dubbeldiagnos

Äntligen har jag fått klara besked om att dom letar efter en ny lägenhet åt mig. Och en större!
Helt underbart det där ju.
Det blir Noltorp eller citronen.
Jag kan dock kanske gått med på att bo i en 1an om det är en av dom som ligger på bollvägen för det finns bra mycket fina 1or där.
Men först och främst vill jag ju faktiskt ha mig en 2a. :)
Skönt att ha sovrum och vardagsrum för sig.

Men jag skriver lite mer senare ikväll!
Ha det toppen!

Hej hopp

Det är så knepigt att man kommer ihåg ALLA dumma saker när man gjorde det första gången men mindre av de bra..
Jag kommer ihåg känslan, datum och allt nästan ifrån alla jävla idiotsaker.
Varför är det så?
Det borde ju vara helt tvärt om egentligen...

Lite av både bra och dåliga "första gången" tillfällen.
JAG..

• kommer ihåg första gången jag rökte en riktig cigarett vilket va i 5an. Stod med 4 andra tjejer ifrån klassen inne i granhäcken som låg några meter ifrån skolan och puffade på första ciggen under den tidiga rasten. Jag hade snott den ifrån mammas kompis när dom hade festat och jag sparade den i 3 veckor innan jag tände den. En right Mentol..
• kysste min första kille i 6an. Innan det va det inte intressant med killar alls. Jag blev väldigt populär bland killarna på Ängaboskolan och blev ihop med en kille som hette Niclas. Jag kommer så väl ihåg att han hade käkat dom oragea pringelschipsen och det kan jag inte påstå att jag gillade vidare mycket eftersom det är dom äckligaste chipsen som finns!
• drack alkohol så jag kände av någonting första gången på nyår 2000. Mamma och pappa hade nyårsfest i AIF's festlokal och jag och min bästa vän sprang runt och snodde champagne glas och öl lite här och var och svepte i oss. Då va vi lite vingliga när vi skulle gå hem senare på kvällen med hunden..
• blev av med oskulden i Januari lite mer än 1 månad innan jag skulle fylla 14 år med min första "riktiga" pojkvän som jag va ihop med i 1 år och 2 månader. Han gjorde slut dagen innan nyårsafton 2001/2002.
• skar mig första gången när jag va 13 år. Men sen någon dag efter nyårsafton när jag va 14 tog det hus i helvete och satte igång på riktigt. Berodde på att det tog slut med pojkvännen, man va inne i den riktiga tonårsfasen då ingen förstår en och inget är bra. Sen har det fortsatt sedan dess. Mellan 14 och 17 års ålder kunde det vara allt ifrån dagligen till några gånger i veckan. Sedan avtog det mer och mer och har varit en periodgrej. Nu är det ca 1 till 2 gånger om året som det händer tack och lov.
• försökte ta mitt liv första gången i Mars efter att jag fyllt 15 med hjälp av 82 stycken starka triangelmärkta migräntabletter. Dog gjorde jag inte men det resulterade i en magvärk ifrån helvetet!
• va "otrogen" första gången när jag va 14 år. Jag kysste en annan kille på ett hemma lan. Min pojkvän fick aldrig veta det.
• skolkade första gången när jag gick i 4an. Jag och 2 killar ifrån min klass sa alla att vi skulle till tandläkaren nästan samtidigt. Och sådär fortsatte jag i hela mellanstadiet allt för ofta.
• sminkade mig första gången i 4an och hade det i skolan. Innan hade man ju sminkat sig som liten men nu hade jag köpt min första Fridatidning och tyckte det va jättehäftigt och ville vara som dom stora tjejerna.
• rakade benen första gången i 5an. Det va en sen kväll och jag satt inne på mitt rum och tittade på Jerry Springer.
• va vaken ett dygn (UTAN DROGER ELLER HJÄLPMEDEL!) en sommar med min bästa kompis när vi gick i 4an. Då va vi inte gamla och vi va ute i hennes morföräldrars sommarstuga. Så jävla kul hade vi den natten. Vi gjorde många gånger om det efteråt och försökte slå varje gång med några extra timmar.
• spydde första gången pga fylla hemma hos min bästa väns pojkvän ute på landet när jag va 15 år. Jag och min vän satt och spydde i kapp och det va ändå en av dom roligaste fyllorna jag hade då..
• gjorde min första piercing när jag va 15 år. Fick det i påskpresent av min mor att pierca naveln på panache inne i nordstan. Jag har fortfarande kvar den.
• testade droger första gången i 9an. Det va första Söndagen på terminen och jag va lika påverkad när jag kom till skolan dagen efter och fortsatte att droga mig. Ecstacy va det och jag tyckte jag va hur cool som helst. Så jävla idiotiskt. Men där satt man.. Det är det jag ångrar mest!
• blev hämtad av polisen i skolan en Torsdag tillsammans med 5 killar ifrån andra klasser. Drogtester, förhör och så blev vi inlåsta en stund. Mina tester va fina och jag hade inget i kroppen så jag klarade mig undan anklagelserna.
• pissade positivt hos polisen den 1a December 2004. Även där gällde det "E" och jag blev av med lämpet och fick även då min första kontakt med socialen som inte va speciellt långvarig då jag struntade i att gå dit.
• lades in på vuxenpsyk avd. 2 i Borås i November 2007. Fick ligga kvar där inne i exakt 1 månad. Har gjort några besök där efteråt också.
• fick min diagnos bipolär. Alltså manodepressiv 2007 och började då också med min medicinering. Kommer förmodligen få äta mediciner för det resten av mitt liv men nu är det färre än tidigare och jag mår bra och har fått en bra stabilitet i det hela.
• hamnade på mitt första behandlingshem den 3 Juni 2009. IRIS Utvecklingcenter i Enköping. Va kvar där i nästan 11 månader. Blev dock utskriven några veckor för tidigt pga OD. Annars trivdes jag bra där. Både med klienterna som bodde där och med personalen. Tackar några extra ur personalskaran för den hjälp jag har fått. Det va mycket som va positivt med att vara där och det har hjälpt mig en bra bit på vägen!
• började sub-programmet den 15 Juni i år 2010. Personalen där är underbar och det hjälper mig på alla sätt.

Det va några av idiotesakerna som jag minns men även många bra!
Nu väntar jag bara på att den 2a December ska komma för då har jag varit ren i 6 månader exakt helt och hållet. Vilket är första gången.
Och jag mår bäst och är lycklig som fan för det.
Jag jobbar vidare och det tänker jag fortsätta med nu när man äntligen har fått tillbaks så mycket ifrån tiden innan drogerna.
Mående, vännerna och mycket annat.
Har ju många andra att tacka för det också men det är ju ändå jag som gör det största jobbet vilket min kära kontakperson påminner mig om varje gång vi möts.
Det får man ju faktiskt inte glömma av.

Och till alla andra er som kämpar där ute, ge ALDRIG upp!
Det är tufft och motgångarna är fan så många fler än medgångarna men med en bra motivation och hjälp ifrån dom runt omkring dig så ska du se att det går.

Nu ska jag strax hoppa i säng så fort CSI är slut och då blir det nog någon film som jag har på datorn.
Det är ju några stycken.

Sov gott allihopa!

Jag ligger nu i soffan och tittar på Beck.
Fortfarande kvar hos mina päron då jag har "flyttat" hit lite smått.
Blir la att jag flyttar hem någon gång men jag känner inte för det just nu.
Och i veckan blir det kolla på en större lägenhet på Noltorp, det gillar vi mycket!!

Men dagen har varit bra.
Gick upp sent i morse.
Farmor va här och hälsade på.
Hon och mamma drack kaffe och jag själv tog ett stort glas mint te. Smaskigt!
Sen kom mormor och morfar och lämnade av Moa och sen tog dom med sig farmor så hon slapp att gå hem när det regnade.
Jag satt kvar framför tvn ett tag sen hörde Emsan av sig.
Frågade om vi skulle ses efter hon hade varit på kalas och henne säger jag aldrig nej till.
Vackra kvinna!
I alla fall satte jag på mig och lite så medans jag väntade och sen ringde.
Sen åkte jag Emelie, Elenore hennes syster samt Susanne som är Emelies mamma ut till Emelie och käkade pizza.
Det va riktigt gott. :)
Sen satt vi och tittade på kort på tvn.
Samtidigt sprang Susanne runt och städade och Elenore pillade med att avinstallera program på Emelies dator som va seg verkligen va seg som kola.
Runt 18:30 åkte vi in till stan för Emsan skulle på träning.
Medans hon åkte hem till sin mor så stack jag upp till min lägenhet och hämtade brev och lite annat smått och gott som kläder och min kamera som jag nog tror jag kan fixa nu.
Tack för att man kan hitta dom flesta lösningarna på internet, får se om det funkar nu bara.
Sen när jag kom hem gick jag ut på en promenad.
Mötte upp Zara så vi gick en bra promenad, så synd att det är sånt pissigt jävla väder bara.

Annars har jag nu bara legat här i soffan sen jag kom hem.

Lite gnällig känner jag mig på folk som är så fucking jävla bittra också.
Gör inget annat än att gnäller och är otrevliga. Bara för att man inte är bästa vän med någon och för att man tycker olika om saker och vad som är rätt och fel, och vad moralen är emot vänner så behöver man inte bete sig som någon sorts bitterfitta som hugger som värsta huggormen bara man öppnar munnen.
Så jävla omoget och barnsligt.

En annan sak som gör mig konstig i huvudet nu är alla konstiga drömmar jag har.
Dom tar aldrig slut och dom är verkligen helt sjuka!
Blir orolig många gånger för mina egna drömmar och det gillar jag inte alls.
Inte att vara orolig över saker som inte händer på riktigt.

Nej, men nu ska jag kolla klart på filmen och imorgon så blir det att åka till Borås igen.

Ha en bra kväll vänner!

Jag sitter hemma i soffan.
Sov länge idag vilket va otroligt skönt.
Efter det har jag käkat lite frukost, kollat på tv, spelat tv-spel med mamma och Linus och nu gör jag ingenting.
Idag ska vi på bio jag, mamma, Linus och Moa.
Det blir den nya Harry Potter.
Enda nackdelen är att den är så jävla sent ikväll, den börjar vid 20:15 och slutar inte för ens 22:41 ungefär.
Men men, så kan det vara.

Annars så har jag hittat lite småsaker på Tradera nu.
Ett par nya Nikita Baggy byxor, samt ett par Haremsbyxor.
Jag måste ju säga det att jag egentligen HATAR just haremsbyxorna men dessa va helt förtrollande.
Bara kände att jag måste ha dom för dom va otroligt fina.
Sen har det blivit en ny Adidaströja och lite annat smått.
Kan inte säga annat än att jag ÄLSKAR tradera för du kan hitta både bra och billiga saker där.
Inklusive att jag har saker som jag själv inte använder längre som jag tänkte sätta ut där så man kan sälja lite egna saker.

Och nu hade jag tänkt att jag ska sätta igång att pierca igen.
Har fått fram mina nålar, hittat min multitång. Klarar mig med den ett tag för den går att använda till allt faktiskt.
Men jag ska leta efter en annan nyare multitång plus en ring stängare/öppnare också. Hittat två sidor som säljer sådana multitänger men dom va jävligt dyra om man jämför med min förra sådan tång som jag hade.
Har också beställt hem ett par nya nålar, inte sådana jag redan har utan en annan sort som jag ska pröva ifall dom är bättre.
Och i veckan får jag hem nya smycken.
Barbeller, långa stavar samt navelsmycken.
Så man kan pierca dom flesta ställena utan ögonbryn samt septum.
Jag ska också leta efter en ny öronhålspistol.
Ah, det är kul att sätta hål på både mig själv och andra människor med ett bra resultat.
Och fint blir det också!

Men i alla fall.
Nu ska jag snart in i duschen.

Så ha en bra helg allihopa!

Under en period av mitt liv så kände jag mig mer död än levande.
Jag trånade efter döden och struntade i livet fullständigt.
Livslusten fanns inte där och man skapade en egen verklighet som inte va alls som "normala" människors.
Jag är glad att jag har kommit ur det där nu och att jag äntligen lever på riktigt.
Döden är borta och även Herr Ågren har jag skiljt mig ifrån.
Visst hälsar han på ibland men jag kan hantera honom nu.

Jag har en del funderingar och saker som irriterar mig något så fruktansvärt som man aldrig har brytt sig om innan.
Avundsjuka är något jag HATAR.
Varesig det är mellan syskon, familj/släkt, vänner eller ifrån sådana jag inte känner.
Den är ju som värst när den kommer ivägen för folk som man har nära.
Och igentligen vill jag bara klappa till den som håller på med det.
För det för med sig en utstuderad elakhet och en jävla massa irritation.

Nej, just nu är jag rätt irriterad på en person som inte fattar själv vem det är jag skriver om så då gör det ingenting att jag skriver.
Men hon är elak och hon vet det själv också. Hon säger elaka saker och gör elaka handlingar och jag vill egentligen bara säga till henne.
Fast jag orkar inte bråka för hon är så jäääävla jobbig när man kommer till det där.
Jävla CP säger jag bara.
Hoppas hon någon gång växer upp lite och förstår att det där kommer man ingen vart med.

Men nu ska jag fortsätta jobba lite.

Ha det fint!
HEJ

Nu sitter jag i soffan med mamma, lillebror, pappa, Hasse & Marie.
Denna dagen har gått åt till att sova och bara ta det lugnt.
Sen kom Hasse & Marie runt 18 tiden och vi har käkat kinamat och tittat på tv.
Mysigt och det är för jävla skönt att göra ingenting.
Jag orkar ju inget och känner mig helt kraftlös.
Så nu har vi precis druckit en kopp kaffe och vi alla sitter och tittar på "Så mycket bättre" på tv4.
Helt underbart program.
En otrolig blandning av Svenska artister.
Jag älskar dessa tolkningar av varandras låtar i deras egna
Annars så har jag suttit inne på Flashback och läst igenom allt angående mordet på 5 barnsmamman i Skara.
Jävla psykfall som gjort det.
Bara man ser honom på bilderna ser han ju helt sjuk ut.
Riktig WhiteTrash som ser dunder påtänd ut på alla bilder som han är på.

Nej, tragiskt hur mycket skit som händer där i Skara..

Skrämmande!

Saknar Lizze ikväll.
Ska ta mig till henne så fort jag känner mig bra.

Ha en fin kväll folket!

Jag är sjuk överallt just nu känns det som.
Både i huvudet och i kroppen.
Beror antagligen på någon sorts utmattning och jag orkar inte hålla igång mer.
Jag måste få ta det lugnt nu för det har varit alldeles för mycket runt omkring.
Behöver sova och få bara ta det lugnt.
Orkar inte ha massa spring och folk runt omkring utan det räcker med någon enstaka person.
Jag är helt slutkörd helt enkelt och nu måste det få vara lugnt.
Minsta lilla får mig ju helt ur balans nu och då väljer jag hellre att stänga in mig i en grotta ensam någonstans än att umgås med folk.
Sorry!

Sen en sak till som jag måste påpeka idag.
Dom som kände sig träffade av det jag skrev tar åt sig men verkar ändå inte riktigt själva förstå vad det är dom har gjort fel.
Men att dom har gjort fel det vet dom.
Ja ni är ju inte en person utan fler än så och samtliga kommer med bortförklaringar och bara igenom att göra det så visar dom ju hur skyldiga dom känner sig.
Herregud, ta kritiken bara och ta åt er i att det ni gjort är fel och sluta säga ALLT om MIG till ALLA.
Prata om dig själv istället om du nu ska berätta om saker.
Mina återfall till exempel va något jag berättade för dom som skulle veta det och det va inte till för att det skulle spridas ut till resten av världen jävla puckon!
Men jag blir ändå glad för att ni känner av att ni själva har gjort fel på ett eller annat sätt.

Jag måste sova en stund nu.

När tiden går så märker och hör man mer och mer hur falska vissa människor är.
Man märker vilka som är ens riktiga vänner.
Jag förstår mig inte på det där att mina såkallade vänner inte kan behålla hemligheter överhuvudtaget utan går och berättar allt som jag säger, gör eller sånt som händer med mig för varenda kotte dom känner.
Hur fan skulle ni känna om det va så att jag gjorde det samma.
Människor kan också komma och påstå att dom alltid har funnits där och ställt upp men det är heller inte sant för så fort minsta lilla inte har passat dom så har dom vänt ryggen snabbare än ögat.

Vad beror det på?
Avundsjuka, dålig självkänsla eller är det bara ett faktum att vissa har ett måste av att gå och berätta privata saker för hela allmänheten?
Nej, jag är lika lite värd det som dom själva är.
Andra människor som snackar skit och beter sig det är en jävla skillnad.
Det gör inte ont för dom sviker inte mig, dom har jag ändå aldrig varit vän med och deras ord är inte mer än smuts under skorna för min del.
Men säg inte att du är min vän om du ändå inte kan bete dig som en.
Jag antar att vissa personer känner sig mer träffade av er som läser och om ni gör det så vet ni att det är just er själva det handlar om.

Annars så är det ju idag Fredag.
Jag ska hem till söta Lizette idag.
Blir la lite mys och prat och sen får vi se mer vad fredagskvällen bjuder på.
Säkert något trevligt då det brukar göra det när man är med henne.

Dagen har bara varit seg idag.
Varit i Borås och kikat lite med mamma, bror och morfar.
Och just nu ligger jag i sängen med mamma och tittar på nån gammal svensk film.

Men nu orkar jag inte skriva mer.

Ha en bra helg allihopa!

Ciaoo

Vad som än händer tänker jag inte släppa dig.
Jag tänker aldrig tycka illa om dig och jag tänker alltid hoppas på att vi en dag skall förenas igen.
På något vis så kommer du alltid att finnas med mig och det är så det kommer att förbli.
När du försvann så grät jag blod och mitt hjärta värkte otroligt mycket.
Jag har känt liknande smärta tidigare men inte som den här, inte som när DU försvann.
Du va långt ifrån perfekt, men vem fan är det?
Saken va att jag kände trygghet och jag kände mig hel med dig.
Jag antar att du vet vem du är och jag hoppas att du i så fall tar åt dig.
En vacker dag så hoppas jag att vi förenas igen.
Bygger på det som vi då byggde på och gör det till den verkligheten vi ville ha...
För jag tänker inte sluta att lyssna till mitt hjärta.

I natt har jag inte sovit mycket alls.
Fy va seg jag va i morses när jag skulle gå upp.
Jag hörde inte klockan alls utan vaknade till när mamma kom och pratade med mig.
Ännu en dag fick jag ringa morfar. Och jag är tacksam att han finns.

Det gick snabbt i Borås idag.
Tog mindre än 15 minuter.
Sen åkte vi hem igen och köpte fika och lite så.
Bakelser är inte helt fel och jag kan behöva gå upp i vikt nu.
Aldrig är man nöjd.
Innan när jag va på IRIS gjorde jag inte annat än att gå upp i vikt hela tiden och sen helt plötsligt efter att jag kommit tillbaks till Alingsås så rasade jag i vikt istället och nu väger jag för lite.
Hade varit nöjd om jag låg mellan 55 - 58 kg istället för 49 - 52.

Annars i huvudet är det rätt så avstängt nu.
Skönt att slippa höra och slippa tänka.
Ligga och titta på tv med mammsen tar bort många tankar och man lugnar ner sig betydligt mer än vad man gör när man är själv.
Med mamma är man avslappnad, behöver inte bry sig om vad man säger eller inte och behöver egentligen inte bry sig om någonting.

Vad skulle man göra utan sin mamma?

Nej, men jag har inte så mycket mer i huvudet nu.

Skriver kanske senare!

Tjipp

Igår när vi gick och la oss satte oron igång på riktigt.
Inte känt så på väldigt länge.
Kallsvettades vart om vartannat och pulsen va otroligt hög.
Det kändes som att luften sakta pös ur mig och jag fick känslan av att vara instäng i en liten, liten låda utan någonstans att ta mig ut.

Natten va inte bättre den.
Jag sov korta stunder och vaknade varje gång upp med ett ryck, det va pga att mina tankar som jag hade i vaket tillstånd följde med mig in i sömnen jobbade fram en mardröm som dock inte varade speciellt länge.
Men i mina drömmar känns varje minut som en hel evighet.

I morses när vi alla gick upp kändes det som jag hade sovit i 5 minuter och jag va helt dödstrött.
Ville bara sova mer men det va ju som sagt dags att gå upp.
Jag tog bara på mig kläderna och borstade tänderna och traskade sedan ut till bilen och satte mig och fortsatte i min morgon i ett zombietillstånd som levande död.
När jag sedan vaknade till liv ordentligt så kom oron och nervositeten in och tog över.
Jag tuggade på naglarna och hade den där gnagande känslan i magen som man har av den jobbigaste ångesten man kan tänka sig.
En stund jag va runt inne i Borås funderade jag nästan på att gå in på apoteket och hämta ut ett av mina paket Lyrica som ligger där och ta 1-2 extra för att få stillat det något och för att motverka den kommande panikångesten som jag kände va påväg.
Men jag hejdade mig.
Jag har ju Lyrica hemma tänkte jag och det ska gå utan!

Men sen när jag träffade min Mamma igen gick den över.
Allting släppte som en bomb och det kom tårar istället.
Det va skönt och jag vet att min mamma kan alltid få bort den där extra ångesten som så många gånger hemsöker mig.
Lugnet spred sig och jag kände mig bättre till mods.
Vad skulle jag gjort utan min mamma och mina underbara småsyskon?

Och vad skulle jag gjort utan alla andra runt omkring mig som bryr sig om mig?
Farmor, Lizette, mormor & morfar, faster Carina m.f?
Tack alla ni för att ni finns.

Nu ligger jag i sängen och jag har fortfarande en liten skavande känsla i kroppen, men den gör inte ont och den stör mig inte allt för mycket heller.

Så nu ska jag sova här i sängen bredvid Linus, mitt lilla lillebror troll.

Denna dagen blev bra trots allt och för en gångs skull tror jag nog att jag kan tacka gud, trots att jag inte tror på han.

Sov Gott!

Tidigare ikväll va jag och min kära mor på Nolby kyrkogård och tände lite ljus.
Ett hos min gammelfarmor Elsa, ett hos Anders samt ett hos Mats.
Några är mer saknade än andra ifrån min sida. Så är det ifrån min sida eftersom jag kände alla olika mycket.

Efter det åkte vi vidare in till kyrkogården vid Östlyckan och tände ett på mammas mormor Stina också.
Det har ju varit alla helgona och då ska man ju göra sånt.

Har även tänt ett ljus på Patriks minneslund här på internet, brukar göra det lite då och då.

Vi får inte glömma av dom som gått över till andra sidan och visar våran uppskattning till dom med ljus eller annat någon gång då och då.
Så vill jag ha det den dagen jag dör.

Sov gott alla! <3

Två människor i världen som är nästan likadana.
Samma öden och samma historik.
Jag har jävligt svårt att förstå det där.
Aldrig någonsin har jag träffat på en person som är exakt som jag.
Det enda som skiljer oss är att han är en han och jag är en hon.
Och han är 32 medans jag är 23.
Alexandra och Alexander.
Sjuuuukt!

Vi åkte till Göteborg jag och Lizette i Lördags.
Det va skit kul och jag fick svänga på benen vilket va det jag har längtat efter ett tag nu.
Och att Lizette va den som va med va också otroligt jävla kul.
Hon är underbar den tjejen och vi har så förbannat kul ihop.
Kim hängde också med efter att vi mött upp honom inne i stan.

Det va inte speciellt mycket folk när vi kom dit, inte alls många faktiskt.
Men röra på benen va det första jag gjorde. I Love!

Man kan gå på sådana fester utan att röra droger, fast folk har svårt att tro det.
Fast jag har motivationen och så mycket annat som spelar in så jag är säker på min sak att aldrig mer röra det livet. Festerna tänker jag dock aldrig sluta med fast dom utgör ingen större fara för jag faller ej längre för frestelsen.
Jag är nöjd med mitt liv som jag har det nu utan att peta i mig alla illegala substanser och jag klarar lätt av att gå på en sån fest då jag blir mer avskräckt att se på folk som svettet sprutar ifrån och med otroligt jobbiga käkrörelser som man inte är direkt medveten om att man gör.
Nej det ser bara jobbigt ut och jag är inte där längre.

I alla fall, jag pratade mycket med Alexander och hela våra liv ser så jävla lika ut när man gick in lite mer på det.
Pratade med många andra också men vi hade ju mer gemensamt också i och med att vi går i samma program med sub och allt det där.
Och vi har kommit nästan lika långt, han har gått någon månad längre än jag.
Så vi pratade väldigt mycket om det och om musiken.
Jag blev bara så sjukt paff över hela situationen och det är sånt som aldrig händer.
Haha..

Men nu i alla fall ska jag och mamma åka upp till Nolby kyrkogård och sätta lite ljus där uppe.
Sen blir det tillbaks hem hit och vänta på att Limpan kommer hem igen.