dubbeldiagnos

Jag sitter på tåget nu och är på väg mot Växjö.
Min psykolog ringde och trodde att jag hade försvunnit, rättare sagt trodde min kontaktperson på suben det.
Sa hur läget nu är och att det faktiskt är svårt att stå upp själv.
I förrgår kväll slog allt till ordentligt och fan va ont det gör!
Efter att Nicke åkt har jag mått rätt kass precis när jag ska somna.
Tryggheten är inte helt borta men nästa och man lämnas ensam i mörkret.
Och på det kom sorgen, på riktigt den här gången.
Igår vägrade jag att gå upp ur sängen på nästa hela dagen.
Jag hade bokat in mig på två pass på Sportlife då jag nu är lycklig ägare av ett årskort!
Så om inte Marie hade kommit för att hämta sina verktyg igår hade jag säkert inte gått upp utan endast legat kvar där i min skit och grävt ner mig mer.

Men jag kom iväg och körde båda passen utan större svårigheter.
Först Bodystep en timme och sen blev det ytterligare en timme på Bodypumpen.
För jävla skönt och jag har sluppit någon värre träningsvärk.
Blir att träna på måndag kväll igen, det känns verkligen helt grymt att äntligen kommit igång.
Så har jag börjat sola igen så jag slipper vara så blek, är ju fan som ett jävla spöke efter den här jävla "sommaren".

Men men, nu sitter jag i alla fall på tåget och det ska bli schysst att umgås lite med Nicklas igen.
Inte för att det va så längesedan.

Kanske slänger in en rad senare eller nåt.

Ha en fin fredag. :D