dubbeldiagnos

Jag är en person med väldigt stark vilja, jag har mål och delmål, jag är någon överhuvudtaget som lever i ett liv där man har en av huvudrollerna. Precis som alla har i sina egna liv.
Jag har haft en känsla de senaste dagarna, vilka enbart har varit bra.
Lite irriterad har man ju varit till och från på småsaker, men ingenting man hänger upp sig på.

Jag tror på att sommaren kommer nu också, det kanske är det jag har haft en känning av i kroppen.
Har tänkt väldigt mycket på vad som ska hända nu i sommar också, lite små resor, umgås med familj och släkt, vara med vänner. Bada ska jag göra mycket, 1:a Juni va då jag tog mitt prämiärdag förra året så nu tänker jag faktiskt göra det till en liten tradition som bara jag har, min alldeles egen.
Kanske får man med någon annan också, eller?
Ska också se vad det blir för utlandsresa i år. Det spelar ingen roll när det blir så länge det blir under 2011. Mamma och pappa pratar om USA, och det verkar ju som att det lutar mest åt det hållet.
Hälsingland ska vi ju i alla fall åka till, det är ju ett som är säkert.
Mamma sitter och letar efter stugor och små hus där vi får plats med 10 personer i alla fall.
Helst hoppas jag på bara 9, men tyvärr så blir det säkert 10..
Ska även ta tag i att få tummen ur och verkligen träffa de personer som man har sagt att man ska träffa och börja umgås lite smått igen.
Man kan aldrig ha för lite vänner men det är ju så att man måste ha bra sådana också.
Jag vill slippa allt överdrivet skitsnack som många verkar ha intresse för, utan bara umgås och bry sig om allt viktigt istället. Det finns ju en del sådant faktiskt.

Men nu ska jag hoppa i säng.

Natti natti!

Jag ligger i soffan, Coffe ligger i den andra. Han tittar på "Vem vet mest" och jag ligger här med datorn i knät.
Känner att idag har varit en väldigt bra dag, nu det senaste har det varit lite svajigt. På Solhem igår så hade jag samtal med min kontaktperson och vi pratade om det här som har rört sig i mitt huvud.
Fobiet för speglar som jag har fått det senaste, jag tror att jag ska få se något annat än mig själv, någon sorts paranoia som jag själv trodde att det va. Hon ritade upp en bild ur en film som även jag hade sett, en tjej som va jättesmal men i spegeln såg hon sig själv som gigantisk. Min K-P sa att jag har faktiskt haft en sorts ätstörning nu för ett litet tag sedan och det kan vara en sak som har satt igång det här med min spegelfobi. Samt att jag har blivit otroligt mycket mer rädd för mörkret är att jag nog känner mig lite osäker på min egen situation efter alla de turbulenta månader som har varit nu sedan i höstas.
Min fobi för att sätta saker i halsen när jag är ensam, att kvävas till döds helt ensam, fick jag svaret att det kan vara att jag faktiskt är rädd för att vara ensam som jag är rätt mycket nu för tiden och att jag är rädd för allt nytt.
Och till sist, mina domedags känslor som jag får sådan dödsångest över är också pga allt som hänt runtomkring. Det va en mani som gick över styr och gjorde att jag snöade in mer och mer i det.
Det kändes grymt skönt att prata om det med någon som kan sätta ord på vad felet kan vara på riktigt.

Hade också ett samtal med henne om att jag ska resa utomlands med familjen, det va jag värd. Så mycket har hänt det senaste året, mamma har blivit sjuk och man har tagit väldigt stort ansvar. Det va helt fel med mitt ex och hur allting gick där, min pappas supande och min systers humör.
Det har blivit en snöbolls effekt. Det börjar som en liten men det rullar fort i nedförsbacken och det blir bara större hela tiden. Dags att gå vidare kanske.
Men resan blir i alla fall av i år, det blir först och främst Hälsingland i sommar. En stuga ska vi hyra och det blir ju min familj, mormor & morfar, samt min morbror och hans barn. Men jag hoppas verkligen inte att min pappa ska med. Orka med honom!

Förövrigt har min dag varit väldigt bra. Jag sov ut i morse och när jag gick upp så hoppade jag snabbt in i duschen och fixade mig lite innan jag skulle iväg och hämta Linus i skolan.
Vi gick hem till päronens hus och käkade pannkakor och spelade tv-spel.
När mamma kom hem åkte vi iväg och köpte ett nytt spel till Linus, Pirates Of the Caribbean. Vi fastnade framför det direkt när vi kom hem och fy hundan va svårt det va, trots att det ska vara ett barn spel.
Jag tänker nu avsluta min kväll med Coffe framför tvn och titta på BB och alla andra program som vi brukar titta på under våra kvällar.
Imorgon är det ju en ny dag.
Mamma ska iväg till Lettland eller Litauen, jag kommer inte ihåg. Hon ska med jobbet på någon grej, har dock ingen aning om vad det va för något dom skulle kolla på. Jag ska hämta Limpan i skolan och sedan ska han tillbringa natten hos mig. Det blir bus, käk, tv-spel och film.
Ska bli riktigt roligt faktiskt, ser fram emot det.
På Fredags ska jag ju få upp honom till skolan och sedan ska jag hämta honom på eftermiddagen igen.
Mamma kommer hem då runt 16-17 tror jag och jag ska tillbringa min natt hemma hos dom.
På Lördagen har AIK en jätte fotbollscup och jag ska ta upp honom på morgonen då mamma ska vara parkeringsvakt, morfar kör oss då till fotbollen. Mamma och Maria blir klara precis innan första matchen börjar och då ska vi titta fotbollen tillsammans resten av dagen.

Så det mina närmsta dagar ut.

Ha en underbar kväll och ta hand om er!

Jag sitter i min soffa och Coffe sitter i den andra. Eller rättare sagt så halvligger vi båda två i varsin soffa och päser.
Min dag har varit så jävla turbulent i huvudet.
Av någon konstig anledning så har tankar som jagade upp mig väldigt mycket som barn satt fart i huvudet igen.
När jag va liten hade jag dödsångest efter att jag hade sett på nyheterna om att en asteroid kunde vara på väg emot jorden. Tänkte väldigt mycket på det när jag va liten och va jätte rädd över att domedagen va kommen. Då visste jag ju dock inte att detta va ångest utan jag visste bara att jag hade en konstig orolig känsla i kroppen som inte gick att sluta tänka på.
Kommer ihåg att jag fick nästan panik en gång då jag sov hos mormor & morfar när jag såg stjärnorna igenom fönstret, alla va ju på väg emot oss. I alla fall så tyckte jag det.
Nu har jag då fått en ny flipp och blivit helt övertygad av att mänskligheten är på väg att sättas på prov ännu en gång då en stor supervulkan hotar världen. Vulkanen i Yellowstone nationalpark visar tydliga tecken på att den kan få ett utbrott, dock vet ju ingen expert när för det är ca 50-50 att det får ett utbrott, det kan ske om 1 år eller 1000. Experterna sa också att man ska ju vara glad på att den ligger närmare 10 km ner för annars hade det blivit mycket värre, som att det är någon tröst. Människorna i Amerika och Kanada kan ju pusta ut ifall den slocknar igen för annars kommer hela USA och kanada ödeläggas, halva jordklotet kommer att täckas av askan och vissa djurarter kan dö ut. Jordens temperatur kommer ungefär att sjunka 8-12 grader och det är en massa saker som kommer att förändras för all framtid.
Vi får ju hoppas att det inte blir så under tiden vi lever här.
Andra domedags skit som står i tidningar och på nätet, allt som sägs på alla faktakanaler och som forskare inom olika områden och även NASA uttalar sig om.
Jag vill leva hela mitt liv och jag vill ju självklart att familjen ska få leva sitt.
Men detta är sådana saker som jag får riktigt dödsångest av, självklart epidemier också men dom tror jag nästan kan förhindras på ett eller annat sätt till skillnad ifrån mycket annat.
Detta kan helt klart låta som en förbannat löjlig sak för andra människor men jag vet att det finns så otroligt mycket folk som faktiskt har likadana tankar som jag. Har till och med sett att folk ska ta livet av sig när dom vet att jorden med all säkerhet är på väg att ta slut, även en kvinna som skrev att hon i så fall skulle döda hennes två barn och sedan ta sitt eget liv. Tragiskt, men många människor fungerar ju på det här sättet. Man har hört sjuka saker ifrån folk angående det som sägs om 2012. Jag vet inte om jag är riktigt lika säker på just det där med året och allt förutom att planeterna kommer att stå i någon kurs som dom gör väldigt sällan, men det har dom ju gjort tidigare och mänskligheten har fortfarande överlevt. Men det är en sån sak vi inte kan göra något åt.
Dock kan vi göra någonting åt klimatförändringen för det kommer, om inte annat, ta livet av oss alla till slut.
Vi måste sköta om vår natur! Hur fan ska djuren kunna överleva? Och om inte dom överlever, hur ska då vi göra det?

Nej, det här får mig att må illa och dom som jobbar med mig vill nästan sätta in krismöten och göra någonting åt mina problem. Vad kan det bli tro? Mediciner, terapi, akupunktur?
Vi får se vad dom hittar på den här gången.
Själv tror jag att om det här går över styr, vilket jag själv känner att det håller på att göra, lägger någon nog in mig på psyk innan jag får en psykos.
Kanske detta är en manisk period, vad vet jag.
Men dom kommer i alla fall ta hand om det här och det blir säkert bra det som dom hittar på åt mig.

Detta är ännu en fas jag ska ta mig igenom som jag tycker är för jävla svår men det går väl det också.
Ganesha(!) om jag ger dig gåvor varje dag så låt denna sommaren bli den bästa och att jag får leva ändå tills jag dör av åldern! Tack.

Coffe sa dock en sak som jag började garva åt ordentligt i min lilla ångest, han sa att han har en vulkan i byxorna. Vi har ju lite grövre humor men det gav mig i alla fall ett leende på läpparna.

Ni får ha en bra kväll, jag ska försöka i alla fall!

Idag har jag haft så otroligt mycket känslor som har både varit bra och dåliga under eftermiddagen.
En sak jag nästan höll på att bryta ihop över va att jag inte har ett jobb. Jag blev både arg, sur, bitter och jävligt ledsen vilket resulterade i ångesten ifrån helvetet ungefär. En sådan som inte går över..
På vägen hem ifrån mamma så fortsatte jag på min bok men när jag kom hem och va tvungen att lägga bort boken för att hänga av mig jackan så kom tårarna.
Det enda sättet att få ett jävla jobb nu för tiden är att ha kontakter och kunna dra i dessa trådar eller vänta i ett halvår på att arbetsförmedlingen ger en något jobb, men hur ofta händer det liksom?
Det är för mycket krav vilket gör skiten tusen mycket svårare. Ett truckkort känns som att det kanske kan vara min räddning, det söks så sjukt mycket truckförare och det krävs ju ett speciellt körkort för det så även om jag hade haft körkort så hade ju inte det spelat någon roll. Men i alla fall så får jag nog ta och göra det. Man lägger ju en väldigt kort tid på det. Bara några få dagar egentligen och så har man det om man nu klarar det vill säga.
Men det ska nog faktiskt inte vara några problem.
Då kommer ju dock tankarna om att jag blir alldeles för stressad om det är folk runtomkring när man gör det.
I sådana fall så är det ju redan kört för sånt funkar inte för mig det minsta.. Gud giv mig sinnesro!

Det blev i alla fall att jag grät en skvätt så jag satte igång att diska och sedan när jag väl hade lugnat ner mig en stund så la jag mig på soffan med Outkast i högtalarna och min bok.
Jag sveptes in i boken och det va riktigt skönt att bara vara inne i den världen.
Sedan kom Coffe lite efter 20 och jag hade lite disk kvar så tog jag tag i det, sen bara det att han kom gjorde ju att saker som har hänt tidigare under dagen.
Jag fick provat sladdjäveln som jag fick idag också, tror ni den funkade? Nej, jag trodde inte det heller.
Så då va det helt kört. Jag får helt enkelt köpa mig en helt ny tv. Blir att göra det i slutet av nästa månad. I värsta fall får jag göra det om 2 månader, men jag tror nog att det går i slutet av Juni.

Men nu är klockan natten och jag måste sova så att jag inte stör min dygnsrytm alldeles för mycket.

Ha en god natt nu!

Just nu känner jag hur jag verkligen har kommit tillbaks till livet.
Det har känts rätt långt bort ifrån där jag tror att jag har stått men i själva verket va det bara ett stenkast bort.
Jag umgås med folk och går utanför dörren, är mycket med familjen men det kan ju vara bra att ta igen den tiden som jag har varit borta till och från under många år.
Man känner sig liksom hemma, min egen lägenhet är mitt palats. Lite så känner jag faktiskt. Min fristad där jag kan sitta för mig själv eller ha någon hos mig utan att behöva tänka på att man har folk i de andra rummen.
Det känns som att jag har det skapligt bra nu i alla fall.
Man känner hur skönt det är att inte ge mamma några fler problem för det skulle inte kännas bra då det är hon som blir väldigt lidande, hon har ju redan eget att tänka på.

Men jag ville mest få ut av det här inlägget att det faktiskt finns hopp för alla där ute.
Ha tålamod för det går att leta sig ut, ta en ficklampa och lite jävlar anamma så ska ni se att det går.
Motivationen tar er dit ni ska, men ni får också göra ett tufft jobb på vägen sedan. Håll fast vid era delmål för att ha en morot hela tiden.

God natt!

Det blev en helt okej dag.
Först gick jag och träffade min Case Manager och vi tog en promenad runt Nolhaga berget. Sedan va jag hemma och städade som en tok. Runt 16:40 gick jag ut på min parkering och där hämtade min faster upp mig i bilen tillsammans med farmor och min minsta kusin Myra.
Vi tog en sväng till Blomsterlandet för jag skulle få en fin inflyttnings present. Vilka jag blev så sjukt nöjd med. Det blev två stycken blomlådor, inga vanliga plast då utan jättefina i korg med typ en avlång "hink" i.
I där fick jag tre olika blommor att plantera. Vita och lila.
Efter att vi hade varit där åkte vi upp till kyrkogården för att plantera nya blommor på min gammelfarmors grav. Det blev kanon.
Sedan åkte vi hem till mig och tog en liten fika och hade en trevlig pratstund. Sedan fick jag tid att skicka mms till Moa på skor som jag har här hemma som hon ska ha på studenten.
Imorgon kommer hon och tittar på dom IRL och provar dom antar jag. Hoppas att något oav paren fungerar så hon slipper leta mer.
Imorgon har hon ju student balen. Lilla skruttan som ska ta studenten, hon är stor men liten på samma gång. Men det är någonting aldrig kommer att förstå vad jag menar.
Nu sitter jag med Coffe och tittar på BB och sedan ska jag nog försöka att komma i säng rätt tidigt.

Men ha en bra kväll så hörs vi imorgon.

Jag kände att det va ett tag sedan som jag skrev här och det har ju inte varit riktigt meningen men det har nog varit så mycket saker runt omkring så jag har inte hunnit och glömt.
Men jag känner att jag får sätta lite mer pli på mig själv för jag behöver egentligen skriva av mig lite oftare..

En sak som har hänt i dagarna precis är att jag har fått ledighet 2 veckor i taget nu och behöver bara åka till Borås varannan vecka. Det måste jag säga känns som en seger.
Och nu ser jag snart mitt första delmål och det är min 1års dag!
Den 15:e Juni så har jag klarat det, att vara drogfri ett helt år. Det har gått väldigt snabbt ändå för att man har haft en del runt omkring sig.
Det va ju praktik ett tag i början, sen blev mamma sjuk och då hade man inte tid till någonting. Efter det så började jag plugga men nu är det slut tills efter sommarn. Nu söker jag jobb faktiskt så man blir mer oberoende av staten och sköter sig själv mer och då kommer jag känna mig fri ifrån allt. 1:a Oktober får jag ju förstahands kontraktet på lägenheten också.
Då är man självständig!

Mycket gör jag på rutin nu. Och nu när jag är ledig så mycket så sätter jag klockan på 9 varje morgon, vissa dagar orkar jag ju dock inte gå upp så tidigt men då snoozar jag till 10. Men för mig är det rätt tidigt om man jämför med mina tidigare vanor då jag gick upp tidigast 12 ungefär, men det blev oftast runt 13.
Känns som att det mer hörde till min tonårsfas, och jag är ju faktiskt ingen tonåring längre.
Kan ju i och för sig förstå att jag gick upp så sent ibland i ett tidigare skede också innan jag la ner med drogerna men dom är ju borta sedan länge nu. Tack gode gud!
Har ju varit i en del behandlingar senaste åren.
Behandlingshemmet uppe i Enköping och där va det ju lite all möjlig behandling, sedan 12-stegs programmet och ett annat skit hem. Där tog jag sista återfallet i frihet och då åkte jag ju till 2:an i Borås där jag också fortsatte att smyga med saker och sedan fick jag påbörja behandlingen och då har jag faktiskt klarat mig.
Nu är jag ju en bättre människa igen, det har jag ju förstått inte varit under hela behandlingen med alla problem man har haft och sådär. Men nu är det ju faktiskt över med den tiden. Men så när på, jag har varit svår och inte alltid så snäll, men man måste prioritera sig själv ibland och vara lite egoistisk. Men jag har ju varit med mamma och familjen väldigt mycket i många månader, men det får man ju förstå varför.

Men nu när det är vår så försvinner så mycket av det elaka jaget. Ångesten har varit rätt så stark nu i vår pga av mycket som har skrivits tidigare för ni som följer bloggen, väldigt mycket skitsnack och allt det där. Men nu har jag börjat att sluta bry mig om vad som sägs i alla fall, jag tar fortfarande åt mig av att det snackas så sjukt jävla mycket men att jag nu struntar i vad som sägs känns som ett framsteg.

Nu släpper vi det och ser tillbaks lite på alla helger som har varit.
Över hela påsken va jag och min mamma, Limpan och min morbror plus hans två barn ute i stugan. Och pappa. Han kunde vi ju dock struntat i att ta med för att han är en jävla idiot och om jag hade kunnat så hade jag inte velat se honom mer än någon gång om året sådär men det blir ju svårt med tanken på att mina föräldrar bor ihop, vilket dom inte borde enligt mig i alla fall. Han beter sig ju aldrig riktigt som folk ska göra. Valborg va jag med Coffe på dagen och sedan åkte  jag med Emelie till hennes mamma där vi tog det lugnt. Provade en grismask som vi hade grymt roligt åt.. Haha.. Och efter det har det inte hänt någonting.
Men det är nog så det ska vara.

Nu såg jag precis klockan och jag måste börja göra iordning mig för att jag ska träffa min Case Manager om 2 timmar. Sedan ska jag nog hem till mamma en stund. Runt halv 5 snåret så ska jag med min farmor och faster till blomsterlandet och titta på växter åt mig. Det ska bli kul för jag vill verkligen ha lite fler växter här hemma.

Men nu får ni ha en bra dag och jag lovar att jag ska skriva lite oftare.