dubbeldiagnos

Igår va den jobbigaste dagen hittills.
Sånt sug jag hade igår efter att bara bedöva mina känslor.
Jag har haft så mycket jobbiga känslor dom senaste dagarna.
Ångest, sorg och saknad.
Herr Ågren har ju flyttat in i mitt rum och följer mig överallt.
Sånt orkar jag inte med eftersom han terroriserar mig.

Jag ville bara få slut på det och inte känna några känslor.
Bara en liten fix.
Men jag va stark.
Tog min väska och traskade hem till mamma.
David va där när jag kom och höll mig sällskap och sedan kom Systra Mi och va med mig.
Hon följde till och med mig och körde ett ganska hårt träningspass.
Hör och häpna när det är Moa vi pratar om.
Sötaste systern man kan ha.

Efter det gick vi hem till päronen och där packade jag ner mina grejer så traskade jag tillbaks till Grindgatan igen.
Min vackra Fredrik hade varit orolig för mig och det är massa sött faktiskt.
Gillar honom massor.
Jag menar, hur fan kan man bli så glad som jag blev precis innan han hoppade på tåget förra Lördagen.
Att ge mig en puss och sedan säga att han tror nog att han älskar mig nu.
Just dom orden fick verkligen fjärilarna och flaxa.
Och det va ett virrvarr av känslor i huvudet på mig.
Min vackra Prins.

Dock är jag själv rädd för att använda orden.
Folk har missbrukat det såpass i min närhet så jag vet inte riktigt längre hur man gör.
Hur man känner ifall man älskar någon.

Kärlek till familjen är enkel, den vet man redan att man älskar dom.
Men vänner å pojkvän.
Hur går det ihop?

Nej men nu ska jag in i duschen och sedan fixa iordning mig.
12-steg idag.
3e gången och sista för den här veckan.
Sköööönt!

Ha en bra dag allihopa!