dubbeldiagnos

Det känns som att mitt huvud ska spricka när som helst, jag kallsvettas och det känns nästan som att luften skall ta slut här inne.
Gång på gång sticker en kniv mig i hjärtat och det känns som om någon petar mig stenhårt i magen så jag tappar luften då och då.
Dom gånger någon petar mig i magen är när jag läser något som gör ont, att Nicke säger något som jag i normala fall inte hadereagerat på överhuvudtaget.

Jag är överkänslig och har ont i magen som fan, känner mig rastlös och sjösjuk då alla tankarna rusar.

Det känns som det är säkert nu att jag är på väg in i antingen en depression, skov eller rapid cycling igen.

Nu va det ju ett tag sedan jag va sjuk på riktigt, har ju endast varit dåliga eller bra dagar nu.

Varken sämre eller bättre som min psykolog säger, det är stabilt men ändå svajigt.

Det är jag ju van vid och det är så jag lever, men nu ska man behöva ställa om igen till sjukling.

 

Jag har svängt mellan att vara rätt glad idag till att bara vilja storgråta, och det har jag också gjort. Både en, två och tre gånger.

Den här sjukdomen är hemsk att ha då den förpestar så jävla mycket.

Det får bli en längre uppdatering imorgon för nu blir det att inta ryggposition i sängen och snarka en stund.

 

 

Tjipp!