Medicin livet ut.


Jag har haft mycket tankar kring min medicin genom åren sedan jag kom in i psykets papper.
2007 när jag försökte ta livet av mig med tabletter och sprit.
Det värsta jag har varigt med om 2009, på Sahlgrenska där dem inte ville ta emot mig. Jag va ju inte skriven i näreten.
Jag fick ett mildare utbrott på läkaren jag träffade och kallade han för "jävla gubb-jävel" samt "skit i det då för helvete, jag tar en till överdos och det är du som får stå för det". Lite smått obstinat kan jag nu påstå.
Men det jag ville komma till i detta inlägget är hur felmedicinerad jag har varit under flera år, samt hur personalen bemöter en på psyket.

2007 kom jag in 00:12 på avd. 2 på psyket i Borås. Jag fick sova i tv-rummet för att det va upptaget överallt.
Många av personalen brydde sig inte speciellt mycket om klienterna utan satt väldigt ofta i kaffe-rummet och skrattade åt saker och ting. Jag fick rummet intill personalrummet dagen efter och gick förbi där varje dag. Det talades en del om patienterna och inte på något positivt rätt.
Dom tittade bara på det dåliga och skrattade nästan åt det.

När jag kom in där i alla fall fick jag ett sobril schema som jag skulle följa i några dagar, samtidigt skrev dom in mer mediciner som jag aldrig hört talas om.
Dom bestämde att jag inte hade Borderline som dom trodde från början, jag klassades som Bipolär med typ 2 kurvan.
Jag förstod inte läkarspråket på latin, ändå va det mycket sådant när man träffade en av dem.
Men jag gick i alla fall på 20mg Cipralex när jag kom in och det höjdes lite grann. Sen fick jag Lamotrigin som är en stämningsstabiliserande medicin, den har hjälpt mig ganska mycket. Men jag fick i alla fall 200mg efter att jag hade fått trappa upp det varje dag tills jag fick den dosen, samma sak med Seroquel där jag fick en liten dos till en början innan den va uppe på 300mg.
Mot min ångest fick jag Lyrica 75x3 varje dag. Det är också en bra medicin som hjälper mig en del med ångesten. Utan den hade det varit jobbigt som fan.

När jag kom till Iris höjde läkaren allt och då fick jag gå på 100mg Lyrica varje dag och innan jag kom dit låg jag på psyket i 5 veckor och där höjde dom mediciner ytterligare.
Det kändes precis som om dem försökte medicinera bort alla problem som klienterna hade, mer medicin åt folket ungefär.
Helt plötsligt när jag vart på Uppsala psyk hade jag hög dos av allt. Det som ändrades va att Cipralexen skrevs ut och jag fick Fluoxitin istället. Jag har ju även Campral mot alkohol sug, jag kan inte påstå att det hjälper allt för mycket och jag tror nästan att det va en Placebo effekt på den. Men någonting jag vägrade att ta innan jag åkte på permiss va den jävla Antabusen. Aldrig i hela mitt liv.
Vi patienter blev verkligen behandlades som om vi vore någon började för personalen och därför matade dom oss med mediciner, för fulla muggar dessutom.
Hela den psykiatriska vistelsen kändes som ett enda förvaring ställe för att bara hålla koll på oss knäppisar.
Dom gav mig mer, mer och ännu mer medicine. Höjde allt jag hade till 600mg Lyrica, 600mg på Seroquel, 5mh Stilnoct en jävla massa campra.
Och sen har vi ju dom helt onödiga behovsmedicinerna. Jag hade både Zyprexa, Nisinat och Lergigan. Skulle det hjälpa menar dom.

Jag är sjuk nöjd med att ha kommit till beroendeenheten där jag har fått riktig hjälp.
Vi skrev bort Fluoxitinen och nu har jag bara Lamotrigin 400mg, Seroqel 600mg, Zyprexa 14 mg och Immovane 7,5 x2, caoralen har jag inte riktigt koll på hur många mg. Men även jag har en behovsmedicin och det är Zyprexan.

Men nu orkar jag inte skriva mer för ögonen går i kors.
Har förresten köpt en lite byrå till hallen nu, plus en underbar spegel. Fruktansvärt nöjd för byrån är i svart trä och spegeln har en svart mocka ram. Mu är det äntligen bara måla vardagsrum och hallen, så behöver jag en vit eller svart fåtölj till mitt sovrum. Får åka till ikea snart.
Och en sak till..
En person som jobbar på stadsteatern tog kontakt med mig och vill intervjua mig angående mina erfarenheter i knarkandet.
Det känns väldigt roligt att man fått ut något positivt ur alla skit saker man har gjort.
intervjun är på Tisdag på eftermiddagen.

Sov gott nu små troll!

Kommentarer
Postat av: faster Ina

Ja du fina Alexandra....det är inte klokt men du är ett levande bevis på vad egen styrka betyder. Du är fantastisk och hade aldrig varit den du är idag om du inte varit stark!!! DU ÄR BARA BÄST!!! Puss faster Ina

2012-04-09 @ 15:55:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0