dubbeldiagnos

Jag har nu börjat komma ur den bubbla som har funnits runt omkring mig och mitt liv.
Inte för att den har varit någon negativ bubbla sedan jag började med sub-behandlingen utan bara positiv.
Jag känner mig som en riktig varelse som kan sätta egna gränser och som behöver min alldeles egna tid.
Tar inte saker för givet som jag alltid annars gjort.
Man har faktiskt bara en familj och framför allt.
Ingen människa i världen har med än ETT liv.
Det brukar man ju inte tänka på direkt det är nog därför människor hela tiden testar gränser på alla möjliga konstiga sätt.

Den senaste veckan har det varit lite upp och ner.
3 månaders krisen eller va tusan den nu kallas.
Men jag kommer ju överleva den också.
Det är bara titta på vad man hade, och vad man nu har.
Och så kan man ju alltid drömma och tänka på vad man kan få.
Jag kan bestiga berg bara jag vill.

I helgen va jag i alla fall med mamma, pappa & Linus nere i Malmö.
Sov på ett hotell som vi va på för 3 år sedan.
Jag fick sova bredvid min lilla gosunge till Lillebror.
Va snäll och köpte två Ödlor och en liten sköldpadda åt honom som han hittade inne i en affär.
Hade jag varit miljonär så hade dom flesta pengarna gått åt mina syskon tror jag.
Vill skämma bort dom något så fruktansvärt.
Haha, undra då hur det blir när jag skaffar egna barn.
Bortskämda små glin kommer det att vara..mina glin.

Det va i alla fall en mysig natt jag hade med familjen en natt.
Va i malmö med familjen. (-Moa) Va på ett terrarie och kollade reptiler. Kikade på Malmö FF - AIK med pappa. Gött Malmö vann med 1-0.
Sedan åkte jag tåget hem på Söndag eftermiddag eftersom jag va tvungen att åka tillbaks till Borås på Måndagen.
Åkte första klass hem på x2000.
Det va riktigt soft.

Annars har det vart ganska lugnt.
Händer inte så mycket längre i mitt liv.
Tar det lugnt, dricker ju knappt en droppe.
Så festande blir det ju inte.
Ska försöka göra lite utflykter med Limpan och kanske Freddan någon dag också ifall han har lust med det..

Solen skiner och det är supervarmt ute.
Knappt orkat vara ute så det har varit tvätten och storstädning som har gällt för min del.
Otroligt spännande. ;)

Men nu ska jag sätta på lite Animal Planet och sen ska jag nog ta MP3n och gå ett varv runt gerdsken.
Måste röra lite på mig.

Ha en bra dag!


Mamma å Limpan på SteakHouse Lilla Torg.

Nu har vi haft våran "Semestevecka".
Vi har inte behövt bry oss om att vara ständigt uppmärksamma på vilka tider Grindgatans personal skulle komma och hälsa på och inte  behövt bry oss om så mycket annat heller.
Det enda uppgifterna vi har haft är ju min att ta mig till Borås och Fredriks att måla fönstrena i huset.
Båda har vi skött våra kort.
Jag har kommit upp i tid och iväg.
Fredrik har gjort klart fönstrena i ett av rummen.
Fint och väldigt ljust blev det.
Mycket bra eftersom det ser så mycket större ut med en gång det blir ljust.
Vilket fall, dagarna i huset för oss själva är slut för den här gången.

Imorgon blir det att gå upp när morfar ringer.
Ska få skjuts till Borås.
Sedan när jag kommer hem blir det åka iväg med alla pantflaskor och panta dom så jag har lite pengar till bröd och så i alla fall tills jag får lite mer pengar på kontot i början av veckan.
När det är klart blir det bara städa, städa städa.
Så det är fint här hemma när familjen Andersson/Svensson anländer.
Jag vet inte riktigt än ifall jag ska vara här när dom kommer eller ifall dom ska få andas lite och komma hit och säga hej på Söndag istället.

Nu ska jag fortsätta min Fredag kväll här i soffan med min kära man och titta på Mars Attacks.

Ha en trevlig natt!

Sitter här i päronens hus.
Alla i familjen är bortresta till Turkiet utom jag så då passar jag och min man deras hus.
Fredrik jobbar även med att måla fönsterna i huset så han drar in lite cash.
Det är otroligt skönt att vara här också för det är helt eget.
Man slipper höra allt som hörs igenom dom pappers tunna väggarna i lägenheten.
Gillar ju min lilla lya men det hade varit skönt att ha något sånt här.
Man får se vad som händer längre fram i livet.
Kan ju alltid hoppas på barn, villa, giftemål eller i alla fall förlovning.
Körkort och kanske ett husdjur.
Jag har kommit till insikt med att jag vill leva ett vanligt s k "Svensson-liv".

Allt kaos som har varit runt omkring mig i så många år nu vill jag bara komma bort ifrån.
Nu har jag ju börjat uppskatta saker. Har slutat att ta saker för givet. Vilket jag nästan ALLTID har gjort tidigare.

För några dagar sedan när vi va ute i stugan jag, fredrik, Limpan, mamma  och mammas syster m.m. kände jag bara hur tårarna började rinna.
Helt plötsligt kom tankarna in på att tänk om jag hade dött.
Då har jag aldrig mer fått se min bror.
Jag älskar min bror mer än något annat.
Min bror och min syster betyder så otroligt mycket för mig och jag skulle ge upp mitt liv för dom utan att tveka en sekund.
Om jag hade kunnat skulle jag ge dom hela världen.
Samma gäller min mamma. Fast med syskonen känns det lite som man måste ta den rollen att alltid kunna försvara dom.
Okej jag skulle kunna ta hand om min mamma också ifall det skulle behövas men med syskonen är det bara så att det måste göras.
Vilket fall, jag kände i alla fall just i den stunden hur glad jag va över att jag lever, över att få tid med min bror och att göra saker ihop med honom. Min alldeles perfekta lillebror.
Om jag ska vara ärlig så hade jag velat ha dom hemma hos mig hela tiden och att jag skulle ha pengar så jag skulle kunna ha hand om dom och ge dom allt dom ville ha.
Jag känner mig otroligt glad över att vara deras storasyster och at stolt att jag har fått två helt perfekta och unika småsyskon.
KÄRLEK!

Nu finns ju även Fredrik i mitt liv.
Jag vill att han ska vara min pojkvän, sambo, man.
Att han ska vara min bästa vän och själsfrände.
Någon man kan prata om allt med. Ligga uppe i flera timmar och bara prata om livet och skapa någonting ihop.
Verkligen göra någonting av våra liv tillsammans.
Jag hoppas att han blir den som kommer att stanna hos mig och som kommer att finnas där för mig i många många år.
Ett riktigt förhållande, ett sånt som alla är värda i alla fall ett i livet.

Nu ska jag vara mig själv.
Äntligen VÅGA.
Inte gömma min bakom alla olika lögner och dom dubbla fasaderna som jag byggt. Samt klättra ut ur slottet som jag alltid suttit i och gömt mig.
Måste sluta analysera allt innan jag vågar ge mig på det.
Jag ska leva.

Jag älskar livet och jag har precis börjat bli en människa.
Pånytt född som en underbar individ.

Alexandra Älvan Andersson, det är jag.
Ingen kan ta det ifrån mig.
Älska mig, hata mig. Men gör det då för den personen som jag verkligen är.

Jag bor i min lilla 1a på 40kvadrat.
Fått till dom flesta möblerna och det känns helt underbart.
Ska ta lite bilder och lägga upp så ni får se min lilla lya.
Riktigt mysig är den men bättre ska det bli.
Lite mer tavlor och något matta sedan är det fixat och klart.

Annars idag har det varit en helt vanlig dag typ.
Jag gick upp i tid och åkte med bussen till Borås för att hämta min sub.
Det går bra och jag har inte försovit mig en enda gång.
Applåder till mig!
Jag har ju en man som inte är allt för pigg på morgonen så han kan man ju inte få någon hjälp att gå upp med.

Han fyller förresten 37 år idag. Grattis till honom!


Nej men jag skulle bara skriva hej typ.


Tjipp