dubbeldiagnos

Denna blogg går ut till alla tjejer, killar och barn som blir misshandlade av sina män, kvinnor eller andra familjemedlemmar.
Ni är inte ensamma!

Jag ska berätta lite själv om mina erfarenheter och min historia, hur det va att leva i tortyr.
Min mamma va min räddning efter att jag fått tag på en dator för att skicka ett gratis sms där det stod; HJÄLP!
Hade jag inte haft min mamma där så är jag rädd för att jag kanske varit död nu eller fortfarande i detta helvete.
Jag tänder ett ljus för alla dom som mist sitt liv pga av detta, många som faktiskt blivit ihjäl slagna medan andra tar sitt liv för att slippa fortsätta i sitt förhållande.
Men nu till min historia till er hur det va.

Jag träffade M på en internet sida där vi pratade några dagar innan vi bestämde oss för en träff. Ni får inte glömma att jag fortfarande va i ett missbruk här och hade inte det bästa omdömet.
Efter några dagar fick jag frågan från en gemensam vän om han någonsin varit elak emot mig. Jag tyckte det va en dum fråga och ställde en motfråga där jag undrade vad han menade.
Killen berättade att han hade inte hade varit så snäll mot ett ex och ännu värre va det med hennes nya pojkvän.
Hon drog i alla fall upp det i rätten och fick stöd av sin nya man och det blev M väldigt arg för och slog hennes kille, stängde in han i bagageluckan i bilen och körde ut killen i skogen. (Det är höga straff på på olaga frihetsberövande), han och hans vän misshandlade killen och inte så dåligt heller och sen släppte han där i skogen. Han fick ett rätt långt fängelsestraff för detta plus några narkotika brott tror jag.
Jag sa i alla fall till vännen att jag va en stor flicka och kunde klara mig själv, jag skulle självklart gå om han slog mig.
När M kom hem frågade jag honom rakt ut om det jag hade hört och han sa att han råkat putta henne så att hon ramlade och han berättade även om kidnappningen
Vi blev ihop ganska snabbt och det va helt okej till en början, men sen kom min första smäll.
Han kom hem en sen kväll efter att ha varit och tatuerat sig, jag va med han till en början men tyckte det blev ganska sent och gick hem.
Där hemma stod en flaska med hembränt och man ska inte ställa sådant framför en missbrukare. Jag satte igång att dricka och då hade jag provocerat han så pass mycket att han gav mig en örfil. Det va stike One och jag gick inte, trodde att det va en en gångs grej, jag ångrar än idag, varje dag, att jag inte gick ut genom dörren.
Nästa gång kom några veckor senare. Då slog han till mig ordentligt och puttade in mig i en garderob så att dörren gick sönder.
Då blev jag där emot rädd men han började gråta och och bad om förlåt, att det aldrig skulle hända igen och han visste inte vad det tog åt han. Jag började tänka på vad hans ex sa, men jag gick inte för han fick mig att tycka synd om han när han satt på sängen och grät. Det va kanske mitt fel att han hade slagit mig, att jag hade gjort fel i att skrika på han när vi inte hade några pengar. Jag va tvungen att försöka åka till jobbet varje dag men det va inte lätt när han tyckte att jag skulle stanna hemma. Efter ett tag blev jag lat och sa att jag inte kunde jobba kvar.
Efter den gången eskalerade misshandeln hela tiden. Det va tortyr i slutet av förhållandet.
Han började bita mig istället nu för att då kunde han skylla på att vi hade ett vilt sexliv där bett va en del av sexakten. Det va ganska smart om polisen eller andra någonsin skulle se märkena.
Han började kontrollera mig och jag fick mindre och mindre åka någonstans utan han.
M kunde hålla på i timmar att bita mig så det blödde och jag fick stora sår. Han blev arg på mig för att jag grät högt då han va rädd för att han skulle bli vräkt vilket han blev i slutändan då han inte kunde betala hyrorna i tid m.m.
Men jag kunde ju inget annat än att gråta. Jag kunde ropa efter mamma dom gånger han va som mest, jag ropade efter många andra också men det va ju självklart att dom inte hörde.
Jag kommer ihåg en natt, eller väldigt tidig morgon runt 5 när han varit på mig hela natten och bitit överallt så började han dunka sitt huvud mot betongväggen så han själv fick två stora blåtiror, vilket jag inte riktigt fattade hur man kunde få blåtiror av det. Han sa att ha behövde hjälp och att han va arg och ledsen på sig själv att han höll på som han gjorde.
Men i alla fall hade grannen hört allt som pågick i flera dagar och bestämde sig för att ringa polisen.
Dom knackade på dörren vid halv 6 och tog in oss i olika rum.
M hade gett mig en blick som sa att jag inte skulle säga något, och det gjorde jag inte.
Jag sa att vi kollade på film och hade råkat ha lite högljutt sex. Det va det jag sa om mina märken också, att det va en sexlek och han slog mig inte.
Men den snälla polisen förstod att min historia inte riktigt stämde men dom kunde ju inte göra så mycket åt det.
M va efter det helt förtvivlad och grät och han va samtidigt arg för att jag hade låtit för mycket när jag grät.
Han va dock glad att vi nu köpt en lägenhet i Vänersborg för då slapp våra grannar höra något mer.
Saken va ju den att vi skulle få nya grannar istället, dom skulle ju inte förstå till en början..
Att jag lyssnade på hans förlåt gång på gång förstår jag inte riktigt själv men ändå vet jag vet jag nu varför.
Eftersom han hade manipulerat och fått mig att inte prata med mina vänner längre, en efter en tyckte han inte att det va bra att jag umgicks med och till slut hade jag bara  Z.R och hennes pojkvän C.
Vi umgicks med dom och käkade piller som fan.
Det va mitt sätt att överleva på, drogerna.
När M kom på att vi skulle sluta med drogerna under ett tag när vi bodde i Skövde och en stund i Vänersborg så va M som värst, han blev hemskast under den tiden och det är ofattbart att han inte slog ihjäl mig under den tiden.
Men det va där sista tiden som jag förstod vad han höll på med, innan det va jag mest förvirrad och förstod inte riktigt vad som hände. Mitt psyke la av totalt.
Jag hade Stilnoct som insomningstablett under den tiden men jag va livrädd för att ta den för jag visste vad jag skulle vakna upp med tills imorgon.
Jag ville inte sova alls och vissa nätter tog jag inte min tablett för att jag skulle trodde att jag skulle komma undan då, att han skulle vakna glad och allt tog slut, andra kvällar önskade jag att jag skulle dö i sömnen innan han vaknade. Ta en överdos och bara somna in när jag sov.
Att jag lyssnade på hans förlåt gång på gång va för att jag trodde varje gång att han skulle sluta.
Jag ljög ihop en jävla historia för att jag trodde att han skulle sluta då, men inte ens då lät han mig vara ifred.
Det värsta ögonblicket som jag minns va när vi bodde i Vänersborg. Jag va nere i tvätten ensam och hade pratat med en grann kille till oss, M visste att han hade spanat in mig men jag sa att jag inte va intresserad av en liten pojkspoling.
Men helt plötsligt kommer han inrusande och jag såg den värsta svarta blicken någonsin och tänkte; Nu är det kört, nu dödar han mig!
Har aldrig sett sådan svarta ögon i hela mitt liv, och den ondska han ut strålade.
Bara för att jag hade utbytt några ord med grannkillen. Han tryckte in mig i torkrummet och tryckte upphetsad mot väggen, han tog ett stadigt grepp om min hals. Han tryckte så jävla hårt att jag blev blev helt röd i ansiktet, min enda tanke; NU dör jag och jag får inte säga hej då till min familj.
Efter den gången tassade jag på tå hela tiden för att inte göra honom arg.
Jag tittade hela tiden på om han va glad eller arg, va han arg förberedde jag mig för en smäll eller en ett bett.
Och en annan gång torterade han mig verkligen under flera dagar. Han gav mig starka benso och som jag blev väldigt trött av. Jag somnade i sängen och han kom in och gav mig hårda örfilar för att jag skulle somna. Han gav mig mer piller så jag blev mer trött, han visste att jag älskar tabletter och allt annat neråt, så han kunde slå liv i mig igen. Kanske bita mig i pannan eller någon annan stans.
Efter han hade slagit mig upprepade gånger, jag fick inte sova och han stod och skrek som en galning.
Det va 2-3 dagars ren tortyr.

Jag önskar att ingen ska vara med om det jag va med om.
Det är för jävligt att det finns människor som tar makt till en annan nivå och slår sin partner som dom säger att dom älskar "så mycket".
Människor som M ska låsas in någonstans där dom inte får kontakt med människor överhuvud taget.
Dom manipulerar sin partner såpass mycket att personen inte har någon kontakt med folk tillslut.
Slår, biter, tar stryptag och torterar både fysiskt och psykist. Man är inte vatten värd egentligen.
Dom är på hittiga dom där personerna för att märkena inte ska synas, men M va en sån som inte brydde sig om det. Han bet mig i ansiktet, pannan och kinderna.

Mina råd till er där ute som har kommit ifrån era män/kvinnor/föräldrar, prata om det! Man blir fruktansvärt trasig efter en sån tragedi. Gå till en kurator, psykolog, en vän man litar på eller en familjemedlem och prata av er. Berätta historian för det gör mycket för en, det gör ont men det funkar. Lås inte in det för det kommer alltid att jaga er tills ni dör. Det är guld värt och har hjälpt mig väldigt mycket. Jag har fortfarande svårt att lita på män, inte så konstigt. Olika sorters beröring, lukter och andra saker påminner en om det hemska som har hänt. Det påverkar både mina förhållanden. Men jag jobbar på att släppa saker och ting men det går aldrig över helt.
Man kommer länge vara som en strykrädd hund, och jag själv är väldigt konflikträdd efter detta.

Till er i denna situation nu i denna stund, försök att gå där ifrån, lämna kvar nyckeln annars går man snabb tillbaks. Det finns många kvinnohem och många som kan hjälpa. För er män är det svårare men det finns organisationer som även vänder sig till er. Det finns en mansjour i nästan varje län.
Om ni som vuxen antar att ett barn eller unga vuxna är i knipa, tipsa om BRIS.

Några numer jag hittade för hjälp och rådgivning.
Hemsida; Kvinnojouren.se eller kvinnofridslinjen.se
Nationell stödtelefon för er är: 020 - 50 50 50
För er män som bli misshandlade var det svårt att hitta något till men jag hittade något till slut
Hemsida: supportforman.jothodesigne.com
Annar kan 118 118 hjälp er med att få fram ett numer att ringa.
Och för alla barn och unga vuxna (högst 18 år) finns BRIS hemsida: bris.se eller telefonnr: 116 111.

Jag tände ett ljus varje kväll för dom som har gått bort.
Men för er som lever vill jag bara säga, lämna aset innan du dör.
Kunde jag så kan ni!