Vid våran sida.

Idag har det varit en rätt fin dag och det är nu när solen har tittar fram som jag saknar min mamma som mest.
Jag började min dag i sängen där jag tittade på Mad Men i några timmar.
När eftermiddagen kom blev jag rastlös och fick med mig min farmor på promenad.
Vi tog två promenader idag i det fina vädret och det va mycket minnen av mamma som kom fram.

Detta är bara början och hon har endast varit borta i 2 dagar, hon kommer ju att vara borta resten av mitt liv.
Jag kommer aldrig mer kunna krama henne, prata med henne, skratta med henne eller sova i samma säng som hon.
Min fina, underbara och vackra mamma!

Det värsta måste vara att förlora sitt barn som för mormor och morfar. Men sen tror jag att det är att förlora sin mamma.
Man har ett speciellt band med sin mamma, hon har burit en i sin mage i 9 månader. Det bandet går inte att bryta.
Min mamma har gjort allt för mig, hon räddade mig.
Utan henne hade jag inte kommit så långt som jag har gjort i min drogfrihet.

När jag satt ute på altanen med farmor så tänkte jag som mest på mamma.
Hade hon levt och varit frisk hade hon också suttit där ute med oss i solen.
Hon och solen hör ihop.

Vi får se hur morgondagen ser ut.
Hoppas okej.

Kanske skriver några rader imorgon.
Hoppas mamma spökar lite för mig i natt.

Våran älskade
Ingela Andersson 19661012 - 20120516


Kommentarer
Postat av: Johanna

Finner inga ord, Alexandra. Det enda jag kan få fram i skrift till dig och din familj just nu är:



♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

2012-05-19 @ 11:04:23
Postat av: Emilia

Jag beklagar verkligen sorgen Alex..

2012-05-20 @ 08:20:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0