Tänk att få välja sina föräldrar.
Idag började dagen helt okej.
Jag sov hur bra som helst i sängen och det enda som fattades va någon att vakna upp bredvid på morgonen.
Har försökt att göra lite nytta genom att slänga och flytta grejer.
Lägga ut gamla soffan på nätet och lite så.
Färgat håret har jag också gjort.
Men nu när min idiot till pappa har kommit hem ifrån Spanien igen så sätter oron och ångesten igång igen.
Jag kan erkänna att jag kan ha hetsigt temperament i mellan åt beroende på hur jag mår och allt sånt, men den människan behöver minst 40 valium om dagen för att kunna behärska sig och bete sig som en normal pappa ska göra.
Han är bra på att vara elak istället.
Min pappa har mer eller mindre tagit avstånd ifrån större ansvar när det gäller familjen under mina 25 år.
Visst va han med på sjukhuset när syrran låg inne men hur mycket va han egentligen närvarande. Det är nog en jävla omställning att börja ta ansvar nu men det rättfärdigar inte hans psykopat beteende.
Enda gångerna pappa har riktigt ställt upp på mig va när jag har blivit hotad av killar och sådant, endast när han själv blivit rädd på ett eller annat sätt.
Jag fattar verkligen inte vad min mamma såg hos han eller hur hon ens orkade vara i närheten av honom dom senaste åren.
Spriten va ju viktigare än allt annat då. Klart han mådde dåligt som vi andra och jag fattar missbruks biten men i en sån situation får man fan anstränga sig.
Fy fan va mycket bättre hennes sista 2 år i livet hade varit då!
Saken är den att jag säger inte detta för att jag är arg på pappa eller något, jag måste bara få ur mig små delar av det som faktiskt påverkar min vardag.
Han om något är orsaken till många av mina drogsug.
Tänk va bra det hade varit om man själv hade fått välja sina egna päron från början!
Jag hade aldrig i livet valt bort min mamma vare sig hon skulle gå bort tidigt eller inte.
Men pappa hade tyvärr rykt, önskar verkligen att jag inte skulle känna så.
Det hade varit skönt om han gjorde misstag nån gång då och då som alla gör men hans misstag va att skaffa barn.
Vissa människor ska bara inte ha barn.
Allt annat han gör som är dumt har han gjort till en vana och det är svårt att tvätta bort ränderna på en tiger, lika svårt är det att göra han till en normal och bra pappa.
Det hade varit så skönt om jag hade kunnat tycka om min pappa och faktiskt kunnat ha nån sorts bra relation med han men nej!
Det ska mycket till innan han får några poäng av mig.
Nu har jag i alla fall varit ute och sprungit och gått en bra bit för att lugna ner mig och det har varit fruktansvärt gott och jag sover säkert gott i natt!
Sleep tight, and don't let The bed bugs bite!
Inga mer tysta tårar..
Idag har jag äntligen fått mina nya möbler, både säng och soffa.
Det blev jättebra med den lila soffan i mitt hem, för lila är ju jag.
Sängen fick vi inte ihop för en bräda va fel så nu ska jag hämta en ny imorgon bitti, så jag får sova i en riktig säng.
Och tack snälla Marie för du är så snäll och hjälper till!
Annars har jag mått sådär hela dagen.
Mycket pga andra, eller det mesta är andras fel.
En person som gör mig lika illa till mods varje gång jag hör nåt av skrev igår.
Alltid fuckas hela min hjärna upp när det har nåt med han att göra och alltid blir jag lika rädd.
Hela vardagen blir skruvad.
Jag vill inte att det ska bli som sist då jag mådde skit i flera veckor efter några ord.
Allting kommer tillbaks igen, precis som det vore igår.
Allt blir verkligt och inte bara plågade minnen.
Jag får försöka klara mig igenom dom kommande dagarna och hoppas att det släpper tills på tisdag. Det finns ju ändå nåt att se fram emot.
Efter att jag hade haft mitt nattliga samtal så kände jag att jag nästan kvävde mig själv inuti mitt eget huvud.
Det är svårt att förklara för folk som inte känt liknande ångest, kaos och sorg.
Men jag fick en attack och tårarna gick inte att hålla tillbaks.
Och för en gångs skull va det förbannat skönt att bara få ur sig allting för en kort stund.
Mitt inre värker fortfarande och jag har fått en jävla huvudvärk nu.
Men jag kommer att överleva även denna natten.
Jag hoppas ni alla sover gott för det ska jag göra när jag har tänt en rökelse.
Natti Natti!
Lite nytt i vardagen.
Allt tar sin tid..
Det va en månad sedan jag skrev här nu och jag får be om ursäkt för det.
Jag har inte haft tid och det har varit så mycket med jobb och andra känslomässiga saker.
Mycket börjar att ordna upp sig och det är väl kanske för att jag försöker att slappna av lite mer i tillvaron som är.
Allting känns som att jag först har slitit ut mitt hjärta, stampat på det och sen delat det i små små bitar för att sedan svälja det igen. Samma sak med huvudet.
Som jag har beskrivit det tidigare att våra liv kan jämföras med ett glas så har mitt glas trillat i golvet men ändå har gått att laga.
Jag har börjat hos min psykolog igen också. Det känns skönt även om det va väldigt skönt att slippa allt för några veckor under sommaren också.
Då har det ju ändå varit så mycket annat med jobb och vi begravde ju min mammas skal för några veckor sedan.
Det va en liten fin ceremoni med bara oss närmsta och pappa bara mammas urna upp till graven och dom ringde i klockan när vi gick hela vägen upp till hennes grav.
Jag väntar bara på att stenen ska komma dit så jag kan plantera ett träd där som inte blir så mycket högre än en meter och som har grenar som hänger ner väldigt fint. Sen kan man ju börja sätta lite ljus också nu när det börjar bli mörkt igen.
Sommaren är ju mer eller mindre över nu och vi är inne på hösten. Jag vet inte riktigt hur jag känner för det här med höst men jag har ändå träffat en person som kanske gör att jag inte riktigt bara kan fokusera på allt det dystra.
Så nu avslöjade jag det också, jag antar att min kära faster Carina som brukar vara här och läsa min blogg blir glad nu.
Vi är på G och vi får se hur det slutar, hoppas bra i alla fall för den här gången känner jag att jag tycker om personen. Ingenting för att jag är trött på att vara ensam längre och allt det där, utan jag har våga släppa ut mina känslor på riktigt igen. Det va ju över 2 år sedan som jag hade dom känslorna. Där efter har det mest varit platonisk kärlek jag känt till vissa. Fejkade känslor. Det är elakt att göra så men så blev det bara.
Nu står jag fast vid han jag träffat och blir det bra så blir det det och blir det dåligt, så funkar det inte helt enkelt.
Men nu ska jag hoppa i säng för jag är tvär-trött!!
Puss å kram
