dubbeldiagnos

Idag har jag varit på samtal med psykologen i Borås. Eftersom vi skulle ha 3 stycken samtal för att skrapa lite på ytan så hade jag inte tänkt mig att saker kunde bli så tunga, som dem faktiskt blev.
Vissa saker har jag stängt in i något litet rum sedan händelsen, en bubbla, och det har nog inte varit det minsta nyttigt.
Och jag är väldigt hård mot mig själv men emot andra är jag tvärt emot.
Det märkte jag själv ganska tydligt när vi satt och pratade.
Psykologen sa att jag ska bli lite hårdare mot andra istället och snällare mot mig själv.
Men jag vet helt ärligt inte hur jag ska bli snällare mot mig själv?!
En sak som vi pratade om idag hände när jag va 17år, några veckor innan jag blev tillsammans med Jimi.
En tjejkompis ifrån den tiden, va med den gången. Och det är någonting jag inte har velat tänka på eftersom jag va som 7 svåra år ett bra tag efter att det hände.
Jag mådde psykiskt dåligt väldigt länge efteråt också, men jag vet inte riktigt om jag var medveten om varför jag mådde dåligt då, eftersom jag inte har velat minnas någonting alls av den händelsen.
Så idag när vi krafsade lite på ytan kändes det som om någonting inuti mig gick sönder. Som om bubblan sprack.
Det är nu jag riktigt förstår vad man menar med att den sprack, det har inte riktigt blivit den effekten på mig innan.
Saker har gått sönder inombords men aldrig spruckit och öppnats helt.
Nu kan jag inte släppa det och tankarna går runt i huvudet. Det hjälpte inte ens att köpa grejer idag, hade kunnat köpa halva affären utan att känna någon glädje över det.
Jag kunde dock koppla av en stund när jag bytte gardiner och fixade i ordning köket, men annars är jag förvirrad.
Min otrevliga granne har återigen smugit in i min lägenhet och tätt inpå mig, säkert för att stanna.
Mr. Ågren is back!

Vi får se hur morgondagen ser ut.
Jag fick ett ytterst idiotiskt sms idag också.
När människor jag inte känner letar upp mitt mobilnummer för att försöka få tag på "saker" har man gått lite över gränsen. I alla fall min gräns!
För det första så hjälper inte jag någon med någonting, jag tar hand om mitt liv och jag behöver mina saker själv.
Vad tror folk egentligen?
Att jag är en idiot? Antagligen. Att jag vill tjäna pengar på mina egna hjälpmedel? Tydligen.
Jävla tröga människor. Bara att en del människor missköter sig betyder det inte att alla gör det. Och jag är en av dom som inte missköter sig.
Så låt mig vara när det kommer till att fråga om droger och mediciner!
Drogerna är sedan länge ute ur bilden och mina mediciner behöver jag själv. PUNKT!

Nu ska jag lägga mig i sängen och hoppas att Ågren låter mig sova snarast.
Sov gott alla!