dubbeldiagnos

Det suger verkligen att svänga så här!
Jag önskar att jag antingen går helt uppåt eller helt nedåt istället för att vara i detta Rapid Cycling mode som jag nu fastnat i.
Helst av allt vill jag självklart bara vara normala, rätt så glada jag men när man inte får det så tycker jag det är lättare att vara antingen eller så man vet hur man ska förhålla sig till sitt eget mående, sina tankar och sitt sätt att vara.
Rapid cycling är ju det som är mest svårbehandlat i det bipolära och jag tycker den tiden är värst nät man hamnar i att svänga flera gånger istället bara för en upp i några dagar och vara manisk och tokig, sen rätt ner i hålet i h stanna där ett tag.
Då vet jag att det är över när det slutar sen på ett bra tag.
Nu vet jag ju fan inte alls hur detta slutar.
Blir ju att man proppar i sig en del mediciner extra nu när man är sån här också så det inte ska bli riktigt lika jobbigt.
Men det negativa med det är att jag ena stunden rycker på axlarna åt allt för att sedan stor gråta åt minsta lilla. Jag blir super känslig och jävligt irritabel.

Är otroligt glad över att jag har folk i sin närhet som väljer att vara hos mig och finnas där under tider då det ser ut så här i mitt liv.
Igår till exempel så kom Zara hit till mig, trodde hon skulle stanna bara och titta Svenska Hollywoodfruar med mig men hon blev kvar till 1:30 i natt, det är det fan inte många som skulle "ha tid" för.
Samtidigt som det är skönt att inte Nicke är här så känns det ändå lite jobbigt utan han i vissa stunder.
Sen så saknar jag ju en till person, älsklings grodan..
Vi har inte setts på över en månad och det börjar bli påtagligt ensam och jobbigt faktiskt, våra nätter brukar vara guld värda i stunder som denna.

Nej, jag ska lägga tid på tv-spelet en stund nu.
Imorgon blir det en sväng till Göteborg och spendera en stund med Jimi och efter det eventuellt träffa Grodan faktiskt.
Pratade med honom förut över sms och det hade varit skönt att bara träffa honom en stund i alla fall.

Ha en fin natt allihop!
Tjoff.