dubbeldiagnos

Just nu har jag inte mycket att skriva.
Sen mamma åkte in på sjukhuset och sedan hamnat på sin dödsbädd finns det inte så många ord.
Tankarna är många samtidigt som man är helt tom.
Något jag känner att är jävligt nöjd med är det ansvar jag nu har tagit.
Att ta hand om Linus och att ta ansvar för han är det som håller mig igång.
Det är det som gör att jag fortsätter att leva och inte ger upp och lägger mig ner för att släppa allt.
Folk tjatar om att jag inte ska ta allt ansvar själv men det gör jag inte.
Jag tar det ansvaret som jag känner att jag orkar och vill.
Behöver jag space så ser jag till att få det.

Men nu ska jag fortsätta kolla hockeyn med min lillebror och tända lite ljus.
Tänka på min mamma och allt bra hon har gjort för mig, för oss alla.
Jag älskar min mamma och hon är den bästa och mest tålmodiga människan jag någonsin har mött.
Trots det monster jag många gånger varit så har hon ändå alltid stått bakom mig.
Det kommer jag för alltid va tacksam för..

God natt!