Allt tar sin tid..


Det va en månad sedan jag skrev här nu och jag får be om ursäkt för det.
Jag har inte haft tid och det har varit så mycket med jobb och andra känslomässiga saker.
Mycket börjar att ordna upp sig och det är väl kanske för att jag försöker att slappna av lite mer i tillvaron som är.
Allting känns som att jag först har slitit ut mitt hjärta, stampat på det och sen delat det i små små bitar för att sedan svälja det igen. Samma sak med huvudet.
Som jag har beskrivit det tidigare att våra liv kan jämföras med ett glas så har mitt glas trillat i golvet men ändå har gått att laga.
Jag har börjat hos min psykolog igen också. Det känns skönt även om det va väldigt skönt att slippa allt för några veckor under sommaren också.
Då har det ju ändå varit så mycket annat med jobb och vi begravde ju min mammas skal för några veckor sedan.
Det va en liten fin ceremoni med bara oss närmsta och pappa bara mammas urna upp till graven och dom ringde i klockan när vi gick hela vägen upp till hennes grav.
Jag väntar bara på att stenen ska komma dit så jag kan plantera ett träd där som inte blir så mycket högre än en meter och som har grenar som hänger ner väldigt fint. Sen kan man ju börja sätta lite ljus också nu när det börjar bli mörkt igen.
Sommaren är ju mer eller mindre över nu och vi är inne på hösten. Jag vet inte riktigt hur jag känner för det här med höst men jag har ändå träffat en person som kanske gör att jag inte riktigt bara kan fokusera på allt det dystra.
Så nu avslöjade jag det också, jag antar att min kära faster Carina som brukar vara här och läsa min blogg blir glad nu.
Vi är på G och vi får se hur det slutar, hoppas bra i alla fall för den här gången känner jag att jag tycker om personen. Ingenting för att jag är trött på att vara ensam längre och allt det där, utan jag har våga släppa ut mina känslor på riktigt igen. Det va ju över 2 år sedan som jag hade dom känslorna. Där efter har det mest varit platonisk kärlek jag känt till vissa. Fejkade känslor. Det är elakt att göra så men så blev det bara.
Nu står jag fast vid han jag träffat och blir det bra så blir det det och blir det dåligt, så funkar det inte helt enkelt.

Men nu ska jag hoppa i säng för jag är tvär-trött!!
Puss å kram


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0