dubbeldiagnos

Jag har inte haft tid att skriva på ett tag.
Har varit rätt mycket hos mina föräldrar och umgåtts en del med vänner. Har nu också börjat åka till Borås lite oftare igen för att prata med både psykologen och min kontaktperson.
Det är dags för mig att lägga saker bakom mig, saker som jagar mig igenom dagar och nätterna. Det finns inte en enda dag då alla hemska minnen inte kommer upp.
Att jag klandrar mig själv för mycket av det gör inte saken bättre.
Jag säger att jag inte tar på mig skulden själv när folk frågar, men det gör jag.
Jag har vänner som inte är direkt finkänsliga som tycker att folk får skylla sig själva i dom situationerna som jag själv har varit i, vilket med all säkerhet påverkar väldigt mycket.
När dom kommer på sig själva vad det är dom säger till mig ändrar dom det hela lite, säger att det är annat i mitt fall för då är det inte mitt fel m.m.
Det kanske är dags att fundera över vilka människor det är jag umgås med. Dom som inte förstår och slänger skit på folk i samma sits som jag är förmodligen bäst att släppa taget om.
Men i alla fall, nu ska jag försöka att ge allt och försöka lämna allt dåligt bakom mig. Det va i ett annat liv och en annan tid.
Jag har en otroligt bra kontaktperson på beroendeenheten och min psykolog är kanonbra hon också, så jag tror detta kan lösa sig med en del arbete.

Annars i tiden jag lever i nu verkar det som att folk dör hela tiden, ingen av ålder utan endast överdoser.
Jävla skit droger.
Ingen kommer undan ostraffat!
Om du inte dör så klarar du dig med nöd och näppe, sen får man en jävla massa annan skit att dras med efteråt.
Det är så mycket onödig död.
Och vi kommer aldrig undan den så länge drogerna finns i bilden.
Man kan råka ut för en olycka eller sjukdom, men det är mycket mer sällan döden kommer in i drogfria människors liv.
Jag ser inget slut på problemet..

Klockan är mycket så jag måste gå och lägga mig nu.
Men jag ska försöka lägga tid lite oftare här, kvällarna är ju oftast bara tvn som tar min tid.


Sov gott!