dubbeldiagnos

När tiden går så märker och hör man mer och mer hur falska vissa människor är.
Man märker vilka som är ens riktiga vänner.
Jag förstår mig inte på det där att mina såkallade vänner inte kan behålla hemligheter överhuvudtaget utan går och berättar allt som jag säger, gör eller sånt som händer med mig för varenda kotte dom känner.
Hur fan skulle ni känna om det va så att jag gjorde det samma.
Människor kan också komma och påstå att dom alltid har funnits där och ställt upp men det är heller inte sant för så fort minsta lilla inte har passat dom så har dom vänt ryggen snabbare än ögat.

Vad beror det på?
Avundsjuka, dålig självkänsla eller är det bara ett faktum att vissa har ett måste av att gå och berätta privata saker för hela allmänheten?
Nej, jag är lika lite värd det som dom själva är.
Andra människor som snackar skit och beter sig det är en jävla skillnad.
Det gör inte ont för dom sviker inte mig, dom har jag ändå aldrig varit vän med och deras ord är inte mer än smuts under skorna för min del.
Men säg inte att du är min vän om du ändå inte kan bete dig som en.
Jag antar att vissa personer känner sig mer träffade av er som läser och om ni gör det så vet ni att det är just er själva det handlar om.

Annars så är det ju idag Fredag.
Jag ska hem till söta Lizette idag.
Blir la lite mys och prat och sen får vi se mer vad fredagskvällen bjuder på.
Säkert något trevligt då det brukar göra det när man är med henne.

Dagen har bara varit seg idag.
Varit i Borås och kikat lite med mamma, bror och morfar.
Och just nu ligger jag i sängen med mamma och tittar på nån gammal svensk film.

Men nu orkar jag inte skriva mer.

Ha en bra helg allihopa!

Ciaoo