dubbeldiagnos

Idag har det varit en rätt fin dag och det är nu när solen har tittar fram som jag saknar min mamma som mest.
Jag började min dag i sängen där jag tittade på Mad Men i några timmar.
När eftermiddagen kom blev jag rastlös och fick med mig min farmor på promenad.
Vi tog två promenader idag i det fina vädret och det va mycket minnen av mamma som kom fram.

Detta är bara början och hon har endast varit borta i 2 dagar, hon kommer ju att vara borta resten av mitt liv.
Jag kommer aldrig mer kunna krama henne, prata med henne, skratta med henne eller sova i samma säng som hon.
Min fina, underbara och vackra mamma!

Det värsta måste vara att förlora sitt barn som för mormor och morfar. Men sen tror jag att det är att förlora sin mamma.
Man har ett speciellt band med sin mamma, hon har burit en i sin mage i 9 månader. Det bandet går inte att bryta.
Min mamma har gjort allt för mig, hon räddade mig.
Utan henne hade jag inte kommit så långt som jag har gjort i min drogfrihet.

När jag satt ute på altanen med farmor så tänkte jag som mest på mamma.
Hade hon levt och varit frisk hade hon också suttit där ute med oss i solen.
Hon och solen hör ihop.

Vi får se hur morgondagen ser ut.
Hoppas okej.

Kanske skriver några rader imorgon.
Hoppas mamma spökar lite för mig i natt.

Våran älskade
Ingela Andersson 19661012 - 20120516

Just nu har jag inte mycket att skriva.
Sen mamma åkte in på sjukhuset och sedan hamnat på sin dödsbädd finns det inte så många ord.
Tankarna är många samtidigt som man är helt tom.
Något jag känner att är jävligt nöjd med är det ansvar jag nu har tagit.
Att ta hand om Linus och att ta ansvar för han är det som håller mig igång.
Det är det som gör att jag fortsätter att leva och inte ger upp och lägger mig ner för att släppa allt.
Folk tjatar om att jag inte ska ta allt ansvar själv men det gör jag inte.
Jag tar det ansvaret som jag känner att jag orkar och vill.
Behöver jag space så ser jag till att få det.

Men nu ska jag fortsätta kolla hockeyn med min lillebror och tända lite ljus.
Tänka på min mamma och allt bra hon har gjort för mig, för oss alla.
Jag älskar min mamma och hon är den bästa och mest tålmodiga människan jag någonsin har mött.
Trots det monster jag många gånger varit så har hon ändå alltid stått bakom mig.
Det kommer jag för alltid va tacksam för..

God natt!

Jag fattar vad som händer, jag ser mer än folk tror.
Jag håller det bara inne bättre än många andra.
Bara för att jag väljer att inte prata med allt och alla om det jag ser, tänker och tycker så betyder inte det att jag är dum för det.
Jag väljer att skjuta in allt i ett rum som hela tiden kommer närmre.
Allvaret finns där men jag väljer att låtsas om inget.
Det känns bäst när det känns så lite som möjligt!