dubbeldiagnos

Haha, jadu.
Idag är det Fredag.
Och nu av någon anledning, och förmodligen alla löjliga kommentarer så får det mig bara att må bättre.
Fortsätt ni klanka ner för det gör mig så otroligt mycket starkare och jag känner mig jääävliga mycket bättre och mognare än dig/er.

Vaknade hos Nicke i morse, ovanligt eller hur?!
Blev en halv kopp kaffe sen ila iväg till vagnen.
Va lite snarstucken av olika anledningar, och för att mitt morgon humör kanske inte är det bästa heller.
Så jag bara vände om och gick.
Känner inte för att slänga ut mig massa elakheter mot han som jag tycker så sjukt mycket om.

Hur ser min dag annars ut då?
Jadu, jag ska iväg och sola här om en stund.
Skulle åkt till Petra för att hämta min väska med lite kläder och annat småskit i men det känns som att jag inte riktigt har tid för det.
Eller så är det kanske för att jag är lat som jag inte gör det.
Lite både och tippar jag på.
Sen ska jag ringa min soc och fråga henne en sak angående beroende enheten.
Plocka lite här hemma ska göras.
Ska posta brevet till Niklas N.
Ta mig ett långt bad och bara bry mig lite om mig själv innan jag sticker till min NickePicke senare framåt kvällen också.

Satt och läste ur det lilla häftet om mitt 12 steg som jag ska börja på snart.
Ska dit på Tisdag och kolla läget.
Prata med en av dom som har hand om det hela som ska berätta lite mera om det.
Äh, detta blir nog bra i slutet ska vi se.
Börjar på motivationsgruppen om 2 veckor som man ska gå i innan man börjar i innan 12stegs gruppen.
Den är 1 timma i veckan.
Sen blir det ju 4 timmar 3 dagar i veckan som gäller.
I 12 hela veckor!
Fast det verkar helt okej faktiskt.
Det är inte så lång tid.
Och nu har jag ju snart lägenheten(!!!) också så då blir det ännu bättre när soc har vart snälla och skrivit under alla papper och sådant.


Haha, nu ringde min soc precis och berättade att hon tjatat till mig en tidigare tid på beroende enheten också.
Hemskast va snäll och bra hon har blivit med en gång.
Men det gillar vi!

Nu ska jag försöka att se allting lite mer ur en positivare synvinkel faktiskt.
Har ju det jag behöver nu egentligen.
Och det är faktiskt inte för sent för mig att ta mig i kragen och göra något åt mitt liv.
Jag är ju faktiskt inte 30 och sitter hemma och möglar i min soffa utan liv.
Ingen misär.
Knarkar inte bort varenda hjärncell och lever inte som en parasit heller direkt.
Har gjort, jepp.
Men inte längre!
Drogerna är det betydligt mycket mindre av.
Vännerna har jag där nu där dom ska.
Pojkvän som är sjukt bäst.
En familj som faktiskt bryr sig fast att jag inte alls förstår det alla gånger.
Ett friskare och sundare liv är jag allt på väg in i trots mina diagnoser och sjuka tankar.
Men jag ska allt se till att klara det här.
Jag är super motiverad.
Nu med bra medicinering och med en lite mer hjälp än innan.
För nu har jag faktiskt tagit mitt förnuft till fånga och vill förändra.
Kanske det kan bli en riktig människa av mig också.

Sämre dagar har vi alla.
Det vet jag, inte fan är jag ensam om det i alla fall.

Haha, såg precis nyckelknippan som hänger på dörren.
Kan inte annat än att skratta och känna hur jävla dum i huvudet man har varit.
Illa Alexandra!
Men nu är jag bäst.
Jag kommer igen.

Jag kom, jag såg, jag Segrade!

100 - 0 till mig!