dubbeldiagnos

Ja, jag har gömt mig här i min grotta.
Alltså mitt rum.
Jag gick inte upp och medverkade på gruppen idag.
Endast morgonmötet.
Efter det gick jag hit igen och låste in mig.
La mig i sängen och drog täcket över huvudet.
Palla med den där jävla drogsurfingen som dom snackar om.
Det är inte mitt största problem.
Mitt största problem är ångesten och den kraftiga känslan av att villa skada mig själv.
Jag håller på att blomma ut i en personlighet som är självdestruktiv.
Alla dagar flyter och jag är bara deprimerad.
Därför ska jag slita ut min kropp till max och ta två pass på Söndag.
Blir Body Step först sedan efter den är det Body Pump.
Träningen är det enda som ger mig en gnutta hopp.
Alla tankar försvinner och jag är en fri människa.
Fri ifrån allt som rör sig i mitt huvud.
Det är fortfarande många låsta dörrar där inne.
Jag hoppas på att finna nycklarna till varje lås för att kunna se mitt eget inre.
Skönheten finns på insidan.
Men man måste få bort den gråa massa som flyter runt.
Och sluta lyssna på dessa röster som kommer om kvällarna.
Vad är det för fel på mig?

Enda som egentligen betyder något är min drogfrihet.
Jag vägrar ta ett återfall och så är det.
Kör fortfarande på det att ta en dag i taget.
Samt att varje morgon då jag vaknar bestämmer då att idag ska jag inte ta en drog.
Det är rätt bra tänkande om man bestämmer sådant redan i förväg.
Den dagen jag tvekar den sorgen.

Känns inte som att jag har båda fötterna på jorden just nu utan jag hoppar vingligt fram på ett ben och försöker att inte tappa balansen.
Måste se till att sätta ner andra foten för att inte falla igen.

Annars har allting gått framåt här liksom.
Jag har ett sällskap som jag trivs så sjukt mycket med.
Kan prata med dom flesta.
Både ytligt och mer ingående.
Men jag pratar inte allt för mycket om mitt förflutna till andra.
Jag blir till en ännu mer bitter person av att bara tänka på det.
Och ju mer man delar med sig av ens liv desto lättare är det att bli sårad.
Ingenting jag skulle orka alls nu faktiskt.

Mitt undermedvetna säger förmodligen att jag ska dra här ifrån och ta mig ett fett återfall.
Jag har planerat det i hemlighet i mitt huvud.
Men jag ska vara stark och stå emot mitt begär efter drogerna helt och hållet.
Jag vägrar att släppa efter.

Ska skriva igen när jag mår lite bättre för just nu känns det bara som att jag sitter och klarar.
Men nu ska veta, det är fan inte lätt att bli drogfri.

PUNKT!