dubbeldiagnos

Sitter hemma och lyssnar på musik.

Idag har verkligen varit en riktig skit-dag, ingenting har varit bra med den.

Gick upp vid 6 för att skicka mejl till jobbet och säga att jag kommer in senare.

Jag är super deppig och önskar att jag hade en pistol som jag hade tryck upp under hakan och skjutit mig i huvudet.

Vill inte leva alls och jag ser fan inget ljus i slutet av tunneln, bara svart.

Ont i halsen hade jag som fan också och va super täppt i nosen, så där kul känner jag.

Det va så kallt i lägenheten att jag fick springa runt invirad i täcket för att inte få frostskador.

Sen va jag tvungen att ta det jävla drogtestet idag eftersom jag inte gjort det än fast det va tal om det i Måndags redan. Jag har slingrat mig för att jag hatar att göra det framför männniskor jag inte känner på vårdcentraler och labb på sjukhuset.

Men i alla fall gick jag dit och personalen där kändes inte som dom tittade ner på mig bara för att jag tog ett jävla drogtest.

Trots trevliga kvinnor som skulle stå med mig inne på toaletten så gick det inte att lämna något jävla urinprov första gången.. Så jag gick ut till sjukhus kafeterian och köpte kaffe och en Coca-Cola.

Jag hade ju inte ens gått på toaletten när jag gick upp på morgonen bara för att det skulle gå med en gång. Så efter kaffet va jag sprickfärdig och jag fick nästan springa tillbaka till labb och lämna provet. Över 2 timmar tog det allt som allt.

Ni som inte förstår hur det kan vara så svårt att lämna urin framför en människa du inte känner fattar inte hur mycket psykologiskt det sitter i huvudet på mig.

Jag blev först och främst spänd att gå in på sjukhuset där min mamma dog, sedan att jag skulle lämna ett prov som jag egentligen inte borde vara nervös över, men det är jag. Sen så va jag fruktansvärt stressad för hur sent jag skulle komma till jobbet. Och att någon sen då står och glor på dig när du ska kissa i en liten mugg som du själv får hålla i plus att en jävla kran står på och rinner, alla dom sakerna ihop gör att det blir tvärstopp.

Men det blev gjort och nu behöver jag inte tänka på det mer.

Jag mådde dock ännu sämre efter att ha varit på labb där jag varit med mamma flera gånger och sedan ens vara på sjukhuset igen, min mamma gick bort där och det va även där jag såg henne sista gången.

Hon hade kläderna på sig som jag valt ut och hon såg fridfull ut, såg nästan ut som hon log.

Jag satt och klappade på hennes arm och kände på hennes hand som då va kall.

Hon va vacker och hon såg ut som att hon faktiskt kommit till ro.

Jag tror Anders, Mats och mammas alla andra vänner på andra sidan mottog henne.

 

Sjukhusbesöket gjorde det helt enkelt inte till en bättre dag. Jag grät och hade mig och sjukskrev mig faktiskt idag. Skulle verkligen inte fixa att jobba idag.

Idag är jag sjukt deprimerad.

Vakendröm om att jag hade en häcksax som jag klippte mig i benen med och en avbitartång typ som jag knipsade mig själv i ansiktet så det blev stora hål.

Har önskat att jag hade den där pistolen och fått skjuta ett hål i huvudet på mig själv.

Orkar fan ingenting idag och vill hoppa ifrån en bro, vi har dock inga höga broar här i Alingsås så det går ju inte och berget är inget alternativ.

Jag får helt enkelt ge fan i att ta livet av mig och stanna kvar och kämpa, det är det mamma hade velat och jag vill inte svika henne, inte heller mina syskon.

Eller Nicke.

 

Shit, idag har vi varit ihop i 2 månader. Det känns som att tiden har gått fort som fan. Det va ju slutet av sommaren vi träffades, nu är det höst och regn.

Snart är det vinter.

Har knappt hört nåt av han alls idag och jag har ju inte hört av mig själv direkt heller.

Jag vet inte om jag orkar eller om det är någonting annat, mitt huvud är det som säger saker och då kanske jag ska göra som det säger.

Saknade han så fruktansvärt mycket igår kväll så jag tog på mig en av hans t-shirts och sov i för den luktar fortfarande Nicke och då känns han lite närmre.

Saknar han mycket idag också måste jag säga.

Samtidigt som jag vill vara ensam och ligga och gråta under täcket så vill jag också ha honom här.

Det är ju fan aldrig roligt att vara helt ensam när man är så deppig som jag är nu.

Jävla kuk-skit helt enkelt.

Förra helgen va jättebra, det va bara vi och på Lördagen låg vi kvar i sängen länge och myste. Sånt gillar jag massor.

Vi kollade film hela helgen, drack lite på kvällen och jag somnade på soffan.

Men i stort sett va hela helgen bra.

Han va med mig där uppe vid mammas grav och det kändes jätteskönt att han va med faktiskt.

För hade jag inte varit hypo hade jag med all säkerhet brytit ihop fullständigt.

Jag va inte alls lika ledsen som jag normal skulle ha varit.

 

Men nu då, nu är jag ledsen hela tiden istället och det va jävligt bra att stanna hemma ifrån jobbet idag för jag hade aldrig fixat det.

Jag måste ju tänka på mig själv också, kan inte bara tänka på jobbet. Tyvärr..

 

Men va fan, nu hoppas jag in i sängen!

Bara så ni vet så älskar jag faktiskt Nicklas...