Dömmande och knark känslor.


Idag har jag varit hos Bipolär-doktorn, där fick jag höjd Lamotrigin till 400mg varje morgon och där fick jag också höjd Zyprexa till 15mg samt Immovane 7,5 gånger 2 när det är dags för att hoppa ner i sängen.
Jag känner mig hängig och ledsen, nedstämd och likgiltig.
Det är skönt att ha en läkare som faktiskt lyssnar en del och verkar ändå fatta trots att han bara läst böcker och inte varit där själv.
Mycket knark känslor har dykt upp och en del hat mot flera personer, självmordstankar är på en grad 1 - 10 på en 8.
Jag saknar kärleken och jag vill inget annat än att känna riktiga känslor för någon, utan att testa gränser hela tiden.
Nyligen skrämde jag bort en kille ordentligt, innerst inne visste jag att han inte skulle kunna hantera mig och jag skrämde nog bort han med mening, jag gör ju sånt ibland.

Annars tänker jag mycket på hur mycket man dömer folk.
Den som säger något annat, att man aldrig dömer en människa snackar jävligt mycket skit.
ALLA dömer vi någon ibland!
Jag förstår mig inte riktigt på människor som säger att dom inte dömer andra folk, det är för jävla mycket bullshit då jag själv har hört med egna öron, all skit dom slänger ut sig och sedan låtsas om som att dom inte sagt ett skit.
Hur kan man vara så jävla dum att sen säga emot sig själv?
Idioti.
Jag känner extra mycket hat mot en person, som jag vet har baktankar med allt h*n säger och gör.
Vi har ju just nu en komplicerad situation i familjen, en mamma som är uk samt mina störda problem.
Psykiska sådana och ett jävla jobb med att hålla mig drogfri. Det är inte så lätt som det verkar, jag är inte hela tiden så stark som jag själv tror, ändå har jag klarat av att hålla mig i snart 2 år.
Grattis till mig!
Men i alla fall så hoppas jag nästan att personen i fråga förstår att jag menar h*n. Jag känner förbannat mycket hat mot h*n, det är inte vanligt att jag faktiskt hatar en person, det ska mycket till vill jag lova.

Annars så har jag och Kevin lite planer. Det ska bli väldigt roligt att träffa han då han verkligen är en underbar människa. Jag tycker det på riktigt.
Men det är en sak som stör mig..
Så fort jag pratar med Kevin så blir jag påmind om min förbannade psykos som jag fick runt jul 2009.
Jag hade både bra känslor och dåliga känslor trots att jag va påverkad av amfetamin som jag inte är överförtjust i direkt. En smutsig jävla drog enligt mig då jag själv är en nedåt människa.
Vet inte riktigt varför jag kopplar han till det hela tiden, men det kan bero på att jag va hos han i 2 dagar när jag hade tänt på den gången.
Jag satt och gulli gullade med Kevin hela tiden framför mitt ex Jimi, jag känner nästan lite skuldkänslor för det.

Men i alla fall så kommer jag ihåg hur jag satte nålen i armen, hur bra jag mådde under någon timma innan jag började snöa bor. Man svettas tjack-svett och jag har en tendens att bli psykotisk av den drogen.
Och det va ju precis det som hände.
Jag hade inga kläder efter första natten så vi åkte in till Frölunda torg dag två då jag va helt väck.
Trodde att alla människor jag såg kom ifrån Alingsås och blev paranoid som fan.
Man får ju för det mesta konstiga ticks och ryck när man tar den idiot drogen också.
Konstigt nog mådde jag både bra och dåligt när jag va inne i min egna lilla värld.
Det enda som va jobbigt va att se alla människor ifrån min hemstad, jag förstod inte vad alla dom gjorde där.
Antagligen va det så att inte en enda jävel va ifrån Alingsås egentligen, men min i min synvilla va det så.
Jag kunde inte ta ett steg utan att dom va överallt, fick en flipp och började as-garva mitt inne bland affärerna, jag förstår fortfarande inte varför men tydligen tyckte jag att något va förfärligt rolig.
Avtändningen kom sen och jag mådde piss, ringde mamma och sa att hon skulle hämta mig på stationen i Alingsås när jag kom in med tåget.
Jag bad henne att jag med mina Seroquel för att jag skulle komma tillbaks till verkligheten och för att få sova.
Utan sömn blir jag ju också psykotisk när jag inte ens har tagit någonting. Därav får jag sömntabletter och extra neuroleptika.
Men jag tror att jag kanske behöver prata ut om den händelsen för att släppa den. Kanske kan göra det med min psykolog.

Nu ska jag i alla fall moppa golven här hemma och dricka upp mitt kaffe. Sen hoppas jag att kvällen och natten kommer snart så jag kan lägga mig.
Klockan är ju än bara 15 och jag vill bara lägga mig i soffan och sova men då kan jag inte sova i natt, det blir mycket kaffe och röra på sig för att inte somna.
Spela tv-spel kanske..

Ha en fortsatt bra dag och Glad Påsk om jag inte skriver någonting på Lördag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0