dubbeldiagnos

Igår vart lite kaos här.
Mitt huvud ville mer än jag.
Rösterna tog över då det blev för mycket att bära på i det verkliga livet.
Jag fick flashbacks ifrån den jävla våldtäckten.
Det gjorde förbannat ont och det kändes som att ta en scalpell och rispa på mitt eget hjärta.
Ingenting kändes bra.
Sen tänkte Robin sticka.
Vafan, jag då?
Samt att det kom en jävla massa ångest pga andra orsaker också.
Jag plockade fram en gammal vän.
Ett blänkande rakblad som jag har gömt på ett ställe där ingen kommer att hitta det.
Jag gjorde dom långt upp på låret för att ingen skulle se.
Men när Robin kom in i mitt rum senare märkte han att det va något som va fel.
Fick med skam berätta att jag vart självdestruktiv.
Att jag behöver bli räddad ifrån mig själv.
Han satt bredvid mig på längen och torkade blodet som aldrig ville sluta rinna.
Till slut fick vi gå in till personalen och jag fick berättat vad jag gjort.
Måste säga tack till Marie som jobbar här på IRIS.
Hon är verkligen en helt underbar personal och det stödet hon ger och med hennes förståelse har hon en stor guldstjärna bredvid sig som alltid förföljer henne i min syn.
Ingen annan kan se den men jag ser den hela tiden.
Den följer henne som en svans.
Ja, jag vet.
Jag har vanföreställningar.
Hon plåstrade om mig och hon lyssnar vad jag har att säga.
Fick mig att känna trygghet hos en personal och hon berättar även om saker som hänt henne.
Säger till mig att jag har inte gjort något fel.
Ett Nej är ett Nej.
Ingenting är mitt fel.
Och andra saker jag klandrar mig själv för kan man inte ta tillbaks.

Idag kom jag äntligen upp på morgonmötet.
Känner mig inte riktigt lika sjuk som igår och det är skönt som bara den.
Fick ett långt samtal med läkaren själv idag då.
Vi pratade om mitt tvång, mina röster och mina paranoida vanföreställningar.
Jag fick en ny antidepp medicin samt så höjer vi nu min stämningsstabiliserande ifrån 100 till 150.
Ja, det blir mycket piller för min del.
Men det är konsekvenserna man får ta av diagnoser och ett hårt missbruk som förvärrat allting.
Jag hoppas bara att mitt tvångsmässiga beteende inte blir värre.
Så jag inte börjar gå runt med handskar för att jag inte vågar ta på handtagen som är gemensamma med andra.
Tvätta tvätta.
Hela tiden städa, tvätta och putsa överallt.
Jobbigt som fan börjar det bli men hon trodde att det kan ha med mina vanföreställningar att göra.
Det kan ju stämma.
Hon är ju läkare och borde veta mer om sånt än jag.

Ja, men annars idag då.
Kommer precis ifrån ett samtal med IRIS.
Sen så kommer jag åka iväg med dom flesta andra tjejerna i tjejgruppen och fika inne i Enköping.
Angelika mitt lilla Kex ska med.
Tycker om den tjejen skarpt.
Och att jag och Malin fått en bra relation till varandra igen är också skoj.
Men nu ska jag fortsätta städa mitt rum.
Ska ner och tvätta snart också.

Peace Out!