dubbeldiagnos

Allting bara snurrar runt i huvudet på mig.
Varför kan det inte bara sluta?
Det är ingen svacka jag har kommit in i, det är ett stort jävla mörkt hål som aldrig tar slut.
Vet att en dag gör det ju det, men jag har bara kommit in i början av den här jävla fitt-perioden.

Ännu en vecka, några veckor, en månad eller mer av alla självdestruktiva tankar.
Gråt till sömns, hat och förakt emot sig själv.
Isoleringen börjar bara här.

Sist jag kom in i detta så va det som tur va bara en mindre psykos och några utbrott och annat skit som kom fram.
Får se hur det blir den här gången.
Förstår nu att det är därför rösterna i mitt huvud kommit tillbaks så tydligt.
Inget mummel längre utan nu hör jag varenda litet ord.
Jag väntar nu bara på dom riktiga elakheterna.

Tänker inte duscha innan jag går till soc.
Varför skulle jag liksom?

Äh fan, varför ska det vara så jävla jobbigt att leva med dessa idiotiska diagnoser?
Varför kan dom inte bara försvinna?
Ska tjata på mig soc idag så hon får ringa dom på Beroendeenheten igen å säga att dom får skynda sig med att ändra min medicinering.
Det får gå lite fortare det här!
Jag hinner ju avlida och sedan återuppstå igen innan dom är klara.
Morr, morr morr..

Nej, jag måste faktiskt göra något nu innan jag ska dit.
Typ strypa mig med duschslangen eller något.

Fuck off världen!