dubbeldiagnos

Såhär är det när man bor på behandlingshem och råkar träffa en kärlek där.
Man kan ju faktiskt inte styra över sina känslor trots att det inte får vara någonting så länge man bor såhär.
Idag va i alla fall då den ena av oss åkte hem för evigt.
Robin skrevs ut idag för nu är hans behandling klar.
Jag förstod inte innan hur jag skulle klara det.
Men det ska jag för då kommer jag fortare ut till honom igen.
Kärlek till den grabben! <3

Imorgon åker jag hem på permis.
Det ska bli så jävla skönt.
Tråkig tågresa dock.
Men det är ingenting för man tänker ändå inte mer på den sen när man har kommit hem.
Jag och Angelika ska åka samma tåg imorgon så vi har följe till Örebro i alla fall.
Vi drar det första vi gör när grupperna är klara imorgon så man hinner med att inhandla diverse färdkost och grejer.

Det va ju lite problem mellan mig och Robin igår kväll så jag fick iväg ett mess till Angelika där jag frågade om jag fick sova där.
Och det va ju inga problem.
Så jag tog mitt täcke och min kudde och traskade iväg in till det andra huset.
Vi löste allt innan han åkte idag och det va skönt men ännu mer tårdrypande blev ju det att ta farväl.
Men vi låg och höll om varandra i sängen och jag snörvlade som fan.

Nej, men detta va bara en liten snabbstart i bloggen igen nu när den åter är öppnad för allmänheten.

Hej!