Åldersnoja och svarta hål.
Då har man gått på den här jorden i det här livet i hela 26 år idag.
Jag med åldersnoja allan måste säga att det känns sådär men det är inte nojan som är det stora problemet denna dag. Än så länge mår jag inte speciellt dåligt utan mest saknad och en rastlös känsla, nästan oro att något är fel vilket det också är.
Det är att fira min första födelsedag utan min mamma.
Ingen mamma som sjunger för en på morgonen och klappar en på huvudet, inget sms från mamma om vad jag vill ha i present, inte ett grattis eller puss på kinden ifrån henne och inte heller någon som får mig att sluta gråta över hur gammal jag är och hur stilla jag står.
Ingen som är så förstående som min bästaste mamma och ingen som är så bra på att trösta när jag hatar att fylla år. Ingen som tar det på samma allvar som mamma gjorde.
Folk tycker jag är löjlig och säger -"Du är inte gammal Alex", -"Du står inte och stampar.", -"Skärp dig!" osv.
Min mamma förstod precis vad jag menade utan att jag behövde förklara något längre.
Bara för att hon nu inte längre finns så kommer jag inte noja mindre men jag får nu något mer att vara ledsen över.
Att hon inte lever, att hon inte finns där mer, att man inte längre kan prata med någon om allt och att aldrig mer få se henne skratta eller höra hennes röst på morgonen när man skall gå upp. Även om jag verkligen hatade den ibland just då på morgonen.
Att aldrig mer kunna få en kram ifrån henne på min födelsedag känn så tomt.
Istället för att få ett ljus i nåt ätbart på morgonen av mami så får jag istället gå och sätta ett ljus på hennes grav.
Det är ju hennes förtjänst att jag är här idag, att jag överhuvudtaget lever eftersom hon och min pappa joxat ihop mig 1986 så jag blev en liten 87:a. Hon gjorde det tunga jobbet.
Dom senaste dagarna då jag vetat att min födelsedag närmat sig så har jag saknat henne extra mycket .
Jag hade inte haft denna saknad om hon fortfarande levt men alla andra saker med min sjukdom, åldersnoja och ångest hade funnits kvar och hon kunde i dom stunderna ändå få fram det bästa i mig.
Hon va förstående och jag behövde aldrig någonsin låtsas för henne, det va för den delen ingen idé hur mycket jag än försökte. Den nakna sanningen kom fram vare sig jag ville eller inte med henne i närheten.
Det ingen annan såg va inga problem för henne, det va helt meningslöst dom få gångerna när jag försökte dölja hur jag mådde för henne. Hon va inte lättlurad och hon kunde läsa av mig som en öppen bok trots murar och masker, lögner och annat som man skaffar sig i självförsvar mot andra.
Nu är det lite mer som vanligt igen men det hade känts underbart om man kunde få lätta lite på trycket till henne.
Enda gången jag kan göra det är vid hennes grav men jag får aldrig några svar, endast dom jag hör i mitt huvud med hennes röst men det är antagligen saker hon svarat på tidigare.
Med mamma hade jag sluppit ha någon mask på speciellt mycket, hos henne hade jag kunnat ventilera på mitt sätt. Gråta, skrika och svära hur mycket jag ville så jag hade kunnat få vara glad igen när jag fått ut skiten.
FAN vad jag saknar henne och allt som har med henne att göra.
Jag saknar att få göra henne stolt och glad.. För jag vill inget annat än att se min mamma glad, nöjd och lycklig.
Sitter nergosad i soffan med en av hennes tröjor på och tittar på Reptilbröder som visas på Discovery Channel.
Får se hur jag firar min födelsedag idag, jag antar att en del av släkten tänker droppa in lite då och då.
Nicke är hemma så han har jag ju i närheten, tack o lov!
Bara få kramas lite och ge lite närhet till nån man tycker om är aldrig fel en dag som denna.
Ska sätta ett ljus hos mami och samtidigt passa på att kika om man ser asteroiden 2012 DA14 på kvällshimlen.
Släppa ut åldersnojan när jag utövar karate på schampoflaskan i duschen.
Får se om det blir lite mer kalasande imorgon kväll och hitta på nåt. Det måste man ju ändå göra för att få något roligt gjort. Och det är någonting jag inte gjort på flera år heller.
Nu ska jag laga en omelett till snyggot och sedan kastar vi oss i sängen.
XOXO
Kommentarer
Trackback