dubbeldiagnos

Jag va hos min psykolog idag. Det va mitt första av tre samtal som vi ska ha innan vi borrar oss in i alla mina skrymslen och vrår. Vi börjar med att skrapa lite på ytan för att fastställa vilka punkter det är vi ska reda ut, för att kunna se sakerna ur flera olika perspektiv.
Det kändes riktigt bra när jag gick där ifrån, lättnad.
Jag ska äntligen börja reda ut saker som jagar mig i mitt huvud.
Hjärnspöken är det värsta som finns.

Här hemma har jag inte gjort mycket, städat lite medan jag väntade på att Coffe skulle höra av sig.
Han skulle till affären och köpa snus och jag behövde panta mina flaskor så då fick jag äntligen det gjort.
Sen har vi bara tagit det lugnt.
Mr. Kevin ringde en stund förut också, vi pratade lite smått och ska försöka att ses om några helger.
Han vill gå till kyrkan och sitta där en stund, själv nöjer jag mig med att gå till kyrkogården. Själva kyrkan är inte min grej, aldrig varit.
Jag är inte det minsta kyrklig. Enda anledningen till att jag har varit i kyrkan va kyrkans barntimmar när man va liten, konfirmation, dop eller begravningar och sånt. Annars är jag glad om jag slipper kyrkan.
Jag tror inte på Gud, jag tror definitivt inte på bibeln. Och jag tror inte på djävulen!
Enligt mig är det någon idiot som har rökt för mycket opium eller ätit för mycket meskalin som har suttit och knåpat ihop en berättelse i just rättan tid. Då alla har det svårt och behöver något att tro på så träder historien fram, historien om Gud och Jesus.
Jag klandrar inte folk som tror på Gud, absolut inte. Det är ett fritt land och man får tro på precis vad man vill.
Men det jag inte vill är att folk ska predika framför mig och försöka få i mig att ändra min tro.
NEJ TACK!
Sånt blir jag arg och irriterad på.
Så varsågoda att tro så mycket ni bara orkar, men håll det för er själva och tvinga inte på någon annan eran tro om dom säger stopp ifrån början.

Men nu ska jag packa ihop och gå hem och lägga mig hos mamma.
Ska passa min bror imorgon bitti.

Sov gott!