dubbeldiagnos

Jag känner att jag inte har någon ork någonstans.
Vill bara lägga mig ner och dö just nu helt bokstavligt.
Men jag vet inte, kan det vara den där jävla ångesten som alltid kommer på Måndag kväll.
Eller va det att jag haft två plötsliga återseende idag.
Jag chansar mest på att det va det sistnämnda.
Det känns som att det kom som en spark i bröstet lite tidigare under dagen.

Plus att jag börjar bli trött på människors kaskader av galla som dom spyr över mig och jag vill så väldigt gärna spotta tillbaks men vad tusan tjänar det till?
Ännu mer skit.
Synden kommer att straffa alla syndare någon gång i livet.
Alla brukar önska det just i samma stund dom kommer att känna att syndaren ska bli straffade men allting kommer i sinom tid.
För mig, för dig, för dom, för alla.
Man skulle verkligen gärna velat hämnas och allt sånt där men även ur en sådan handling så kommer man själv att straffas just för att hämnd är en synd.
Bara att vända andra kinden till och invänta bättre tider.
Jag vet att det går till så för det gör det alltid.
Det här gången ska jag agera vuxet och försöka att lägga tid på sådan som ger mig det jag behöver.
På min familj, på mina 3 underbaraste frön, på skolan och på att fortsätta jobba med mig själv.
Sluta vara så paranoid och bara ta det väldigt coolt hädanefter.
Ska börja hos min psykolog igen hade jag tänkt mig, få ur mig saker och ting så man kanske kan bli en bättre människa i mitt nästa liv. (Om det nu inte bara blir svart i all evighet)

Annars så förutom alla små vågor som har kommit allt eftersom med ojämna mellanrum så har det ju varit relativt bra.
Har en saknad också måste jag säga.. En bra saknad!
Och nu så sitter jag med Coffe och tittar på En Unge i Minuten på 4:an.
Sen ska jag lägga mig ner i sängen och sova.
Imorgon är det Borås helvetet.

Så ha en bra kväll allihopa.