dubbeldiagnos

Vägen tog mig till Mjörn, bestämde mig för att ta av mig skorna och doppa fötterna.

Gick ut en bit och ställde mig där, borrade ner fötterna i sanden och bara titta ut över sjön. Önska att jag hade badkläder.

Fick en känsla som inte är helt obekant.

Att bara fortsätta ut tills jag inte längre kunnat stå och bara fortsätta flyta ut och bara fortsätta tills det inte längre gick för att sen sjunka till botten av sjön och bara vaggas in i en drömlös sömn som varar för evigt.

Tanken blev såpass frestande till slut så jag va tvungen att gå upp.

Jag mår inte dåligt för fem öre men ibland så dras jag bara med i tanken.

Jag kan vara hur glad som helst och må jättebra och trots det kan jag få tankarna.