På Liv & Död, Missbrukare, Psykiskt sjuka, Kriminella, Anhöriga & Hjälp!
Jag känner nu att jag MÅSTE försöka ge tillbaka lite till samhället som jag själv tagit så mycket av.
Medicin livet ut.
Jag har haft mycket tankar kring min medicin genom åren sedan jag kom in i psykets papper.
2007 när jag försökte ta livet av mig med tabletter och sprit.
Det värsta jag har varigt med om 2009, på Sahlgrenska där dem inte ville ta emot mig. Jag va ju inte skriven i näreten.
Jag fick ett mildare utbrott på läkaren jag träffade och kallade han för "jävla gubb-jävel" samt "skit i det då för helvete, jag tar en till överdos och det är du som får stå för det". Lite smått obstinat kan jag nu påstå.
Men det jag ville komma till i detta inlägget är hur felmedicinerad jag har varit under flera år, samt hur personalen bemöter en på psyket.
2007 kom jag in 00:12 på avd. 2 på psyket i Borås. Jag fick sova i tv-rummet för att det va upptaget överallt.
Många av personalen brydde sig inte speciellt mycket om klienterna utan satt väldigt ofta i kaffe-rummet och skrattade åt saker och ting. Jag fick rummet intill personalrummet dagen efter och gick förbi där varje dag. Det talades en del om patienterna och inte på något positivt rätt.
Dom tittade bara på det dåliga och skrattade nästan åt det.
När jag kom in där i alla fall fick jag ett sobril schema som jag skulle följa i några dagar, samtidigt skrev dom in mer mediciner som jag aldrig hört talas om.
Dom bestämde att jag inte hade Borderline som dom trodde från början, jag klassades som Bipolär med typ 2 kurvan.
Jag förstod inte läkarspråket på latin, ändå va det mycket sådant när man träffade en av dem.
Men jag gick i alla fall på 20mg Cipralex när jag kom in och det höjdes lite grann. Sen fick jag Lamotrigin som är en stämningsstabiliserande medicin, den har hjälpt mig ganska mycket. Men jag fick i alla fall 200mg efter att jag hade fått trappa upp det varje dag tills jag fick den dosen, samma sak med Seroquel där jag fick en liten dos till en början innan den va uppe på 300mg.
Mot min ångest fick jag Lyrica 75x3 varje dag. Det är också en bra medicin som hjälper mig en del med ångesten. Utan den hade det varit jobbigt som fan.
När jag kom till Iris höjde läkaren allt och då fick jag gå på 100mg Lyrica varje dag och innan jag kom dit låg jag på psyket i 5 veckor och där höjde dom mediciner ytterligare.
Det kändes precis som om dem försökte medicinera bort alla problem som klienterna hade, mer medicin åt folket ungefär.
Helt plötsligt när jag vart på Uppsala psyk hade jag hög dos av allt. Det som ändrades va att Cipralexen skrevs ut och jag fick Fluoxitin istället. Jag har ju även Campral mot alkohol sug, jag kan inte påstå att det hjälper allt för mycket och jag tror nästan att det va en Placebo effekt på den. Men någonting jag vägrade att ta innan jag åkte på permiss va den jävla Antabusen. Aldrig i hela mitt liv.
Vi patienter blev verkligen behandlades som om vi vore någon började för personalen och därför matade dom oss med mediciner, för fulla muggar dessutom.
Hela den psykiatriska vistelsen kändes som ett enda förvaring ställe för att bara hålla koll på oss knäppisar.
Dom gav mig mer, mer och ännu mer medicine. Höjde allt jag hade till 600mg Lyrica, 600mg på Seroquel, 5mh Stilnoct en jävla massa campra.
Och sen har vi ju dom helt onödiga behovsmedicinerna. Jag hade både Zyprexa, Nisinat och Lergigan. Skulle det hjälpa menar dom.
Jag är sjuk nöjd med att ha kommit till beroendeenheten där jag har fått riktig hjälp.
Vi skrev bort Fluoxitinen och nu har jag bara Lamotrigin 400mg, Seroqel 600mg, Zyprexa 14 mg och Immovane 7,5 x2, caoralen har jag inte riktigt koll på hur många mg. Men även jag har en behovsmedicin och det är Zyprexan.
Men nu orkar jag inte skriva mer för ögonen går i kors.
Har förresten köpt en lite byrå till hallen nu, plus en underbar spegel. Fruktansvärt nöjd för byrån är i svart trä och spegeln har en svart mocka ram. Mu är det äntligen bara måla vardagsrum och hallen, så behöver jag en vit eller svart fåtölj till mitt sovrum. Får åka till ikea snart.
Och en sak till..
En person som jobbar på stadsteatern tog kontakt med mig och vill intervjua mig angående mina erfarenheter i knarkandet.
Det känns väldigt roligt att man fått ut något positivt ur alla skit saker man har gjort.
intervjun är på Tisdag på eftermiddagen.
Sov gott nu små troll!
Början ur mina journaler..
Hur i helvete ska jag klara det här?
Va det meningen att jag faktiskt skulle ta livet av mig från början eller va det meningen att jag skulle få in allt elände i mitt liv senare för att inte kunna ta livet av mig?
Händer allting för att jag ska återgå till ett skitliv med piss-droger och ingen verklighetsuppfattning?
Vad är det egentligen som händer?
Mitt liv kommer förmodligen att se helt annorlunda ut från och med då.
Aldrig mer känna lycka och glädje utan istället leva i ett helvete utan att veta vart jag ska gå. Finnas i hålet som slukat mig, i allt det svarta?
Hur fan ska man klara det här själv?
Jag kan inte längre dö, jag kunde men det fungerar inte längre. Det finns nu förpliktelser.
Psykologen, kan hon hjälpa?
I mitt huvud finns nu så många frågor och så jävla lite svar. Vem fan kan svara på det?
Ingen jävel. Finns GUD så ska det fanskapet fan stå till svars för vad han gör mot folk som inte förtjänar dom orättvisor och den skit som finns.
Dödsfall, sjukdomar och annan djävulskap!
Jag behöver någon som håller mig den här gången.
Håll mig inuti, håll mig utanpå, håll mig hårt. Kom igen!!! Inuti!
För att fördriva mina känslor bort ifrån min dag så hade jag min älskade vän Emsan hemma. Jag behöver henne för hon känner mig på ett sätt som ingen annan känner.
Trots våra olikheter så vet hon ändå vad jag pratar om. Hon håller om mig utan att göra det fysiskt. Jag känner det bara.
Har suttit och läst mina journaler ifrån när jag låg inne på psyket i Borås.
Jag tänkte lägga ut lite här dag för dag men jag skriver inte med allt. Först och främst vill jag inte skriva allt som står i mina journaler för jag tycker det är för privat. För det andra så skulle det bli på tok för mycket för någon att läsa.
Så varsågoda, se personalens tankar och ord om mig.
Dokumentationsdatum: 2007-11-20 01:15
Besökstyp: Inskrivning
Intagningsorsak: Remiss från Medicinklin Alingsås med frågeställning suicidalitet? Borderline?
Anamnes: Bor hos olika kompisar men är skriven hos mamman. Arbetslös. Har ingen egen ekonomi. Pojkvännen arbetar från och till. De säljer även narkotika. Har varit i kontakt med Socialtjänsten tidigare. Har bra kontakt med mamman men inte med pappan. Har använt droger sedan 15 års ålder, framförallt amfetamin. Dricker måttligt med alkohol. Pojkvännen missbrukar också. Tidigare intagit amfetamin i tablettform men senaste 3 månaderna har hon även injicerat. Pat delar inte sprutor med någon och negerar på smitta. Pat har haft depression sedan tidigare. Står på Remeron och Cipralex.
Aktuellt: Har mått psykiskt sämre senaste tiden. På morgonen den 19/11 tog hon mellan 30-40 Iktorivil samt 4-5 glas vin och något mer alkohol. Har även injicerat amfetamin senaste natten till den 19/11. Pat uppger nedstämdhet och självmordstankar. Har tagit blandintoxikation i suicidsyfte.
Psyk status: Klar och orienterad. Anger suicidtankar och suicidavsikt. Ingen psykos. Får 7 på suicidstegen.
Bedömning: Inlägges p g a depression och hög suicidrisk.
Tillsyn: Extra tillsyn
Utgång: Ej ut
- - -
Dokumentationsdatum: 2007-11-21 10:15
Anteckning: Samtal med pat och kontaktperson Kem. Pat berättar att innan inkomsten till sjukhuset känt sig nedstämd och ångestladdad. Använt droger. Nyligen börjat injicera amfetamin som hon bara tidigare druckit. Dagen för intoxikationen kände hon att det var jobbigt men ingen direkt utlösande händelse. Tog alkohol och en mängd tabletter. Blev medvetslös och systern fick kalla på ambulans. Pat gjorde detta i syfte att ta sitt liv. På frågan om hur hon känner nu när det inte blev så har hon inget direkt svar. Säger att känslan av att vilja ta sitt liv finns kvar. Tycker det känns skönt att vara på avd för då behöver hon inte ta en massa droger. Åkte till Psykakuten i Göteborg för några månader sedan. Fick några tabletter, oklart vad och fick sedan åka hem. Beskriver en ständig ångest men även inslag av panikattacker. Har avslutat kontakten med Psyk öppenvårdsmott Alingsås p g a att hon tyckte kuratorn överdrev hennes problem och att kuratorn ville ha familjen med i samtal vilket pat inte tyckte att hon behövde eftersom hon va 18 år.
Psyk status: God formell och emotionell kontakt. Skrattar till ibland även när hon pratar om sitt suicidförsök. Inget psykotiskt framkommer. Fortsatta suicidtankar men inga direkta planer.
Bedömning: Kvinna med amfetaminmissbruk, ingen fast bostad, nedstämdhets- och ångestproblematik samt nyligen suicidförsök. Står på Remeron och Cipralex. Cipralexdosen höjs till 20mg. Insätter Lyrica som ångestlindrande. Skall efterhöras med pat om hon kan tänka sig att följas på ÖVM Beroende och i så fall remiss dit. Om hon hellre vill ha kontakt med ÖVM Alingsås får vi skicka remiss dit. Tidigare har man på ÖVMA 2005 låtit pat ha kvar sin läkarkontakt på VC Noltorp. Det man i remissen kan trycka på nu är att missbruket förvärrats, att hon gjort ett allvarligt suicidförsök och att vi gjort medicinjusteringar som behöver följas upp.
- - -
Dokumentationsdatum: 2007-11-26 13:27
Anteckning: Samtal med undertecknad och kontaktperson. Pat beskriver att hon har det jobbigare med ångesten nu. I och med detta kommer mer suicidtankar. Har inte kunnat komma till ro de 2 senaste nätterna och sovit bara några timmar. Har i dag haft träff med sköterskan från Beroendeteamet. Detta kändes bra enligt pat. Från teamets sida har man rekommenderat vårdplanering. Pat hade ett möte hos socialtjänsten i fredags som blev inställt.
Psyk status: God formell och emotionell kontakt. Suicidtankar finns. Neutralt stämningsläge. Inget psykotiskt.
Bedömning: Ökar dosen Lyrica som ångestdämpande. Ökar även dosen Propavan till natten för att förbättra sömnen.
- - -
Dokumentationsdatum: 2007-12-03 15:22:25
Anteckning: Samtal tillsammans med ssk-student. Pat berättar att hon känner sig ledsen och nedstämd och att hon fortfarande har en hel del ångest men sedan Lyricadosen ökades har hon känt sig något bättre vad gäller ångesten. Har inte helt lagt bort suicidtankarna men inga konkreta planer. Tror själv att det finns en stor risk att hon återfaller i missbruk om hon går hem nu utan någon kontakt på teamet. Patientens VOBS är borta hela veckan. Diskuterar kring eventuella dagpermissioner för att försöka. Pat är rädd för att återfalla i missbruk. Tror att hon med tiden kommer att bli starkare.
Psyk status: God formell och emotionell kontakt. Inget psykotiskt framkommer. Finns kvarvarande suicidtankar men inga direkta planer. Ter sig ångestladdad. Neutral grundstämning.
Bedömning: Kvarstannar således. Eventuell utskrivning i slutet av veckan för att kunna ha kontakt på teamet i början på nästa vecka. Diskuterar även kring mediciner.
- - -
Dokumentationsdatum: 2007-12-15
Anteckning: Samtal med undertecknad, kontaktperson A*** samt pat. Efter samtal nytt samtal med undertecknad och ST-läkare Jan F*******.
Aktuellt: Pat har under dagen fått fylla i MDQskalan för screening av bipolär sam HCL 32-testet. Båda dessa tester utfaller starkt positiva. Rekapitulerar anamnesen. Pat fick sin första svåra depressionsperiod vid 13 års ålder. Vid 14 års ålder även uppåt-perioder. Hon beksriver att hon därefter ca en gång i kvartalet har episoder av uppvarvning. Dessa har varit i 3-4 dagar. Hon har då haft tankar som rusat, minskat sömnbehov, spenderat massa pengar samt spelat bort pengar som hon inte har, möblerat och målat om lägenheten som hon haft i andra hand m.m. Beskriver också att 2/3 av tiden sedan hon va 13 till hon va 20 år varit nedstämd. Har nu ej bostad, för några månader sedan börjat injicera amfetamin och har ingen ekonomi. Pojkvän också missbrukar.
Psyk status: Helt orienterad x 3. Inget psykotiskt framkommer. Förnekar suicidplaner på avd men bejakar att hon har tankar och planer på att skada sig själv t.ex. hoppa från hög höjd vid hemgång.
Bedömning: Således 20-årig kvinna med svårt missbruk och stark misstanke om bipolär typ 2. Vårdplanering är faxad och vi skall försöka få tid för denna tillsammans med modern och personal från socialtjänsten. Pat positivt inställd att komma till behandlingshem. Nytt samtal imorgon förmiddag tillsammans med ST-läkaren Jan F******* för diskussion av ny medicinering.
Ut med personal endast.
---
Detta va det jag blottar ur mina journaler ifrån min första tid på Borås psykiatriska avdelning 2.
Sov gott!!
Här är några dagar ifrån Psyk 2
Kära avdelning 2. (1)
Då är man här igen. Senast jag satte min fot här va efter självmordsförsöket i September. Då va jag fullproppad med benzo tabletter. Men inte denna gången.
Det är lite ändring i medicinering.
Jag äter inte längre Campral, dom funkade ju ändå inte så det va ju ingen mening med att jag stoppade i mig något som inte gav mig något.
Vi har ändrat lite i Lyrican. Jag får nu 75mg morgon och kväll och en 50mg vid lunch.
Men nu väntar jag mest på att tiden ska gå fortare så jag får börja med Subuxone.
Hoppas verkligen att det kan hjälpa mig annars får man helt enkelt fortsätta att leta vidare bland dom olika behandlingarna.
KBT och DBT är sådant som jag tittat lite på.
DBT tror jag att jag gör vilket fall, verkar bra för oss som har självskade beteende.
Kommer att bli mycket prat med läkare och kurator på beroendeenheten också vilket känns bra för nu ska vi börja beta av jobbiga saker som dumma förhållanden, våldtäckt, vart ifrån min ångest kommer och göra en ordentlig utredning om vad det är för diagnos jag har egentligen.
Tror inte det kommer ändras något mer än att Bipolär 2 är mitt huvudproblem.
Bearbeta sorg och sånt som gnager i mitt huvud.
Men men, nu i alla fall ligger jag här i sängen.
Snart kvällsmat här på avdelningen.
Träffade förresten Systra Mi Sophia här inne igen.
Inte sett henne på 1 år typ.
Och nu är vi här båda två…igen.
Delade rum i några dagar innan hon stack på helg-permis.
Nu delar jag med en annan kvinna.
Jättebra tjej faktiskt.
Lätt att ha att göra med och det är skönt att det inte är någon jävla idiot för det har man ju varit med om här förr.
Enda som stör mig är att hon snarkar så förbannat och jag får nästan lite kramp i hjärnan.
Kunde inte somna natten tills idag (Tisdag) pga snarkandet så nattpersonalen fick komma med öronproppar och något att somna på.
Har lånat massa böcker idag som jag ska börja beta av under tiden jag är här.
Jag å min rumskamrat va i biblioteket med min favvo-personal Inger.
Blev massa självbiografier.
Ingen dans på rosor, handlar om någon tjej som är schozofrein.
Våldtagen…ja ordet säger la allt. En svensk tjej i alla fall som skrivit den.
Samt Vansinnet. En kvinna som lider av Bipolär som kan bli rätt så intressant att läsa.
Har ju bara några få sidor kvar av Snabba Cash nu och då måste man ha något mer när man ligger här.
Men erkänn en sak, det är sjukt att jag hellre är här än på Grindgatan?
Jag kan inte hjälpa det men jag är så trött på den jävla skiten där faktiskt.
Inte fan är jag 12 längre…
Men det kanske inte alla förstår.
Jag har egna val och jag går den vägen som jag tror är rätt.
Är den inte det så är det bara att backa bandet och ta nästa väg.
Nej, nu blir det kvällsmat och sedan natti natti!
Peace Out
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
(2)
Ännu en dag då man fått veta lite mer hur planeringen ser ut.
Soc letar efter en lägenhet åt mig nu som passar. Kan bo nästan vart som helst utan Noltorp. Och det ska fan inte vara en 1a.
Idag satte dom också datum på när min substitutions behandli ng.
Alltså om 1,5 vecka. Så nu försöker soc fixa iordning allt så snabbt som möjligt.
Men jag tänker aldrig komma tillbaks till Grindgatan.
Sophia ska också söka lägenhet i Alingsås. Systra Mi!
Nej, men nu ska jag lägga mig och sova.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------(3)
Jaha, ännu en dag här har snart gått.
Eftersom jag inte har något internet här så läggs detta in på bloggen i efterhand.
Men idag har jag i alla fall fått ett superbra besked.
Jag har fått en lägenhet.
Dock där jag absolut inte vill ha den och att det bara är en 1a på 40kvadrat.
Men vem är jag att klaga.
Jag ska få klädbidrag och möbelbidrag.
Så den 21 börjar jag med Subuxone och förmodligen får jag flytta in i lägenheten redan då.
Det som behövs först och främst är en säng.
Ska försöka få tag på min mor så vi kan diskutera det där för mina päron lovade mig en säng för längesedan.
Nu är jag i alla fall jättelycklig.
Allt börjar gå min väg.
Lägenhet, substitutionsbehandling, månadskort (tåg&buss), fullt soc-bidrag, klädbidrag, möbelbidrag och en helt ny start på mitt nya liv.
Håll fingrar och tår så att jag klarar det här!
Fan ta mig annars!!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efter alla goda nyheter så va det självklart att något skulle vara fel.. (4)
Inte för att jag gråter över det direkt.
Fick nyss ett läkarsamtal och där fick jag ett papper.
Så sa läkaren lite fint.
” Jag måste här meddela dig Alexandra om att du har Hepatit C.”
Inget oväntat heller om jag ska vara ärlig.
Ska bli kontaktad av läkaren på infektion så ska vi följa sjukdomsförloppet och sedan prata om behandling emot det.
Så nu vet ni, med mig ska man inte dela blod.
Inte för att någon gör det heller men i alla fall..
Annars har jag idag flängt som en jävla dåre med Pamela.
Först kom hon och hämtade mig så drog vi till Alingsås.
Hämtade mitt rekomenderade brev på ICA.
Journalen ifrån St: Göran.
Beroendeenheten skulle ha det så det va bara att fixa fram det.
Sedan åkte vi till GG.
Jag skulle hämta lite kläder, en jacka och lite så.
Glömde dock min sminkväska vilket jag är en aning bitter över så jag hoppas att mamma kan komma med den i helgen annars får jag ta den på Måndag när jag ska till sjukhus tandläkaren i Alingsås.
Men i alla fall.
Efter det åkte vi vidare till banken där jag hämtade ut kontoutdrag ifrån båda mina konton till soc.
Fyllde i alla papper och fick allt iordnng.
Möbelbirdaget, klädbidrag, bidrag till busskort mellan Alingsås-Borås.
Och så självklart HELA soc-bidraget.
Så jag kommer faktiskt att vara en aning rik denna månaden som kommer.
Plus att min soc hade glömt att sätta in 1200 kronor innan hon gick på semester så även dom pengarna kommer jag att få i veckan eller runt den 21a.
Bara massa bra besked, utom C då men den skiter jag i om jag ska vara ärlig.
Nu ska jag snart väcka Kicki, min rumskamrat så hon kan följa med och dricka kaffe.
Får se om vi ska ha lite kul ikväll. Hade varit passande faktiskt. Söt e hon!
Ha det bra så länge folket!!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Regnar Bort. (5)
Ligger inne på mitt rum. Fick byta till 12an igår så nu ligger jag i ett stort rum helt själv med två tomma sängar. Hoppas Systra Mi kommer tillbaks tidigt imorgon så hon kan ta en av platserna. Jag pallar inte ligga med två tjejer som skär sig för att sånt blir man ofta själv också tagen av och då sitter man sedan med något vasst.
Och nej tack, jag ser ut som en skärbräda redan och behöver inte förvärra det nu när allt faktiskt går framåt.
Nöjd med medicineringen som jag har nu faktiskt.
Mår mycket bättre än vad jag har gjort på ett tag.
Känner mig lite mer stark i mig själv men det får inte gå till överdrift för det är då det kan gå fel. Högmod tror jag att det kallas.
Annars idag gör jag inte mycket.
Bråkat med den jävla fitt-David personalen idag IGEN.
Orkar inte med den idioten som hela tiden ska hävda sig. Vill bara spy på aset.
Men annars är det bra folk inne på avdelningen.
Ett ansikte ifrån Alingsås dök upp igår också.
Ingen viktig person direkt.
Conny va snäll och kom in och gav mig Coca-Cola i morses. Sa igår till honom att jag gillar avslagen cola på morgonen så det fick jag.
Ska försöka få min kära mamma att köpa så jag har internet igen.
Kan vara skönt om hon kan höra av sig.
Jag har lånat ut min Sony Ericsson laddare till min granne här inne så jag ska fråga ifall han kan låna ut sin telefon så jag kan messa mamma i alla fall.
Nej, dags att röra lite på sig.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nattsköterskan gav mig fel medicin!! (6)
Men det är verkligen ingenting som jag hänger läpp för.
Blev en starkare medicin istället och så har jag min vanliga medicin kvar att ta.
Hehe, tji fick hon.
Ska lägga mig och titta på two and a half men.
SLEEP TIGHT SUCKERS!
____________________________________________________________________________________________
Söndag.. (7)
En tråkig jävla skit Söndag i den regningaste staden i Sverige – Borås.
Fia kom nyss tillbaks ifrån sin helg permission som uppenbarligen inte va ett dugg bra.
Älskade Systra Mi, vad gör du emot dig själv?
Vi ska vinna våran kamp och gå vidare i våra liv som vinnare.
Hjälpa varandra upp på fötterna igen och ta tag i våra liv.
Ett ömsesidigt måste för att vi ska överleva.
Ärligt rakt igenom fast man har varit allt annat än ärlig under hela sin livstid än så länge.
Inget ovanligt fenomen med att ljuga om precis allt, vilket även det är jävligt jobbigt.
Men nu ligger vi här inne på rum 12. Hon är 12:1 & jag 12:3.
Det är äckligt tryggt här innan för dessa väggar.
Ett sjukt ställe att vara på egentligen men jag väljer faktiskt detta låååångt före Grindgatan.
Fy i helvete vilket piss ställe.
Annars idag har jag fan inte gjort ett skit.
Hor-David jobbar kväll nu och är min kontaktperson och jag orkar inte med honom.
Jävla AS!
Bara tråkig och sur personal som jobbar överhuvudtaget idag.
Får fortstätta mig att hålla mig här inne på rummet.
Har haft kraftig jävla ångest idag också.
Känns ju sådär men det går la också över.
Mensvärk som fan också… BAJS DAG!
Nu ska jag lägga mig och kolla på lite Charlie Sheen.
________________________________________________________________________________________________
MÅNDAG, en Bra dag. (8)
Idag gick jag upp i tid. Käkade frukosten jag hade beställt.. 2 tallrikar med gröt.
Efter det hoppade jag in i duschen för jag tänkte göra mig lite fräsch inför tandläkarbesöket.
Men mitt i duschen ropar personalen på mig att klä mig för jag skulle till beroendeenheten.
Nästan sprang dit med Anne, min kontaktperson.
Väl där framme fick jag veta att jag skulle möta läkaren som nu skuile bedöma mig.
Och jag ska nu gå in i Subuxone behandlingen.
Känns väldigt bra faktiskt.
Så nu kanske jag får börja med det redan imorgon.
Måste bara lämna urinprov som är negativt.
Bra där ALEX!!
Pratade med min kärlek Fredrik förut också.
Han fixade ett par skor åt mig.
Sötaste älskling!
Nu ska jag ligga här på rummet med Fia och slappa, dricka cola och käka kexchoklad.
Sweet Dude!
