dubbeldiagnos

Många känner nog igen vad jag menar när jag säger; tankarna rusar.
Ingenting riktigt fäster sig utan går runt som ett virrvarr i huvudet. Det är allt ifrån ingenting och lite till.
Ni som känner igen det bäst är antagligen ni som också har en Bipolär diagnos.
Jag fick ju mig en lättare psykos nyligen pga att jag sover alldeles för lite. Jag såg och hörde alla saker som inte fanns.
En manlig stark röst skrek mitt namn högt i mitt öra samtidigt som jag lyssnade på musik. Och när jag stoppat in mig för natten så började täcket röra sig. Det slutade med att jag slängde ner täcket på golvet och min sovkamrat blev nästan lite rädd kändes det som.
Samtidigt fick han hålla masken och det är svårt att spela allvarlig när ens yta krackelerar och rädslan sipprar fram mellan skårorna.
Jag känner mig fortfarande väldigt uppåt och det är mycket som gör att jag inte kan sova.
Hos läkaren fick jag några sömntabletter (Immovane) och neuroleptikum (Zyprexa) som jag skulle ta för att sova men va fan. Det gick en liten stund men inte hela vägen.
Jag tänker inte åka in på något psyke igen så på Måndag ska jag prata allvar med min Psykolog och även min VOBS på sub-teamet.

Men nu ska jag försöka vara lite social med min brutta här, Emelie!
Utan den tjejen hade jag försvunnit ner i ett hål någonstans och inte funnits kvar.
Man kan inte leva utan vänner, bästa vänner.
Hon har alltid funnits där för mig och jag hoppas hon fortsätter att göra det.

Älskar mina päron, Absolut min mamma. Finns ingen som hon och ingen kommer någonsin att kunna ta hennes plats. Den bästa mammam på jorden!
Mina syskon är mina stöttepelare och dom ska jag göra allt för om det så ska krävas blod, svett och tårar.

Ha en fin Lördag-kväll!
Jag är på egna uppdrag!