dubbeldiagnos

Nu har jag skiftat återigen och är nere i kolgruvan.

Jag gråter hela tiden och jag känner just nu att det är fruktansvärt skönt att ha ett jobb.

Här är min fristad och jag känner att jag slipper tänka så mycket på allt här.

Man måste försöka hålla sig rätt så glad och positiv, du kan inte gråta för allt på jobbet och man måste ju vara trevlig mot sina arbetskamrater.

Jag vet ju att jag kommer börja storgråta igen när jag kommer hem och allt kommer att bli skit igen.

Gårdagskvällen va inte rolig någonstans och jag va fruktansvärt ledsen och blödig.

Även om jag försöker att hålla den inställning som jag har här på jobbet så vet jag att det kommer att vara som bortblåst när jag tar ett steg utanför kontoret.

Igår kändes det som att jag inte skulle fixa någonting och jag ville bara ge upp allt.

Hur mycket jag än har kämpat hittills så ville jag bara ge upp allt det, slippa känna och ta ett steg ut i tomheten.

Gud vad jag önskar att jag kunde stänga av igen men det går inte, då stänger jag ute alla känslor och jag vill inte göra så mot Nicklas.

Det är inte schysst någonstans och jag kommer bara att förlora på det själv i slutändan, vem vill vara med någon som är känslokall och inte bryr sig om något?

 

Jag har mina fasader men vad gör dom nu? Inte ett skit..

Allt sånt krackelerar oftast när jag är sådan här ändå så det hjälper ju mig inte direkt.

Får försöka ta med mig humöret som jag har nu förutom tröttheten, den hade jag gärna sluppit men så jag slipper gråta mer.

Det är jävligt jobbigt att hela tiden flippa ut på kvällarna och bli något jävla vrak. Det är förbannat tröttsamt!

 

Men nu måste jag fortsätta jobba.

Imorgon blir det provtagning förresten, lagom kul. Men jag vet att jag är ren och enligt min kontaktperson så tror inte heller att jag har tagit någonting. Men jag litar inte på henne. Sist behövde jag inte lämna på nästan 6 månader när jag va duktig och nu helt plötsligt så är det mer ofta.

Jag tror att dom tror att jag knarkar igen för att orka eller någonting. Bara för att mamma är död, jag har ett jobb och att allting runt omkring är rätt så kaotiskt betyder inte det att jag börjat knarka igen bara för det.

Men men, jag lämnar provet och visar dom fingret även denna gång.

Kan inte sitta här hela dagen!

 

Hej!