Jag tog ett återfall.
Med allt som har varit och kommer att bli jobbigt senare så kändes det som att jag gjorde om det till en anledning för mig att få ta något.
Jag tog lite Subutex och mådde pyton.
Vart så illa där hemma pga andra saker som också hände så jag va stor tjutande på väg ut igenom dörren för att köpa mig en boll heroin.
Men där i sista sekund tog min mamma tag i mig när jag fått på mig ena skon och försöke även ta pengarna jag hade i min hand.
Så jag satte mig sedan gråtandes i min säng.
Jag ville heller inte berätta vad det va heller så jag svarade; "Vet inte!"
Min ibland så korkade pappa trodde att det va pga att håret blivit missfärgat.
Men det känns ju knappast som att det är någon anledning till att sitta och stor gråta och vilja åka ut och köpa Heroin.
Nopp.
Annars då?
Jo, sakerna snurrar i mitt huvud.
Varför gör jag alltid fel..
Varför är det alltid helt fucked up i min närhet.
Orkar inte bry mig denna gången.
Mer mediciner.
Trött efter inatt också som bara den.
Robin och jag är INTE tillsammans längre.
Det går inte ha en kille som tycker att det är okej att läsa sin tjejs sms och sedan skälla som fan utan att JAG i skälva fallet har gjort något.
Han skrev att det va en date, och jag skrev ja du får kalla det vad du vill.
Så var det och det ansåg han som otrohet.
Han dumpade mig och jag orkar inte gråta.
Jag får mer tid åt mig själv och min behandling, och kan kanske nu börja umgås lite mera med folket här.
Angelika har idag vart med mig inne i stan.
Vi köpte hårfärg båda två.
Jag två blekningar och hon en svart färg.
Hoppas detta funkar nu.
Nej, men jag orkar inte skriva mer nu.
Puss å kram
Man blir stark av motgångar, varje motgång bidrar till lärdom om hur du ska handskas med livet tror jag :)
Vill du så kan du Har aldrig varit med om en så söndertrasad liten tjej som du och som dessutom har varit med om så mycket för många en helt overklig värld. Men att det kommer att gå upp och ner Det kommer det att göra för dig. Se det så här: Du har varit på behandlingshemmet länge för att vara så nedgången som du har varit och du har stannat. Det är det viktigaste. Att du tog ett snedsteg det är inte okey men det är säkert många som sagt att det inte är lätt att komma på fötter heller. Du kommer att lyckas bara du ger dig fan på det och stanna där du är Åk inte hem där det finns så många minnen. Låt det gå lång tid, din familj kan säkert komma till dig i stället.
