dubbeldiagnos

Det är Fredag kväll och jag sitter på jobbet.
Jag är trött i huvudet, varm och saknar min man där hemma.
Dagen har varit riktigt lugn och jag har mest tagit tillvara på sommaren nu när den har dykt upp ifrån ingenstans.
Låg i solstolen på pappas baksida och har fått bra med färg på framsidan, tyvärr blev det molnigt och jag fick bråttom hem så baksidan fick inte alls lika mycket färg.
Förhoppningsvis så är det fint väder imorgon så jag och Nicke kan smyga iväg till Lycks och lägga oss där en stund.

Fick bakat krämbullar idag också, det va intressant att få till det.
Men det gick och jag är rätt så nöjd med resultatet, inte riktigt som jag ville ha den men inte långt ifrån.

Sen kom kärleken hem från jobbet och jag fick börja senare idag så vi fick umgås en liten stund i alla fall.
En invigning av balkongen så där innan jobbet vart ju inte helt fel.

Önskar så jävla hårt att jag kunde få sova med han i natt.
Icke då!
Istället får jag ligga ensam i sängen på jobbet, blir telefonen som får vara min sängkamrat i natt.
Idag är en sån där dag då jag helst inte hade velat vara utan han en sekund.
Jag vill ha hans närhet.

Får fortsätta med mitt jobb här och få lill-fröken här i säng då ögonen snart går i kors på henne. ;)

Jag vill va med Nicke tills världen går under och sedan också i nästa värld.
Trots att jag kan bete mig helt vedervärdigt så står han ändå kvar, och likaså står jag där när han beter sig mindre bra.
Även om mina fel kan vara lite värre.
Han är min klippa och den jag kan luta mig tillbaka på när klockan står still och allt runt omkring rusar.
Min egna underbara varelse, min man!


Sov gott rymdfolket och alla andra också!