Alingsås utsluss
Måndag morgon åker jag.
Fy fan säger jag bara.
Jag hoppas att min mamma kan komma och vara med när jag ska bli inskriven eller va fan man nu blir.
Mår verkligen illa och fick panikångest på vägen hem igår.
När jag är med hundarna så försvinner hela världen runt omkring mig.
Jag har bara fokus på att hundarna ska ha det rent inne hos sig, att det ska vara städat på hela dagiset.
Att hundarna mår bra.
Ja, helt enkelt att allt ska vara i ordning.
När det är fint så går jag in och myser med dom.
Kramas och pussas.
Inte med alla hundar fast med många av dom.
Absolut inte Oscar för han äter bajs.
Och det gör typ wiggo och kurt med.
Milton också tror jag.
Vissa småhundar helt enkelt.
Nu nästa vecka kommer det 2 eller 3 nya hundar.
En fralla, en cocker å sen någon lite blandras.
Ska bli kul att komma tillbaks på Torsdag och mysa med dom igen.
Slippa alla tankar, all ångest.
Hela mitt liv helt enkelt.
Jag hoppas för allt i världen att någon av hunddagisen som jag skrivit till angående praktikplats svarar.
Och jag hoppas på att det blir ett svar som jag blir glad över.
Så jag har något att se fram emot.
Något som gör mina dagar.
Som gör att jag mår bra.
Det är så lång tid att vänta på att må bra annars varje gång jag åker till Alingsås.
Jag vill inte må dåligt.
Jag får inte ha tråkigt.
För har jag tråkigt försvinner allt va självdisciplin är.
Tar dumma impuls besked och det slutar bara för jävla dåligt.
Och mår jag bra då, vem säger att jag kan sluta.
Jag kan falla tillbaks lika fort som jag blev inlagd på avgiftningen.
Alltså bara några få timmar.
Det går fort när man springer ner i nedförsbackar.
Och jag springer fort.
Nej resten av kvällen ska jag tillbringa själv här hemma.
Ska städa och packa dom få grejerna jag behöver ha med mig till Alingsås.
Helt dundertrött är jag dock.
Hej så länge..
Och vet ni en sak?
Jag älskar min lilla bebis Loppan.
Renaste Kärlek, jag mår så bra!
Kom dit 10:30 och gick inte hem för ens 17:15.
Jag vill helst inte gå hem alls.
Har idag suttit inne med Loppan i hennes box.
När Ture som hon delar box med hade gått hem hoppade jag in till poppisen.
Aldrig har jag känt så här mycket för en hund.
Och det är inte ens min egen!?
Pussar och mys och gos och allt sånt.
Vill bara ha med henne hem.
Ut och leka i snön och sedan ligga i soffan och lata oss under en filt.
Små snorkiga andetag tar hon när hon lägger huvudet i knät på en.
Dregglade dock ner mina byxor men det gör ingenting, inget alls faktiskt.
Kärlek, kärlek.
I den härligaste form någonsin.
Sedan jag kom hem har jag tagit det relativt lugnt.
Marie ringde och sa att hon skulle komma och hälsa på mig när hon va inne i stan när en annan klient va och tränade på Magasinet.
Då fick jag fart och vek alla kläder som skulle vikas.
Slängde in en tvätt.
Fick ner all min smutstvätt i tvättkorgen.
Brukar ju använda mitt sovrums golv som tvättkorg typ.
Slängt massa skräp och bara gjort en grovstädning typ.
Efter det har jag suttit i soffan.
Latat mig framför msn.
Så har Agneta varit här en snabbis och lämnat pengar och så.
Jag ser verkligen inte fram emot Måndagen då jag ska tillbringa min första dag på Oriongatan.
Fy farao säger jag bara.
Kommer inte kunna sova en blund och säkerligen gråta som ett litet barn på Tisdag.
Fy fan.
Jag letar praktikplats som fan för att ha något att göra på dagarna istället för att umgås med dom jävla avdankade gamla pundare och alkoholister som finns där.
Jävla avskrap.
Visst att jag har varit pundig men det finns fan gränser för vad jag ska behöva vara med för sorts människor.
Det är för fan sådana som min mamma och pappa vet vilka dom är.
Och så ska man behöva ha Annica, Andreas mamma som "personal" där.
Jävla rödtjuts-kärring.
Ska sitta och vara så jävla duktig där men sedan när det är ledighet så ska det allt supas till.
Moralkärring in my ass!
Jag får vara en bitterfitta emot hela detta jävla påhitt att få gå tillbaks några steg bara för att få en jävla lägenhet.
Någon måtta får det vara.
Nej, nu ska jag inte sitta här och sura mer.
Tjohopp
Lite tips att göra en deppig dag.
Dom dagarna jag är deppig har jag nu börjat göra lite saker för att glömma det för en stund.
* Promenera. Det är verkligen skitbra och det gör att man verkligen kan rensa huvudet.
* Pyssla. Har tagit fram kort och börjat klistra in dom i en bok. Skrivit minnen ifrån när korten togs. Jättebra och kul samtidigt.
* Kolla på en riktig snyftfilm. Det är bättre att gråta till den. Tankarna går till filmen istället.
* Träna. Gå till gymet. Massa endorfiner och grejer som släpps ut då.
* Ring en vän och hitta på något. Det gör man ju kanske ganska ofta ändå men det är alltid bra att vara med någon annan när man mår dåligt.
* Städa. Gör det riktigt noga också.
* Shoppa. Det gör en alltid glad med nya saker.
* Puzzla. Och då inget puzzel med typ 100 bitar utan det ska ju vara med minst 1000.
* Spela tv-spel om man nu har det. Tekken älskar jag. Samt att sjunga Singstar är riktigt roligt.
* Välj ut dom 3 gladaste låtarna du vet. Sätt sedan på dom när du mår dåligt, det hjälper en stund i alla fall.
* Möblera om.
* Gillar du att fotografera så kan det alltid vara rätt så upp piggande.
* Måla. Även om man kanske inte är så bra kan det ändå vara kul för då kan man träna upp sig så kanske det blir lite fint till slut i alla fall.
Det är några grejer som jag använder mig av när jag mår dåligt.
För det mesta funkar det faktiskt jättebra.
Nej, tack för mig.
Ett lyckat möte!
Trodde allt skulle gå åt helvete.
Men det gick mycket bättre än vad jag någonsin skulle tro.
Börjar min utsluss till Oriongatan 1a Februari.
Sedan i Maj om det finns en sådan lägenhet som jag vill ha flyttar jag till den.
En 2a och absolut inte på Stockslycke.
Skulle aldrig klara av att bo i en 1a.
Och jag vill inte heller bo på Stockslycke, det är fan sista stället i Alingsås jag skulle kunna bo.
Jag bor nästan hellre i en jävla källarskrubb ute på landet än där.
Nej, men nu ska jag ta en lång och behövlig dusch.
Sedan ska jag nog slänga in en tvätt och så ska jag packa upp min väska vilket jag inte gjort än.
Förresten, fick köpt mig 2 växter idag.
Dom fick stå i vardagsrums fönstrena.
Imorgon blir det back to the dawg.
Love!!
Skriver kanske senare.
Hej
Ingen bra dag..
Jag kom inte till praktiken för att jag va för trött.
Sedan åkte jag till IRIS och skulle hämta pengar, medicin och lämna ett jävla UP.
Och som alltid fick jag världens problem med att lämna UP.
Det tog ett flertal timmar och jag fick vara kvar till 17:40.
Eftersom att jag hade druckit ett ex antal liter kaffe och inte ätit någonting så mådde jag verkligen som en kratta.
Jag mådde illa och va helt skakig.
Funderade nästan att hoppa av bussen för att jag mådde så illa, sedan började jag fundera på olika ställen som jag kunde spy på ifall olyckan skulle inträffa.
Väskan, mössan, skon och i något av sätena längst bak va de olika alternativen som snurrade i huvudet.
Men efter många om och men så kom jag äntligen fram till stan.
Va kissnödig så jag höll på att spricka så jag näst intill sprang hem ifrån Gustav Adolfplan.
När jag kom hem va det in på toaletten fullt påklädd med jacka, halsduk, mössa och grejer.
Skööönt!
Sedan va det på med kläderna igen och ner till affären.
Handlade upp mina pengar med en gång och det va inte överdrivet mycket jag fick köpt heller.
Men det blir god mat en kväll i alla fall.
Och så handlade jag massa frukt.
Det är bara ett måste för mig att ha hemma.
Blodapelsiner och bananer.
Mina sista pengar som jag har kvar hade lätt gått på frukt.
Skulle kunna leva på bara det om det nu va ett alternativ.
Skörbjugg lär man ju dock ha efter ett tag.
Nej tack, jag vill gärna ha kvar mina gaddar ett tag till..
Innan jag lägger mig hade jag tänkt att pierca läppen igen.
Saknar mitt snakebite så nu blir det gjort ännu en gång.
Och min tatuering har nästan läkt helt nu.
Jag bara älskar den.
Det blir att fortsätta den 29e Mars.
Helt underbart.
Så jag sitter nu och letar efter en massa olika trollsländor och grejer till att ha på insidan av armen.
Fuck va ont det kommer att göra men det är det fan värt.
Nej, nu blir det att tända lite ljus och mysa ner sig i soffan.
Sätta på nya Wallander efter Paradise Hotel.
Lite avis att dom kommer att surfa efter pausen.
JAG VILL OCKSÅ!
Nej, sleep tight suckers!
Jag känner mig som skit
Att bli behandlad som skit ifrån alla möjliga håll.
Hur jävla kul känns det?
Det blir ju helt jävla fel.
Hur fan ska man då kunna rehabiliteras och ge fan i allt.
Fula ord och ett hånflin är det man får ifrån alla håll.
Ingen jävel fattar att det kan skada för att det förstår inte dom.
Absolut ingen empati.
Helt egotrippade och ser inte något annat än sig själva.
En sådan person tänker jag aldrig bli.
Visst kan jag säga att jag har sett ner på folk och visat det på elaka sätt och misshandlat psykiskt.
Men det skulle inte falla mig in nu.
Om jag nu ogillar någon så håller jag det för mig själv.
Jag beter mig inte som en snorunge och är utstuderande elak.
Tjejer är verkligen bäst på det.
Kan vara därför jag alltid gått ihop med killar men tjejer har jag mycket svårare för.
Det kan bli ett problem ibland.
Men inget jag lägger någon tid på för att ändra.
Jag klarar mig faktiskt bra ändå.
Mycket tjejer = Mycket skitsnack.
Hur mycket ska man orka höra egentligen?
Finns det aldrig något stopp?
Har människorna inte ett eget liv?
Och jo, jag säger inte att jag inte snackar skit.
Med mamma, min syster och någon enstaka kompis.
Men det finns skit och det finns skit.
Jag kan se skillnaden men kan ni?
Ni tror ni är så speciella.
Att ni har något jävla prinsess liv.
Men inte då.
Ni är lika simpla som alla andra.
Ni har också fel och brister men pratar gärna om andras för att glömma sina egna.
Jag tänker inte ta mig framåt på den lilla krokiga stigen där man luras in i det här ful spelet.
E20 är vägen jag tar mig framåt och den är mycket större och mycket längre.
En dag ska jag nå toppen och känna mig stolt över mig själv och inte ta åt mig av erat snack.
Det gäller bara att från början ta rätt väg.
Så än så länge står jag vid vägskälet, jag vet vart jag ska men den där lilla biten att se ner på mig själv måste klaras.
Jag går i min terapi, jag äter mina mediciner och jag försöker ta hans om mig så mycket som går.
Nu måste jag bara finna den sista lilla pusselbiten och få den på plats.
Pröva mig fram med små, små steg.
Jag är stark.
Jag klarar det.
Jag är bara bäst på att vara just JAG.
Slut för idag folket.
Från dagen jag försökte ta mitt liv, igen. Men jag blev räddad. Tack Angelika. Jag tackar dig för att jag får leva!
Jag älskar mitt liv!
Jag är en aning knäpp.
Har förbannat kul på dagarna på hunddagiset så jag gärna stannar kvar lite längre på eftermiddagarna.
Som sagt.
Jag har ju mina favoriter.
Pitbulltiken Loppan. Och idag fick jag en till.
En liten staff hane som heter Boston.
Självfallet är dom av raserna som jag mest gillar.
Säkerligen därför jag fastnade för just dessa två.
Fast båda har kommit och gömt sig hos mig.
Loppan satte sig i mitt knä för hon va rädd för den andra personalen som va ute med mig och Boston gick med mig ute i hagen när han va rädd för dom andra vovvarna.
Annars mår jag nu jättebra idag.
Har packat väskan för imorgon åker jag hem.
På torsdag blir det tatuering.
Det ser jag fram emot som fan.
Sedan på Fredag är det begravning, vilket känns väldigt tungt.
Det kommer att kännas så jävla underligt att gå på just Anders begravning.
Han va den sista jag kunde tänka mig.
Större chans att någon av mina ex skulle dö av en överdos eller något men inte han.
Världen är upp och ned och jag kommer säkerligen vara väldigt kluven efteråt.
Antar att min värld kommer att rasa en stund och jag kommer nog stanna i kolgruvan ett tag.
Ska ta med mig ett kort hit som jag ska rama in.
Imorgon blir det upp tidigt.
Fixa iordning mig och allt sånt där.
Gå till praktiken.
Stanna där tills lunch.
Sedan går jag upp till centralen och väntar.
Plockar ut mina biljetter och så.
Nu ska jag lägga mig och glo på tv.
Lär ju säkerligen somna.
Men här kommer lite bilder ifrån dagens bus med hundarna.
Lite suddig bild på mig och Boston ute i snön. Pusskalas! <3
Faunus ligget och slickar i sig snön.
Och här har vi lilla Loppan efter en stund ute i hagen.
Lång dag med hundarna.
Ja, nu har man haft en lång dag med hundarna idag.
Jag bara älskar det.
Är helt såld på en vovve som heter Loppan, en pitbull tik.
Vi har vart ute ungefär hela dagen.
Promenader och grejer, och självklart höll jag Loppan.
Nu är jag helt dödstrött och tänker inte röra mig en millimeter till idag.
Vart ute sedan 9:30 idag och kom hem 16:50.
Men nu ska jag vila en stund.
Några av småhundarna.
Schäfern Domino
Pitbullen Loppan ville inte riktigt vara med på bild.
Jag ligger ner sårad och sjuk.
När man är hjälplös och liten.
Att försvara sig själv finns inte på kartan för att man kan inte.
Bli plågad eller plågas handlar allt om.
Men nej, så är det inte för mig längre.
Inte alls.
Jag står upp på egna ben.
Samlar kraft för att kunna ta mig framåt och för att kunna kämpa när motgångarna kommer.
Slå tillbaks och aldrig mer kunna bli den där hjälplösa personen som jag tidigare va.
Slav under droger och i min egen självdestruktivitet.
Att skada mig på alla möjliga sätt.
Men det är över.
Så jävla mycket över.
Jag är på väg emot en friskhet.
Att nu leva ett nyktert liv.
Jag ska ha maximal självdisciplin och inte släppa efter för alla de frestelser som kommer att komma.
Suget kommer säkert att ta tag i mig många gånger men jag ska klara av det.
Mina verktyg ska då finnas med i min ryggsäck jämt så jag alltid kan ta användning av dom.
Att avstyra alla sådana situationer.
Det är nu dags att bli vuxen på riktigt.
Tänk på den ni!
Något kommer i vägen.
Gick upp 7:45 idag.
Fan inte dåligt gjort av mig direkt.
Gjorde mig lite kaffe, sminkade mig.
Och fixade lite smått sådär som man gör på morgonen.
Gick ca 8:45 iväg emot resecentrum för att ta bussen till Skolsta.
Erik hoppade på vid centralen.
Framme i Skolsta plockade Agneta upp oss.
Inne på IRIS är det många nya som har kommit.
Jag är inte så förtjust i att lära känna massa nya människor nu pga att jag ändå aldrig är där inne.
Och sedan är det inte riktigt min typ av människor som har kommit heller.
Synd att säga, men det är sant.
Kan ju inte vara oärlig och sitta och ljuga direkt.
Jag fick i alla fall vara med på Intro gruppen.
Eftersom dom två tjejerna som va med där va så fega och inte vågade säga ett ord och göra den där jävla livslinjen fick jag göra den.
Har ju gjort den en gång tidigare men det va bara kul att få sitta där och prata.
Kan ju hoppas att dom nya har lärt sig någonting i alla fall.
Efter det va det käk.
Monica är bäst på att laga mat, så är det bara.
Efterätten va dock för söt för min smak.
Sedan skulle jag och Agneta ha samtal med Bengt-Åke.
Jag min paranoida människa trodde att mötet skulle vara något negativt och att dom skulle skälla på mig eller jag vet i fan vad jag trodde.
Men mötet va inte så farligt som jag trodde vilket både Agneta och personal Erik försäkrade mig om innan.
Dock blev jag inte ett dugg lugnande av det dom sa.
Men som sagt.
Mötet gick bra.
Vi pratade om mina diagnoser och om att bipolär sjukdom är en av dom tyngre diagnoserna.
Och det finns grupp 1 och grupp 2 av bipolär och jag är av typen 2.
Vilket är den med mycket mani och många svängar.
Det är ju även en psykosfas i den nämligen.
Och jag har varit sjukt manisk dom senaste dagarna och fått för mig bra mycket saker.
Men det har avtagit nu och allting börjar gå emot det normala.
Sedan hade jag inte ett skit att göra.
Spelade Skipbo med Angelika och Heidi som va och hälsade på.
Sen efter ett bra tag va Agneta klar och vi kom iväg.
Först åkte vi till polisstationen för att fixa papper för körkortstillstånd.
Efter det åkte vi till Åhlens för Erik skulle ha ett spel.
Allting va dock tvär dyrt på Åhlens så vi åkte till Maxi istället.
Där hittade han sig något spel.
Jag hade inte plånboken med mig så jag kunde inte köpa någonting. Störigt värre.
Men nu ska jag sticka iväg till affären och inhandla lite små grejer.
Ha det gott så länge.
Dansat!
Det va verkligen skönt att komma till gymet.
Man känner sig helt super i kroppen och i måendet också faktiskt.
Idag har jag dansat och det va riktigt kul.
Känner bara att jag va sådär bra på kordinationen idag.
Haha, höll näst intill på att ramla flera gånger.
Men jag va ju inte själv direkt om att ha problem med det.
Ska se till att jag får aktivitetsstöd ifrån försäkringskassan när jag kommer hem till Alingsås igen så jag kan gå till gymet hemma också.
Kommer aldrig klara av att hålla humöret uppe.
Och det är ett bra tidsfördriv att bara kunna gå till gymet sådär när man vill.
Allting blir så mycket lättare då.
Så ja Emmelie, jag ska allt dra med mig dig och träna om det nu ska vara så.
Sätter dig i Ebbas vagn och kör dig dit. *Blink blink*
Nu ska jag käka lite och sedan ska jag lägga mig hade jag tänkt så jag kommer upp tidigt imorgon så jag får gjort allt som ska göras.
Sov gott folket!
Alla piller säger vad jag vill säga.
Jag sitter här hemma.
Känner mig trött och irriterad hela jävla tiden.
Trött på livet för tillfället.
Vill hem.
Jag saknar att känna den där tryggheten som fanns för ett tag sedan.
Vart tog den vägen?
Känner mig utlämnad och naken.
Vad är det som ger mig dessa tankar?
Det vet jag faktiskt inte själv.
Har börjat åka upp och ned som i en bergodalbana mellan att vara glad och ledsen.
Någon som har tips på hur man kan göra dagarna lite lättare kanske?
Ska spika upp en spegel över sängen som jag fick ifrån Agneta idag.
Den får jag ta med här ifrån när jag flyttar sedan också.
Snällt av henne.
Skulle egentligen in till IRIS idag och ha ett samtal ihop med min gamla kontakperson Iris.
Tro det eller ej men hon heter så och det är bara en tillfällighet och hon har inget alls med behandlingshemmets namn eller något.
Jag är lite rädd för samtalen med henne med tanken på att det handlar om våldtäkten förra våren.
Det gör ont att öppna såren igen.
Men det kanske är ett måste för att kunna sy ihop dom ordentligt och motverka att dom någonsin går upp igen.
Allmänt annars.
Jag har kommit igång med träningen igen.
Tränar 6 dagar i veckan.
Går mest på pass.
Body Pump, Body Step och Body Jam.
Eller ja, jag ska testa på Body Jam idag så får vi se vad jag tycker om det.
Ska upp tidigt och åka till IRIS imorgon och träffa Heidi när hon nu kommer på besök.
Det ska bli superkul.
Den tjejen har det lilla extra och jag gillar henne massor.
Våran dröm om att starta ett gym med endast trance musik.
Vem vet, vem vet. ;)
Efter det ska jag och Agneta till Polisen och hämta papper så jag kan få ett jävla körkortstillstånd någon jävla gång.
Är på tiden nu tycker jag.
Nästa vecka blir det hem till Alingsås.
Tatuering och Begravning.
Måste umgås lite med familjen med hade jag tänkt.
Tror knappast att det är något bra att vara här den helgen efter begravningen för det kan säkerligen leda till ett återfall för det gjorde det sist.
Är rädd för det eftersom det är det sista jag vill.
Jag ska verkligen klara det den här gången och nu hålla mig drogfri för all framtid.
Vill inte mer.
Orkar inte mer.
Är trött på det helt enkelt och det är fan inget värdigt liv för någon.
Men nu ska jag packa träningsgrejerna så jag inte glömmer något.
Jag är trött som fan efter träning.
Hela min värld ska glittra.
Pillar maniskt med mina glitter pennor.
Glittrar med paljetter överallt.
Utomhus glittrar det och det känns som att min vän Ågren har varit snäll för en gångs skull och tagit mig i handen och visa mig världen.
Vi gick ute ihop och glittrade till allting.
Otroligt vackert är det och jag känner att det är såhär jag vill ha min värld för evigt.
Sparks everywhere!!
Kanske dags att ta min medicin igen.
Jag ska nog inte trappa ut den på egen hand för jag känner mig helt knepig.
Såhär rent hem som jag har nu har nog ingen annan i hela sverige.
Hjälpes vad jag har städat och städat och städat.
Jag skulle försöka mig på att koppla av till Paradise Hotel men mina tankar va låångt borta.
Men det viktigaste fastnade ögat för i alla fall..
Längtar tills imorgon så jag får mer mediciner och mer pengar.
Och sedan träning. Fy fan va skönt.
Tror jag ska gå dit lite tidigare och gå på bandet en bra stund.
Det behöver jag känner jag efter all glass där jag smulat brago över.
Fett, fett fett.
Nu blir det lite lugnande i soffan och sedan hoppas jag att John Blund kan komma hit till min glittriga värld och slänga sitt pulverstoft i mina ögon.
Sov gott alla ni som kan.
Hej svej
Tiden rinner iväg.
Jag bor kvar i lägenheten här i Enköping.
Påbörjar snart min utsluss till Alingsås, och till en början Grindgatan. *Ve och fasa*
Ska försöka hitta mig något att läsa. Förmodligen media på folkhögskolan i Alingsås.
Jag ska ha bättre kontakt med psykvården i Borås och fortsätta gå där.
Soc har sett till att jag får någon sorts life coatch som ska hjälpa mig med dom sakerna jag tycker är jobbiga.
Agneta ska hjälpa mig att gå till polisen och skaffa papper för lämplighetsintyget.
Hoppas fan att det går igenom så jag kan börja köra och skaffa mig ett jävla körkort någon gång.
Nu borde det säkerligen gå lite bättre att köra pga dessa jävla stulna bilar man lite då och då har fått köra.
Jag har precis kommit igång med träningen igen och det känns hur skönt som helst.
Blir 5 dagar i veckan att träna olika pass.
Måste ju hålla det så man har snygg kropp till sommaren. ;)
Och för att må mycket bättre.
Hade tänkt att hålla mig singel så länge jag kan tills jag kanske hittar Mr. Right Guy.
Känner att jag behöver en helt drogfri kille.
En med körkort och jobb.
Någon som kan peppa mig till ett vanligt liv och som det inte finns några som helst chanser att jag skulle kunna droga ihop med.
En sådan kille behöver jag.
Inga jävla knarkare mer, för att trots att dom säger att dom har slutat är det otroligt lätt att trigga varandra till ett återfall igenom att prata gamla minnen och så tänker man, åh va skönt med en sista panna. Etc etc..
Jag behöver en stabil karl.
Det känns som att den här sista tiden jag har kvar på Iris, tills den 4e Maj kommer att gå sjukt fort.
Sedan är det sommar och jag ska försöka umgås så mycket som helst med min familj.
Mycket kroppsmålning kommer det att bli detta året.
Jag ska bygga på min arm nu den 21a.
Blir en till älva och massa färg.
Alltså en jävligt lång sittning men det är det fan värt.
Mia som är en otroligt bra tatuerare också kommer att göra mig nöjd, det vet jag redan nu.
Men nu ska jag gå iväg till affären.
Handla lite grejer så jag kan göra Thai Red Curry med kyckling och ris till det.
Dricka, chips och dip också tror jag.
Vill ha lite mys sådär en Söndagkväll..
Nej, ni får ha det gott folk..
Peace Out
Smarta kommentarer av min syster.
Pappa ligger och läser i en pizzameny för att vi ska beställa pizza.
Jag tyckte att pappa tog sån jäävla lång tid på sig.
Så jag sa - Jag känner en som tänkte ihjäl sig.
Moa - Vem då?
Ja, där va dagens första smarta kommentar.
Andra va nu på natten och vi pratade om doktor finger och kom in på mitt ex.
Moa - Jag kommer ihåg att Jimi retade sin bror om det för att han hade fått påhälsning av doktor finger och sedan fick han också det.
Alex - Ja han fick skylla sig själv.
Moa - Men vad va det han hade för sjukdom då?
Alex - Han hade kolik
Moa - Jaha så han va uppe på nätterna.
Alex - Nä, tarmvred!
Min syster tror att kolik är att man är uppe på nätterna, men hon tänkte inte längre än vad näsan räcker idag heller.
Vila i Frid vår kära Anders Knutsson
Han finns runt omkring oss fast han inte längre går att se.
Anders Knutsson avled 26/12 2009.
Du kommer att för alltid vara saknad.
Jag är en person för sig.
En väldigt svår person.
Lider av den förbannade Borderline personlighetsstörningen och det tär väldigt mycket på min relation till människor.
Vänner, familj, pojkvänner och annat.
Ibland blir jag så förbannad på mig själv för att jag gör som jag gör utan att ens riktigt förstå varför.
Det är som Robin sa till mig när vi pratade i telefon i förrgår.
Inte många killar klarar av mig för att jag är svår, får för mig saker och är väldigt bestämd om att mitt är MITT.
Svartsjuk är bara förnamnet.
Mina pojkvänner har fan inte haft det lätt.
Dom har fått stå ut med mig och mina humörsvängningar.
Mina inbillningar om otrohet m.m.
Jag vet mycket väl att sakerna inte är som jag tror just då.
Men kan inte urskilja rätt ifrån fel.
Jag vägrar också att erkänna mina egna fel för det mesta.
För stolt för att göra det är jag inte utan det är mer tjurskallighet som gör att jag vägrar.
Att jag är Bipolär är rätt mycket enklare att leva med.
Jag kan hantera mina toppar och dalar vad gäller det mycket bättre.
Med tanken på att jag tror väldigt mycket på mina mediciner, speciellt nu när jag har så mycket som jag har.
Ingen normal dos direkt.
Men bara jag mår bra och orkar leva som jag gör så blir jag glad om dom inte ändrar mina mediciner alls.
Eller Campralen ska jag avsluta för den hjälper ju inte emot något jävla sug ändå.
Opiatsuget stillade den inte det minsta, det märktes ju när jag åkte till Sthlm och köpte en jävla massa Heroin.
Öh, nej!
Och alkoholsuget hjälper den inte ett piss emot.
Näst intill så jag vill ha spriten mer nu än innan.
Så då blir det 6 tabletter mindre om dagen i alla fall.
Det tacka min lever för.
Min medicinlista nu för tiden:
Morgon - 300mg Seroquel
200 mg Lyrica
40 mg Fluoxetin
999mg Campral
200mg Lamotrigin
Dag - 200mg Lyrica
Kväll - 200mg Lyrica
300mg Seroquel
999mg Campral
Natt - 5mg Stilnoct
Diagnoser är inte kul.
Men när man väl fått dom är det något som man får leva med.
Bara att inse fakta och fortsätta att klara sig i livet.
Det är så mycket som 60% av missbrukare med Bipolär sjukdom som tar livet av sig så måste jag göra slut på mitt missbruk.
Jag vill inte göra så emot min familj.
Inte heller emot min släkt eller mina vänner.
Alltså, mina nyårslöften.
1. Ge fan i knarket.
2. Gå ner i vikt.
3. Träna mera.
4. Ägna mer tid åt mina vänner.
Sorry att jag har blivit seg på att uppdatera.
Har mycket annat för mig nu.
Ska bli ändring på det nu.
Ha det bra!
Hej
