dubbeldiagnos

Få gånger har jag känt mig så ambivalent, vilse och förlorad.

Saker blir gjorda men det är ändå inte helt bra.

Jag sitter som på nålar och vill helst bara krypa ur mitt eget skinn.

Samtidigt är jag någonstans väldigt lugn  och försöker acceptera livets gång.

Så trött!

Det är fruktansvärt slitsamt när livet går emot en gång på gång.

Min önskan berättade jag för någon och jag har hört att det inte slår in då.

Jag fick känna på det en stund i alla fall.

Så vart tar vi oss nu då? Framåt antar jag.

Bättre lycka nästa gång!

Ingen som vill köpa en enkel biljett nånstans varmt och turistfritt åt mig?

Jag tror de senaste två dagarna som varit bra va ett andrum för att orka må apa igen.

Skönt att man ska till Borås idag i alla fall så jag får gnälla av mig där.

Ska hem snart en stund i mellan och krypa ner med Nicke ett litet tag.

Vill vara hemma nu!

Hade behövt sova men det har jag ju inte tid för.

Skriver kanske ett inlägg senare när det är kvällen.

Ciao

Jag har hittat tre saker som får mig på bättre humör och som alltid gör mig glad.

Det första är socker. I förrgår kväll/natt bakade jag en chokladkaka som från början skulle blitt en kladdkaka. Jag fick ett hjärnsläpp och hällde i mjölk vilket är rätt så fel men kakan blev ändå väldigt god. Smakade och kändes nästan som en chokladmoussekaka eller nåt åt det hållet.

I vilket fall, det är massa socker och socker har jag kommit fram till gör mig glad.

Har aldrig vart speciellt mycket för att tröstäta men får börja med det nu då om det hjälper.

Igår natt blev det kolakakor istället för chokladkaka och idag ska jag göra amerikanska pannkakor och kanske nån kala till natten om jag inte kan sova.

Att baka är ju billigare än att köpa godis och det känns nyttigare fast det med all säkerhet är minst lika onyttigt.

Lika bra att inbilla sig att det är bättre i alla fall och framförallt blir jag ju glad av det. 

Ska försöka orka göra vaniljbullar nån dag i veckan men jag har ju ingen ork till nåt typ.

Andra saken som egentligen är det viktigaste är min egen antibipo medicin Nicke.

Alla borde ha sin egen levande medicin att kurera sig med så fort allt känns meningslöst och svart.

Han gör att jag inte tappar huvudet fullständigt och så jag inte sjunker ner till hålets botten.

Jag är som jag är och han låter mig vara det också.

Man kan känna sig så liten och ändå känna sig trygg hos honom och han gör mig glad, i alla fall 99% av gångerna.

Vare sig det är din partner, kompis, släkting eller husdjur så borde alla ha någon som man bara kan vara sig själv med och nån som inte säger fel saker, är självupptagna eller dömmer när man är som man är och inte kan hjälpa det.

Nicke är det bästa av mina tre må-bra-saker och det räcker ibland bara med en puss på kinden så klarar jag mig ett bra tag.

Bästaste älskling!

Sak nummer tre som får mig glad är tv-spel.

Visat fan blir man frustrerad när man spelar med nån idiot som är helt värdelös på spelet man spelat eller när man själv gör en tabbe men jag blir så inne i spelen jag spelar så jag kan inte tänka på annat.

Jag är fullt koncentrerad på spelet och alla tankar och ångest får inget utrymme så visst fan älskar jag dagar som denna då det är regnig och kallt ute för då behöver jag inte ha ångest för att jag sitter inne och spelar hela dagen.

Min psykolog och läkare säger att det är bra bara jag mår bra så ska jag använda mig av tv-spelet.

Där är mina tre saker i livet som får mig att må bra.

Har du som läser ännu inga själv så prova dig fram för det är saker som ibland kan vara det som räddar dig från de jobbiga dagarna.

Det är viktigt att ha något bra och något som är roligt som får dig att släppa tankarna på allt det svåra.

Nu ska jag fortsätta min höstiga dag framför tv-spelet.

Det är skönt att vara nördig ibland!

Ciao 

Jag har ju varit deprimerad till och från men i små skalor sen ett tag tillbaka, nån dag här och nån där och det är ju till och med sånt som vanliga människor upplever.

Den här gången har jag inte lika tur utan nu är den här och jag är sjuk på riktigt, igen.

Mina upp och ned skov är bra mycket mindre och dyker upp mer sällan nu för tiden men när dom väl kommer ordentligt så är dom inte det minsta snälla, och jag som än så länge bara är i början.

Det är klart att jag kör med masken på, ler och ser glad ut utåt men inuti är det ett litet monster som skriker och rivs och vill ut.

Ångesten är näst intill olidlig och det känns på riktigt som någonting där inne har gått sönder.

Min stackars underbara Nicke som får stå ut med all min ångest, ledsamhet och all den skit som den här helvetessjukan medför är ett under att han inte stängt dörren för längesen.

Han är så stark och så världsbäst så jag får sånt helvetes dåligt samvete att jag ens kan med att utsätta han för allt det här.

När jag gick ifrån Ica förut funderade jag på det där med efter döden.

Blir det svart och tomt så blir det så men OM, emot all förmodan, OM det finns nåt annat efteråt kommer dessa känslor även att finnas där?

Jag har svårt att se att om det fanns nåt efter döden så skulle det va nåt jävla paradis.

Snarare att man föds på nytt som nån annan men allt bra och dåligt från tidigare liv i känsloväg följer med i olika skala, om man inte föds som en insekt vill säga.

En sån där konstig tanke som dyker upp en fredagskväll när Ågren tittar på och skrattar.

Utöver det så vad händer i mitt liv?

INGET bra alls!

Behöva söka pengar hos soc igen är det värsta, jag hatar det då den där idioten jag har på ekonomin där är helt jävla dum i huvudet.

Så nedlåtande och en jävla översittare, bara för att hon kan.

Det värsta är att hon endast är något år äldre än jag.

Jag skulle så gärna vilja byta plats med henne en månad och ge henne samma skit som hon gett mig, så hon inte kan betala hyran, få mer skulder och bara skita fullständigt i hur hon ska klara sig eller inte.

När klockan sen är 17 så tänker jag i så fall gå hem och inte skänka en endaste tanke åt henne som jag nu bestämmer öden för och inte bry mig varken om hon har mat, tak över huvudet eller om hon tar livet av sig.

En mindre i samhället att bry sig om.

Känslokalla jävla APA!

I Borås på beroende har dom i alla fall fullt upp då jag hållit mig tyst om hur jag känt ett tag.

Flera veckan där emot orkade jag inte va tyst längre efter att jag en dag vaknade av att jag hade fruktansvärd ångest, vilket aldrig har hänt förut.

Jag har vaknat och känt inget alls för att ångesten sen ska smyga sig på eller att man drömmer nåt som gör att man vaknar och är ledsen och får ångest tätt inpå men aldrig vaknat direkt av ångest.

Så när jag va på laro så berättade jag för min kontaktman där hur det ligger till.

Hon gjorde en MADRAS som är nåt papper man fyller i med nåt poängsystem som säger ungefär vilken sinnesstämningen man är i.

Jag hade väldigt höga poäng så då blev både läkare och psykologen underrättade. Fick en läkartid dagen efter vilken va både bra och dåligt trots att jag inte fick ut jättemycket av det.

Fick ju ett litet recept insomningstabletter för några veckor sen som jag sen själv kombinerade med ett annat sömnmedel jag hade hemma vilket gjorde susen.

Somnade i bra tid och vaknade bra tid men den här gången fick jag istället antidepressiva. 

Jag har aldrig blivit bättre på dem förut och senast jag åt just dessa så försökte jag ju ta livet av mig, rätt så rejält också vilket ledde till långtidsvistelse på psyk och också en utredning som visade att jag va bipolär.

Både bra och dåligt med tanken på att jag äntligen fick reda på vad det va för fel i huvudet på mig och min mamma fick ju då nåt att ställa sig in på istället för att gissa sig fram efter alla olika "förslag" tidigare läkare och kuratorer vågat påstå dom trodde jag hade.

Vi får se hur det blir med de antidepressiva medlet denna gång med min nuvarande medicin som jag är rätt nöjd med.

Insomningstabletterna hade dock varit bra då jag fick en positiv upplevelse av dom denna gången och jag inte tog en varje dag utan lät det gå några dagar mellan varje så dom inte slutade verka efter 3 dagar.

Jag skötte det faktiskt bra vilket min psykolog också tyckte så vi får väl se om jag kan få tillbaka dom.

Nej, nog tjatat om mediciner och annat.

Nu ska jag lägga ifrån mig mobilen och kura ner mig här under min varma filt och vänta på att livet blir bra igen!

Ha en bra fredagkväll & natt!

Ciao