Hor-jävla-skit-helvets-kuk-liv!
Jag orkar verkligen inte den här verkligheten.
Det är dags att stänga av nu men det går inte.
Varför?
Nej för folk terroriserar min stackars hjärna och får mig att bli både arg och ledsen.
Jag hatar dig din jävla cp gubbe!
Lägger in lite som jag skrev hos farmor.
Det är dags att stänga av nu men det går inte.
Varför?
Nej för folk terroriserar min stackars hjärna och får mig att bli både arg och ledsen.
Jag hatar dig din jävla cp gubbe!
Lägger in lite som jag skrev hos farmor.
- - -
Jag är hos farmor. Hon är världens underbaraste så jag fattar inte hur han kan bli så dum i huvudet.
Jag har ångest och tar åt mig allt negativt som folk säger till mig och det funkar inte när pappa är som han är.
Lizze är den enda människa som jag känner ge mig positiva åsikter.
Farmor också och även min faster just nu.
"Är det något fel på dig?" - Det va det sista min pappa sa till mig och Lizze innan vi gick.
Jävligt sckysst, vilken normal pappa säger så till sin dotter och hennes kompis.
Han tycker inte om mig på något sätt och det framkallar ett hat i mitt huvud.
Det tar mycket energi och jag blir mer slut än någonsin.
"Hon kan flytta hem till sin egen lägenhet!" eller något annat jävla skit är vad han säger.
Jag försöker hjälpa min mamma att ta hand om min bror men det är ingenting han ser.
Han ser ingenting utan han går och säger sådana småsaker hela tiden.
Jag blir arg och känner hur det kokar över och jag vill helt enkelt bara dö.
Inte fan tänker jag bry mig längre om vad jag får en lägenhet längre, kan lika gärna ta det på Ö-lyckan.
På nätterna gråter jag i smyg, jag vill inte visa det.
Känner inte för att ta någon tröst utan det blir bara värre, ingenting blir bättre av att få massa tröst.
Jag tror jag är mer som min mor, jag tycker inte om det där med folk som ojjar sig över mig.
Får skriva av mig här och gråta om nätterna.
Självmord är något jag har i tankarna, varför?
Hur fan ska jag få bort det?
Är det någon som kan svara på det?
Vart ska jag ta vägen och vem ska jag vända mig åt?
Är jag själv i världen just nu?
Ensamheten gör mig tokigt.
Nej, jag avlutar för
Idag känns det en aning bättre. Jag är trött men jag orkar igenomlida dagen tror jag.
Min pappa skrev ett medelande idag där det stor "Jag älskar dig, mvh pappa", det trodde jag aldrig.
Han kanske har förstått nu hur förbannat dum han faktiskt har varit och att man inte gör så.
Jag hoppas verkligen han ska bli bättre och förstår att jag mår fittigt-jävla-cepe-dåligt.
Men det är nog mamma som har pushat på en del också för jag vet att min pappa kan aldrig se sina egna fel. För han gör ju
"aldrig" fel.
Jag är hos farmor. Hon är världens underbaraste så jag fattar inte hur han kan bli så dum i huvudet.
Jag har ångest och tar åt mig allt negativt som folk säger till mig och det funkar inte när pappa är som han är.
Lizze är den enda människa som jag känner ge mig positiva åsikter.
Farmor också och även min faster just nu.
"Är det något fel på dig?" - Det va det sista min pappa sa till mig och Lizze innan vi gick.
Jävligt sckysst, vilken normal pappa säger så till sin dotter och hennes kompis.
Han tycker inte om mig på något sätt och det framkallar ett hat i mitt huvud.
Det tar mycket energi och jag blir mer slut än någonsin.
"Hon kan flytta hem till sin egen lägenhet!" eller något annat jävla skit är vad han säger.
Jag försöker hjälpa min mamma att ta hand om min bror men det är ingenting han ser.
Han ser ingenting utan han går och säger sådana småsaker hela tiden.
Jag blir arg och känner hur det kokar över och jag vill helt enkelt bara dö.
Inte fan tänker jag bry mig längre om vad jag får en lägenhet längre, kan lika gärna ta det på Ö-lyckan.
På nätterna gråter jag i smyg, jag vill inte visa det.
Känner inte för att ta någon tröst utan det blir bara värre, ingenting blir bättre av att få massa tröst.
Jag tror jag är mer som min mor, jag tycker inte om det där med folk som ojjar sig över mig.
Får skriva av mig här och gråta om nätterna.
Självmord är något jag har i tankarna, varför?
Hur fan ska jag få bort det?
Är det någon som kan svara på det?
Vart ska jag ta vägen och vem ska jag vända mig åt?
Är jag själv i världen just nu?
Ensamheten gör mig tokigt.
Nej, jag avlutar för
- - -
Idag känns det en aning bättre. Jag är trött men jag orkar igenomlida dagen tror jag.
Min pappa skrev ett medelande idag där det stor "Jag älskar dig, mvh pappa", det trodde jag aldrig.
Han kanske har förstått nu hur förbannat dum han faktiskt har varit och att man inte gör så.
Jag hoppas verkligen han ska bli bättre och förstår att jag mår fittigt-jävla-cepe-dåligt.
Men det är nog mamma som har pushat på en del också för jag vet att min pappa kan aldrig se sina egna fel. För han gör ju
"aldrig" fel.
- - -
Jag vill ge upp men min kära mor håller mig över ytan.
Hur skulle det annars gå.
Den ena trycker ner mig och den andra håller upp mig.
Är det kanske meningen att jag ska gå av på mitten?
Nej, som sagt. Min pappa är en jävla fitta och jag tänker stå för det.
Han gör sönder mitt huvud och har mår inte ett skit dåligt för det.
JAG HATAR DIG!!!
Hur skulle det annars gå.
Den ena trycker ner mig och den andra håller upp mig.
Är det kanske meningen att jag ska gå av på mitten?
Nej, som sagt. Min pappa är en jävla fitta och jag tänker stå för det.
Han gör sönder mitt huvud och har mår inte ett skit dåligt för det.
JAG HATAR DIG!!!
Kommentarer
Postat av: Z
Jag har också en pappa som mindfuckar mig något grovt. Jag hoppas du kan lära dig att hantera det och inte låta det påverka dig, han har ingen rätt att få dig att må dåligt.
Postat av: Malin
Jag vet hur de e att bli utsatt för psykiskt terror av ena föräldern, mycke värre än e de beskriver...allt man känner, hur sviken man e av nån som borde älska o skydda en me sitt eget liv...skulden man tar på sej o undrar va man gör för fel...men inget e ditt fel Alexandra, de e din pappa som verkar ha allvarliga problem! Stå på dej o håll fast vid din mamma, hon verkar vettig...o din lillebror. Kram!
Trackback
