2 människor.

Två människor i världen som är nästan likadana.
Samma öden och samma historik.
Jag har jävligt svårt att förstå det där.
Aldrig någonsin har jag träffat på en person som är exakt som jag.
Det enda som skiljer oss är att han är en han och jag är en hon.
Och han är 32 medans jag är 23.
Alexandra och Alexander.
Sjuuuukt!

Vi åkte till Göteborg jag och Lizette i Lördags.
Det va skit kul och jag fick svänga på benen vilket va det jag har längtat efter ett tag nu.
Och att Lizette va den som va med va också otroligt jävla kul.
Hon är underbar den tjejen och vi har så förbannat kul ihop.
Kim hängde också med efter att vi mött upp honom inne i stan.

Det va inte speciellt mycket folk när vi kom dit, inte alls många faktiskt.
Men röra på benen va det första jag gjorde. I Love!

Man kan gå på sådana fester utan att röra droger, fast folk har svårt att tro det.
Fast jag har motivationen och så mycket annat som spelar in så jag är säker på min sak att aldrig mer röra det livet. Festerna tänker jag dock aldrig sluta med fast dom utgör ingen större fara för jag faller ej längre för frestelsen.
Jag är nöjd med mitt liv som jag har det nu utan att peta i mig alla illegala substanser och jag klarar lätt av att gå på en sån fest då jag blir mer avskräckt att se på folk som svettet sprutar ifrån och med otroligt jobbiga käkrörelser som man inte är direkt medveten om att man gör.
Nej det ser bara jobbigt ut och jag är inte där längre.

I alla fall, jag pratade mycket med Alexander och hela våra liv ser så jävla lika ut när man gick in lite mer på det.
Pratade med många andra också men vi hade ju mer gemensamt också i och med att vi går i samma program med sub och allt det där.
Och vi har kommit nästan lika långt, han har gått någon månad längre än jag.
Så vi pratade väldigt mycket om det och om musiken.
Jag blev bara så sjukt paff över hela situationen och det är sånt som aldrig händer.
Haha..

Men nu i alla fall ska jag och mamma åka upp till Nolby kyrkogård och sätta lite ljus där uppe.
Sen blir det tillbaks hem hit och vänta på att Limpan kommer hem igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0