dubbeldiagnos

Om jag hade snorat så hade det kommit ut så mycket skitsnack som folk har pratat om mig att man skulle kunna drunkna i det.
Jag tycker det är fruktansvärt sorgligt att människor är avundsjuka och har fantasier om någonting är omöjligt som dom sedan gör till ord, ord som dom till slut tror på.
Då snackas det och så går det vidare, vidare och vidare, och sen efter det har passerat många munnar och öron så kommer det till personen i fråga.
Det händer dom flesta människorna, knarkare som snobbar, outsiders som svenssons. Det händer i stort sätt alla.
Eftersom det har varit så mycket under det senaste året, sen jag kämpat för drogfriheten så man märker och hör det mycket tydligare.
Det värsta är att det är vänner, släkt och folk man inte känner. Dom vet saker om mig som jag själv inte ens vet, ironiskt inte sant?
Men jag har lärt mig att stöta bort det så gott som går, vissa saker har jag satt upp en stålvägg för eftersom att det va personer som inte bara snackade skit utan hotade, kränkte och terroriserade mig rent ut sagt. Där har jag inte brytt mig utan slagit bort orden med handen ett bra tag nu.
Men istället så börjar andra människor som försöker att lägga över sina egna idiotiska val och skylla över sånt som är jobbigt att berätta att det va deras egna initiativ.
Sa att jag "tjatade" så att han gjorde det, att det va hans fel. Det är inte mitt fel att han knarkade, det gjorde han av sig själv helt och hållet. Det är sorgligt att man måste skylla över det på någon annan för att inte man klarar av att stå för det val han själv gjort.
Om det är någon "han" ska skylla på så är det sig själv, att säga till sina föräldrar att det va andras fel att han gjorde det, det och det är otroligt fegt för att "han" inte kan med att säga att det va han själv.
Tänk om jag hade skyllt allt på någon, att jag började med droger eller att jag började dricka. Det va mitt alldeles egna val, man kan inte påverka en människa om den inte vill. Vill den inte så vill den inte, och då gör den det heller inte. Valet jag gjorde va mitt eget för att jag va nyfiken då man hört om så många andra. Det är inte så att jag skyller på den som sålde det till mig eller hjälpte mig att få tag på det.
Allt va helt och hållet mitt eget fel.

Jag hoppas att personen som påstår en massa saker om mig läser detta för han ska veta att det är inte det minsta okej.
Det fungerade ju inte att säga det till honom heller för då kommer det där förnekandet igång, ljugandet. Skam kanske, eller så tror han på sina egna lögner. Han måste förstå att för mig är hans lögner genomskinliga och förstår han inte det, tror att jag går på att han inte har sagt si och så, då måste han vara efterbliven. Dåligt ordval av mig men jag tycker verkligen det. Jag snackar inte skit för jag pratade med personen i fråga igår så han vet själv vad jag tycker.
Man ska inte försöka måla mig svart inför sin familj utan att det ligger någon som helst sanning i det.
Min mor va jävligt förbannad på J* när jag hade börjat med nålar, men det va inte hans fel för det va jag själv som ville och det va mitt val. Han hade inte kunnat tvinga mig om jag inte ville, det hade hänt förr eller senare och tiden va då.

Men nu är det Fredag och jag har haft en bra dag. Har haft Jimi på besök och det va trevligt, kvällen ska jag spendera med Coffe är tänkt. Blir lugnt och roligt som alltid.
Antagligen så skrattar jag bra mycket idag också, det brukar ju aldrig slå fel när vi inte har setts på ett tag.
Har städat här i några timmar och ska fortsätta ett tag till.
Imorgon ska jag ÄNTLIGEN köpa min tv, då kan jag kolla på alla filmer som jag har på datorn på tvn. Det är ju på tiden då min gamla tv från stenåldern inte fungerar till någonting.

Så nu ska jag klä på mig något bekvämt efter den iskalla duschen och fortsätta med rengöringsmedel och trasor.

Ha en trevlig fredags kväll, kanske fredagsmys för vissa!

Idag är det en sån där jävla dag igen, huvudet hänger inte med för fem jävla öre och jag är nog fortfarande inne på gårdagen.
Gick och la mig ändå i bra tid igår för att sova här hemma igen på en vecka, därför kom jag upp tidigt i morse.
Stog och glodde på mig själv i spegeln en stund, hade ett litet samtal med mig själv och sen tog jag på mig och gick hem till mamma. Kollade min internet bank om jag skulle få in några roliga pengar imorgon, 4548 kronor ifrån Skaraborgs Städ. Det kändes ju helt okej.
Får se ifall jag får min lön ifrån Posten imorgon också.
Sen fortsatte jag min städning, blev att ta den stora toaletten vilket kändes som att det va mer att göra än vad det egentligen va, antagligen va jag inne i min ljudbok därför tog det nog lite längre tid. Käkade också lite mitt under städningen.
Putsade ju lite med tandborste i kanter och hörn där man inte kommer åt med andra medel.
Men fint blev det efter att jag spolat av hela toaletten med duschen efter att jag skrubbat som fan med alla möjliga sorters rengöringsmedel, ett speciellt för badkaret och ett för handfat, ett för toaletten och en för spegeln, borde göra det hemma också..

Tog cykeln hem vid 15 tiden för att kolla efter lönebeskedet i brevlådan så jag kunde åka till soc och lämna en kopia, åkte till soc, sen hem till mamma igen.
Käkade lite mat och skrev in cv och annat på två bemanningsföretag och hoppas på att få napp där.
Har ju skrivit till en jävla massa nu så vi får la se, jag är ju rätt flexibel också så jag kan ju hoppa in på egentligen vad som helst, inget med försäljning bara som telefonförsäljare eller sån crap.

Här hemma har jag städat mitt kök så det går nog inte att få renare nu, dammsuga får jag göra imorgon.

Jimi kom även på besök, alltid roligt.

Ska försöka ta mig tillbaks till nuet igen om det går, annars får jag la leva i några dagar efter ett tag till.

Ciaoo..

Jag har under dagarna mött människor som tar ut sina problem över andra, bara för att man mår dåligt behöver man inte lägga dumma kommentarer till andra som att man vore helt efterbliven.
Att människor inte kan förstå att när man får frågor på ett nästan nedvärderande sätt.

En sak som jag blev jävligt ledsen över va att jag fick frågan vad jag skulle få pengar till en soffa ifrån, och inte på ett vanligt sätt utan på ett sånt där sätt som känns som att man inte hade något liv och har några pengar alls. Men det har jag även om det är lite i månaden.

Hm.. Jag sparar ju inte eller så?!
Nu denna månaden ska jag köpa mig en ny tv som jag nu har sparat ihop 4000 på socialbidraget, plus att man fått några hundringar från mamma för att städa deras hus, panta alla deras flaskor som blir en del efter några veckor m.m, och allt sånt lägger jag i spargrisen. Så nu kan jag äntligen åka iväg med mamma och köpa min tv som verkligen behövs.
Jag kan betala både räkningar och köpa mat m.m på socialbidraget, till och med kunna lägga undan nästan 1000 kronor då jag inte behöver allt för mycken när jag är ensam.
Nu får jag ju lite lön då jag jobbar lite då och då vilket gör det ännu lite lättare att kunna spara pengar.
När jag cyklade där ifrån så va jag jävligt förbannad och när jag kom hem till mamma gick jag ut och ställde mig i solen och försökte rensa ur tankarna fort innan fotbollen. Pratade med mamma i bilen om det också på vägen hem.

Saken som gjorde mig mest ledsen va att det är en person som står mig och familjen väldigt nära. Och det va även mycket annat under vårat samtal som kom ut så negativt och som om allt runt omkring är så jävla illa just nu.
Visst, vi är en trasig familj. Men säg mig hur många familjer nu för tiden som inte är halvt om halvt trasig.
Det är ytterst få där det inte finns några problem.
I våran familj är det dock en enda källa som nu är problemet, jag antar att det problemet inte går att göra så mycket åt eftersom att en person som inte inser att han själv har problem är ett problem för alla andra.
Det smittar även omgivningen och till och med vänner vet hur saker och ting ligger till, det finns ytterst få som klarar av det och som fortfarande finns där. En av dom bästa är ju kvar men han vet också hur det ligger till.
Men som sagt, vi andra klarar oss rätt bra.

Mamma mår ju bra nu vad det ser ut som i alla fall, hon kanske har någonting som hon döljer men hon har haft mycket och det är egentligen inte så konstigt om det skulle finnas något där.
Bröstcancern är dock borta och man kan inte göra annat än att hoppas att den inte kommer tillbaks. Hopp är det sista som lämnar människan.
Hon jobbar nu igen och det verkar som att det gör henne gott, och så är det skönt för henne om det inte blir en massa jävla gnäll och tjat när hon kommer hem för då fortsätter dagen i lugn och ro.

Limpan är ju som han är och har ju tendensen att bara sitta hemma helt själv och spela tv-spel utan att vara med kompisarna.
Tack och lov började skolan nu i Måndags och då har han börjat umgås med sina kompisar igen.
Det va tydligen ett problem också som va tvunget att dras upp under samtalet.
Men när jag och Moa pratade om det så va det faktiskt så att när vi va små så bodde vi på en gata med ungefär 12-15 barn i alla åldrar som vi va ute och lekte med jämt, året om.
Mamma och pappa va ju ute ännu mer som barn.
Dagens barn har tv-spel och datorer, även alla jävla kanaler som sitter och zappas på.
Men nu har det vänt.

Moa har ju inga problem med att vara jävligt tjurig men säger att alla andra är det för att man svarar på hennes frågor och kommentarer i en helt vanlig ton, hon har tydligen svårt att urskilja hur man är när tålamodet inte riktigt räcker till. Men annars funkar det ju för henne. Hon är ute på helgerna som alla andra i hennes ålder, vilket det också kom en kommentar om.
Hon får ju inte gå i pappas fotstpår, men det har jag svårt att tro för vem fan va inte ute och drack i den åldern. Det va ju även våra föräldrar och jag och alla mina vänner.

Och jag, jag är ren och mår bra, 14 månader har jag hållt mig ifrån frestelsen.
Nu när jag mår bra finns det så mycket mer man kan göra än att bara ligga inomhus och hoppas på att dö.
Har mina fobier som gör sig mer synliga titt som tätt men jag överlever.
Tänkte också börja hos psykologen igen för att få ur mig all skit och börja prata av mig så att jag slipper en dag då allt bubblar upp på en gång, jag kan rensa ut allt och slippa gå och grubbla. Kanske hitta svaren i det som jag fortfarande undrar. Dra ut allt som ligger i det undermedvetna som inte kommer upp som tankar. Minnen och allt annat kommer att kunna skuffas undan till ett fack som jag kan stänga sen och låsa.
Något jag tyckerr är bra att göra nu medan man fortfarande är glad.

Jag vet att personen som gjorde mig väldigt ledsen nu har det väldigt svårt själv, men jag vill inte tycka synd om för det känns nedverderande då jag själv kände så på sättet sakerna sas åt mig.
Men jag vill gärna finnas där som en support på ett positivt och stärkande sätt.

Äntligen har jag fått ur mig den ilska och det som gjorde mig så ledsen och kan nog låta det gå nu.


Igår va jag, mamma och Limpan på IFK - Gefle förresten. Mamma köpte IFK tröjor åt oss allihopa, det står Andersson 7 på mammas å Linus och Andersson 11 på mig. 11 kan ju stå för Robin Söder men annars tänkte jag också på 11 istället för älva. Så det är ju vilket som. Mamma köpte också en tröja till Linus kompis Albin, på den stor det Lund 7. 7:an står ju för Hysen, jag tycker han är grym också men jag ville ändå ha något eget.

Men nu ska jag gå och lägga mig, en ny dag imorgon.

Sov gott!

Min senaste vecka har varit sjukt påfrestande då jag har varit vaken hela nätterna och somnat på morgonen eller förmiddagen.
Jag har haft så mycket saker i huvudet som inte riktigt vill ut och tankarna kommer ifatt mig varje kväll då jag ska försöka sova.
Har försökt med en massa saker nu som 3 - 4 zyprexa eller tagit långa snabba promenader en stund innan jag ska lägga mig, till och med försökt med min nässpray som jag har fått utskriven för min pollenallergi då den kan göra mig rätt så dåsig ibland. Ingenting hjälper mig vilket tär nåt så fruktansvärt på hela mitt vardagliga liv.
Senaste veckan sov jag ju nästan hela dagarna då jag inte absolut har varit tvungen att gå upp.
Helt enkelt har jag inte fått gjort ett skit, lägenheten har inte alls varit lika pedantiskt städad som den brukar vara. Antagligen är det någon jävla upp and down period som jag har kommit i nu, har ju känt på mig att det har varit lite stormigt känslomässigt. Pendlat mellan eufori och jävligt snabb i käften till den inåtvända och lite mer tysta Alex som jag blir ibland.
Börjar nu frukta lite för när min nästa depression ska ta över, det va ju ett litet tag sedan nu och mina maniska perioder är inte lika hyper som dom har varit för något år sedan sådär. På IRIS kunde det ju bli lite för mycket av det goda vilket jag är jävligt glad över att jag inte behöver uppleva mer. Peppar peppar..
Men depressionen känner jag på mig att den snart kommer att komma som ett brev på posten.
Förra året hade jag mer än en och i år har jag haft en hittills.

Men jag va i alla fall bara tvungen att uppdatera lite här nu när jag har tid.

Sov gott!