Hjärtflimmer

Det är Onsdag och jag ligger här i sängen, just nu vill jag bara dö.
Inte långsamt eller snabbt utan bara hård och söligt.
Tog min seroquel för natten som har börjat verka men just nu man jag inte sova.
Jag kan inte andas genom näsan, snustorr i munnen och det känns som mitt hjärta slår ojämnt och för hårt. Det enda jag hör är mina hjärtslag.


Det är dock inte medicinen som får mig att vilja dö. Jag är så trött på att vara jag och jag är trött på att ha den här sjukdomen som förstör mitt liv.
Den är något mer kontrollerad nu än hur det faktiskt har varit men ändå så är det för mycket.
Att lägga mig i badet med rakbladet känns hela tiden lockande och jag kan inte påstå att det känns lika långt till handling som det gjort innan.
Som jag känner mig själv kommer jag dock inte så hur mycket jag än vill. fast man vet aldrig vad som kan putta någon över kanten.
Folk har dött för mindre och ca 65% som försökt att ta sitt liv försöker ofta igen. Så står det i den bipolära statistiken i alla fall.


Jag är trött på att finnas och trött på allt som har med mig att göra.
Jag är så jävla trött på att vara manodepressiv!
Ett skott in pannan, ETC eller stänga av totalt känns som det är dom få enda utvägarna.

Jag hoppas fan man kan hitta ett jävla botemedel för alla psykiska åkommor, först bipolära.


Det suger att min sjukdom gör att jag påverkar andra.
Trött på att ha ett twisted mind och att ingen jävel förstår.
Jag är trött på att det är en sjukdom man inte kan ta på, trött på mediciner, svängningar och att vara så delad.

Jag ska dock inte säga att inte alla förstår. Andra som också lever som bipolära förstår ju med all säkerhet om vad det är jag pratar om.
Denna underbara tjej P som jag träffat nyss förstår mig och mina tankar, vilket är jävligt skönt för jag har aldrig kunnat dela och ventilera med någon som förstått på riktigt innan.

Man är fuckad i huvudet av egna fel och andras kommentarer på annat sätt än vad man är som en så kallad normal person, va fan det nu är?!

Jag ska sova nu!
Orkar inte.

XOXO / Älvan


Kommentarer
Postat av: Emmelie - Mamma till Ebba och Hugo

Kämpa på Bönan!

2013-06-06 @ 06:20:52
URL: http://www.emmgus.blogg.se
Postat av: Linda

Jag kikar in här då och då och läser hur det är med dig och hur det går för dig.. Du verkar väldigt stark, även om du inte alltid känner dig så, och av att ha följt dig sedan länge så att säga, så har du tampats med en hel del tuffa bitar, tuffare än vad många behöver uppleva..

Jag hoppas att du kommer till rätta med livsglädjen och att du tror på dig själv! Du har och är mer än vad du tror.. Kämpa på & må väl. :)

Mvh Linda

Svar: Tack så mycket och kul att du följer min blogg!Jag hoppas och tror att glädjen kommer tillbaka, i sinom tid. :)

Ha det bra!
Mvh
Alex

2013-06-06 @ 15:19:58
URL: http://lindarichardt.blogg.se
Postat av: Sanna

Jag förstår precis vad du menar.
Jag är också Bipolär och jag har precis samma tankesätt, ofta.. länge.. Tyvärr.
Ta hand om dig!

2013-08-25 @ 10:50:19
URL: http://insaniacparttwo.blogspot.se/
Postat av: Anonymous

Jag förstår dig. Har själv fått reda på att jag förmodligen är både bipolär och har ADHD. Jag kan inte smälta grejen att gå på stämningsstabiliserande. Vägrar fortfarande trots återkommande självmordsförsök. Behandlar ADHD:n i dagsläget iallafall. Jag tänker som så att dör jag nästan gång så är det så. Jag orkar inte bry mig längre. Vill inte ha fler mediciner och fler biverkningar men samtidigt så jävla less på att må såhär.

Svar: Jag förstår precis vad du pratar om. Man känner sig som en labbråtta. Så trött på tabletter!
Alex

2013-10-14 @ 17:07:45
URL: http://sprutnarkoman.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0