gör det.
I sådana fall så är det ju redan kört för sånt funkar inte för mig det minsta.. Gud giv mig sinnesro!

Det blev i alla fall att jag grät en skvätt så jag satte igång att diska och sedan när jag väl hade lugnat ner mig en stund så la jag mig på soffan med Outkast i högtalarna och min bok.
Jag sveptes in i boken och det va riktigt skönt att bara vara inne i den världen.
Sedan kom Coffe lite efter 20 och jag hade lite disk kvar så tog jag tag i det, sen bara det att han kom gjorde ju att saker som har hänt tidigare under dagen.
Jag fick provat sladdjäveln som jag fick idag också, tror ni den funkade? Nej, jag trodde inte det heller.
Så då va det helt kört. Jag får helt enkelt köpa mig en helt ny tv. Blir att göra det i slutet av nästa månad. I värsta fall får jag göra det om 2 månader, men jag tror nog att det går i slutet av Juni.

Men nu är klockan natten och jag måste sova så att jag inte stör min dygnsrytm alldeles för mycket.

Ha en god natt nu!

Just nu känner jag hur jag verkligen har kommit tillbaks till livet.
Det har känts rätt långt bort ifrån där jag tror att jag har stått men i själva verket va det bara ett stenkast bort.
Jag umgås med folk och går utanför dörren, är mycket med familjen men det kan ju vara bra att ta igen den tiden som jag har varit borta till och från under många år.
Man känner sig liksom hemma, min egen lägenhet är mitt palats. Lite så känner jag faktiskt. Min fristad där jag kan sitta för mig själv eller ha någon hos mig utan att behöva tänka på att man har folk i de andra rummen.
Det känns som att jag har det skapligt bra nu i alla fall.
Man känner hur skönt det är att inte ge mamma några fler problem för det skulle inte kännas bra då det är hon som blir väldigt lidande, hon har ju redan eget att tänka på.

Men jag ville mest få ut av det här inlägget att det faktiskt finns hopp för alla där ute.
Ha tålamod för det går att leta sig ut, ta en ficklampa och lite jävlar anamma så ska ni se att det går.
Motivationen tar er dit ni ska, men ni får också göra ett tufft jobb på vägen sedan. Håll fast vid era delmål för att ha en morot hela tiden.

God natt!