Rena rama kaoset!
Sitter här hemma i soffan och har ett virrvarr av tankar som fladdrar omkring i mitt huvud.
Tankarna verkligen rusar fram och jag tror nästan att jag håller på att bli manisk.
Någonting är det som försöker ta över mitt huvud men jag vet inte vad.
Är det sorgen igen kanske? Det vore jävligt tungt men jag har ju klarat av första smällen av sorg så då borde jag nog klara av en till.
Jag vet att det kommer många fler sådana perioder i mitt liv och väldigt många inom det närmsta året.
Är dock fast besluten vid att jag SKA ta mig igenom varje sekund av sorg, jag måste för man kan fan inte gå runt den.
Allting kanske blir lite enklare när jag inte är helt ensam heller.
Jag har en del vänner som faktiskt bara är ett telefonsamtal bort, jag har släkt och jag har ju faktiskt kärleken nu.
Just nu känner jag mig dock helt förvirrad när det kommer till precis ALLT.
Jag vet vad jag har men samtidigt känns allt så långt borta, så jävla svårt att försöka förklara en känsla som jag själv knappt kan beskriva.
Är verkligen förbannat osäker på hela livet.
Det hade varit så mycket enklare med den där knappen som man bara kunde trycka på när man kände för att stänga av livet och sig själv en stund, varför har ingen uppfunnit en sådan än?
Tror i alla fall att jag börjat bli rädd för att jag ska glömma av mamma. Min psykolog frågade mig om den saken senast också men jag sa att jag inte alls är rädd för det, i verkligheten är jag livrädd!
Fick smått panik förut när jag satt och läste sms ifrån mamma och jag kunde inte komma ihåg hennes röst.
Jag kan fortfarande inte minnas hur hon lät och då är det ändå bara en sån kort tid sedan hon gick bort.
Bilder har jag massor så jag behöver inte vara rädd att jag ska glömma av hur hon såg ut, hennes doft glömmer jag inte heller. Och jag kommer aldrig glömma hur mjuka hennes händer va.
Nä jag får släcka ner allting här hemma nu och lägga mig i sängen och lyssna på musik istället.
Nu skiter jag i livet för idag!
FUCK OFF!!
Kommentarer
Trackback
