dubbeldiagnos

Ja det är precis så det känns.
Ingenting är bra idag och jag vill bara spy galla över hela världen.
Det gör ont i hela kroppen och jag vill bara gråta fast det går inte.
Undrar om det är så att Suben stänger av mig därför det är svårt just nu.
Antar att det är någonting som smyger sig på när jag kommer hem vilket kommer sluta med att jag ligger och gråter mig till sömns ikväll.
VARFÖR, varför och åter igen varför?
Att ingen fattar hur jobbigt allting är, hur jävla stressad jag känner mig över det här jävla livet.
Om det ändå kunde vara en dans på rosor och frid och fröjd allting.
Men nej, jag hamnade i en dimma som inte va ur denna världen och sedan gick allting utför.
Och just nu står allting stilla och det händer liksom ingenting.
Ska det vara så här svårt?

Måtte det vända!!

Helgen har jag spenderat hos mina föräldrar.
Kände inte riktigt för att ligga ensam hemma i lägenheten då jag inte mått superbra direkt och då får man ju se till att alla risker är långt borta.
Fick mina kläder ifrån Junkyard i Fredags också.
En vit DC tröja, ett par schyssta rosa/röd rutiga converse skor med små guld detaljer på.
Så fick jag även ett par solglasögon som är turkosa, rosa och gula av märket sweet skateboard samt en vit Volcom T-shirt.
Nu ska jag tjata på min pappa också så jag kan köpa Adidas-jackan som jag vill ha.