Domedagen
Detta är ingen vanlig torsdag, det är en dum torsdag.
Få gånger har jag känt mig så ambivalent, vilse och förlorad.
Saker blir gjorda men det är ändå inte helt bra.
Jag sitter som på nålar och vill helst bara krypa ur mitt eget skinn.
Samtidigt är jag någonstans väldigt lugn och försöker acceptera livets gång.
Så trött!
Det är fruktansvärt slitsamt när livet går emot en gång på gång.
Min önskan berättade jag för någon och jag har hört att det inte slår in då.
Jag fick känna på det en stund i alla fall.
Så vart tar vi oss nu då? Framåt antar jag.
Bättre lycka nästa gång!
Ingen som vill köpa en enkel biljett nånstans varmt och turistfritt åt mig?
Jag tror de senaste två dagarna som varit bra va ett andrum för att orka må apa igen.
Skönt att man ska till Borås idag i alla fall så jag får gnälla av mig där.
Ska hem snart en stund i mellan och krypa ner med Nicke ett litet tag.
Vill vara hemma nu!
Hade behövt sova men det har jag ju inte tid för.
Skriver kanske ett inlägg senare när det är kvällen.
Ciao
Kommentarer
Postat av: Maria
Ibland är livet orättvist och vissa har mer otur än andra, men oftast är man starkare än vad man tror.
Hoppas du har en bra helg.
Kram
Svar:
Alex
Postat av: Maria
Ja ibland blir det för mycket. Hoppas du tar dig upp. Kram
Svar:
Alex
Postat av: Sandra Piik - Att leva som psykiskt sjuk
Livet är orättvist. Hoppas att du mår bättre snart och kan resa på dig.
kram
Postat av: Pega
Vad glad jag vart o hitta dig igen.läste din blogg för ett par åt sen och så hitta jag dig igen,hur går det för dig? Stor kram
Svar:
Alex
Postat av: Pega
Oh va kul att du kom ihåg mig.
Det har varit åt helvete,suttit inne och varit på lvm så nu e jag hemma o kämpar på,men tufft som fan vissa dagar..:(
Skulle vara kul o snacka med dig,nån som förstår o så:= kram på dg
Svar:
Alex
Trackback
