dubbeldiagnos

Idag har jag varit på samtal med psykologen i Borås. Eftersom vi skulle ha 3 stycken samtal för att skrapa lite på ytan så hade jag inte tänkt mig att saker kunde bli så tunga, som dem faktiskt blev.
Vissa saker har jag stängt in i något litet rum sedan händelsen, en bubbla, och det har nog inte varit det minsta nyttigt.
Och jag är väldigt hård mot mig själv men emot andra är jag tvärt emot.
Det märkte jag själv ganska tydligt när vi satt och pratade.
Psykologen sa att jag ska bli lite hårdare mot andra istället och snällare mot mig själv.
Men jag vet helt ärligt inte hur jag ska bli snällare mot mig själv?!
En sak som vi pratade om idag hände när jag va 17år, några veckor innan jag blev tillsammans med Jimi.
En tjejkompis ifrån den tiden, va med den gången. Och det är någonting jag inte har velat tänka på eftersom jag va som 7 svåra år ett bra tag efter att det hände.
Jag mådde psykiskt dåligt väldigt länge efteråt också, men jag vet inte riktigt om jag var medveten om varför jag mådde dåligt då, eftersom jag inte har velat minnas någonting alls av den händelsen.
Så idag när vi krafsade lite på ytan kändes det som om någonting inuti mig gick sönder. Som om bubblan sprack.
Det är nu jag riktigt förstår vad man menar med att den sprack, det har inte riktigt blivit den effekten på mig innan.
Saker har gått sönder inombords men aldrig spruckit och öppnats helt.
Nu kan jag inte släppa det och tankarna går runt i huvudet. Det hjälpte inte ens att köpa grejer idag, hade kunnat köpa halva affären utan att känna någon glädje över det.
Jag kunde dock koppla av en stund när jag bytte gardiner och fixade i ordning köket, men annars är jag förvirrad.
Min otrevliga granne har återigen smugit in i min lägenhet och tätt inpå mig, säkert för att stanna.
Mr. Ågren is back!

Vi får se hur morgondagen ser ut.
Jag fick ett ytterst idiotiskt sms idag också.
När människor jag inte känner letar upp mitt mobilnummer för att försöka få tag på "saker" har man gått lite över gränsen. I alla fall min gräns!
För det första så hjälper inte jag någon med någonting, jag tar hand om mitt liv och jag behöver mina saker själv.
Vad tror folk egentligen?
Att jag är en idiot? Antagligen. Att jag vill tjäna pengar på mina egna hjälpmedel? Tydligen.
Jävla tröga människor. Bara att en del människor missköter sig betyder det inte att alla gör det. Och jag är en av dom som inte missköter sig.
Så låt mig vara när det kommer till att fråga om droger och mediciner!
Drogerna är sedan länge ute ur bilden och mina mediciner behöver jag själv. PUNKT!

Nu ska jag lägga mig i sängen och hoppas att Ågren låter mig sova snarast.
Sov gott alla!

Idag sitter jag Göteborg och skriver.
Jag fick 4 biljetter till Frölunda - Djurgården, hockey alltså. Fick med mig trevliga killar och en tjej.
Matchen slutade bra med 4 - 3 till Frölunda efter straffar.
Så det va en bra kväll.

Jag stannar kvar här i natt i alla fall, kanske mer.
Vi ska titta på min favorit serie OZ. I love it!!
Jag är kär i Adebisi!
Finns ju många andra snyggingar i serien också Ryan O´Reily och snorungen Kennth Wangler bland annat.
Så får vi se när John Blund dyker upp.

Liten rapport sådär.

Bye Bye

Jag va hos min psykolog idag. Det va mitt första av tre samtal som vi ska ha innan vi borrar oss in i alla mina skrymslen och vrår. Vi börjar med att skrapa lite på ytan för att fastställa vilka punkter det är vi ska reda ut, för att kunna se sakerna ur flera olika perspektiv.
Det kändes riktigt bra när jag gick där ifrån, lättnad.
Jag ska äntligen börja reda ut saker som jagar mig i mitt huvud.
Hjärnspöken är det värsta som finns.

Här hemma har jag inte gjort mycket, städat lite medan jag väntade på att Coffe skulle höra av sig.
Han skulle till affären och köpa snus och jag behövde panta mina flaskor så då fick jag äntligen det gjort.
Sen har vi bara tagit det lugnt.
Mr. Kevin ringde en stund förut också, vi pratade lite smått och ska försöka att ses om några helger.
Han vill gå till kyrkan och sitta där en stund, själv nöjer jag mig med att gå till kyrkogården. Själva kyrkan är inte min grej, aldrig varit.
Jag är inte det minsta kyrklig. Enda anledningen till att jag har varit i kyrkan va kyrkans barntimmar när man va liten, konfirmation, dop eller begravningar och sånt. Annars är jag glad om jag slipper kyrkan.
Jag tror inte på Gud, jag tror definitivt inte på bibeln. Och jag tror inte på djävulen!
Enligt mig är det någon idiot som har rökt för mycket opium eller ätit för mycket meskalin som har suttit och knåpat ihop en berättelse i just rättan tid. Då alla har det svårt och behöver något att tro på så träder historien fram, historien om Gud och Jesus.
Jag klandrar inte folk som tror på Gud, absolut inte. Det är ett fritt land och man får tro på precis vad man vill.
Men det jag inte vill är att folk ska predika framför mig och försöka få i mig att ändra min tro.
NEJ TACK!
Sånt blir jag arg och irriterad på.
Så varsågoda att tro så mycket ni bara orkar, men håll det för er själva och tvinga inte på någon annan eran tro om dom säger stopp ifrån början.

Men nu ska jag packa ihop och gå hem och lägga mig hos mamma.
Ska passa min bror imorgon bitti.

Sov gott!

Jag har inte haft tid att skriva på ett tag.
Har varit rätt mycket hos mina föräldrar och umgåtts en del med vänner. Har nu också börjat åka till Borås lite oftare igen för att prata med både psykologen och min kontaktperson.
Det är dags för mig att lägga saker bakom mig, saker som jagar mig igenom dagar och nätterna. Det finns inte en enda dag då alla hemska minnen inte kommer upp.
Att jag klandrar mig själv för mycket av det gör inte saken bättre.
Jag säger att jag inte tar på mig skulden själv när folk frågar, men det gör jag.
Jag har vänner som inte är direkt finkänsliga som tycker att folk får skylla sig själva i dom situationerna som jag själv har varit i, vilket med all säkerhet påverkar väldigt mycket.
När dom kommer på sig själva vad det är dom säger till mig ändrar dom det hela lite, säger att det är annat i mitt fall för då är det inte mitt fel m.m.
Det kanske är dags att fundera över vilka människor det är jag umgås med. Dom som inte förstår och slänger skit på folk i samma sits som jag är förmodligen bäst att släppa taget om.
Men i alla fall, nu ska jag försöka att ge allt och försöka lämna allt dåligt bakom mig. Det va i ett annat liv och en annan tid.
Jag har en otroligt bra kontaktperson på beroendeenheten och min psykolog är kanonbra hon också, så jag tror detta kan lösa sig med en del arbete.

Annars i tiden jag lever i nu verkar det som att folk dör hela tiden, ingen av ålder utan endast överdoser.
Jävla skit droger.
Ingen kommer undan ostraffat!
Om du inte dör så klarar du dig med nöd och näppe, sen får man en jävla massa annan skit att dras med efteråt.
Det är så mycket onödig död.
Och vi kommer aldrig undan den så länge drogerna finns i bilden.
Man kan råka ut för en olycka eller sjukdom, men det är mycket mer sällan döden kommer in i drogfria människors liv.
Jag ser inget slut på problemet..

Klockan är mycket så jag måste gå och lägga mig nu.
Men jag ska försöka lägga tid lite oftare här, kvällarna är ju oftast bara tvn som tar min tid.


Sov gott!