dubbeldiagnos

Ikväll är en sådan kväll då jag vet att jag inte kommer att sova.
Natten till idag sög också nåt så fruktansvärt. Jag vaknade minst 5 gånger, varav jag somnade om direkt två av gångerna medan resterande gånger höll mig vaken från 30 min till 1-2 timmar.
Jag kan inte ha det så!

Zyprexan jag fick hjälper ju mot mina jävla hallucinationer när jag sover så dåligt MEN jag känner min trött hela dagen efter att jag tagit dom och samtidigt manisk, rastlös, lätt irriterad och jag somnar inte på dom. Jag sover ju inte lika tungt på dom heller som jag hade hoppats på.
Mardrömmar är det en jävla massa av nu också.
Jag får för mig att dom tar bort mina vaken-hallisar och gör om dom till mardrömmar istället.
Mitt största problem är att somna och Immovanen är slut och jag behöver nya.
Jag vill inte ta dom varje dag utan mest som behovsmedicin dom nätterna jag känner mig konstig och när jag vet att jag absolut inte kommer kunna sova.
Imorgon ska jag ringa Borås och be att få dom som behovs istället för 2 om dagen.
Jag hoppas fan dom går med på det. Dom kan ju sätta datum på hur många dagar som ska få gå innan jag får hämta ut dom nästa gång.

Anledningen till att jag inte kan sova är att så fort jag stänger ögonen ser jag bara all skit som händer min mamma, jag är rädd för att hon skulle vara död när jag vaknar.
Jag hatar ordet cancer och är förbannat trött på den sjukdomen, och så jävla orättvis.
Det finns så många människor som inte vill leva medan samtidigt finns det människor som inte vill annat än att leva livet fullt ut, det är dom levnadsglada som får cancer och A.S m.m.
Dom får ingen chans att leva som alla dessa självmords kandidater har.
Det är jävligt egoistiskt att ta sitt liv och jag har själv suttit i ego-båten flera gånger och inte brydde mig inte om dom runtomkring.
Jag blir arg på alla som inte uppskattar vad dom faktiskt har, man lämnar allt utan att tänka på sina nära och kära överhuvudtaget, inte på rätt sätt i alla fall.

En person som blir obotligt sjuk har tid på sig att hinna med saker och ting innan dom dör och uppskattar allt lite mer än andra.
När vi fick beskedet om att mammas cancer kommit tillbaka i metastaser.
Jävla fitt-läkare som inte hjälpte henne ordentligt första gången.
Hon hade ju inte blivit obotligt skick om dom gjort rätt från början!
Jag älskar min mamma mer än nåt annat i hela världen då hon alltid funnits där.
Jag hoppas hon nu får en medicin som håller henne i schakt i minst ett år till i alla fall.
Det senaste har jag till och med börjat be till alla högre gudar jag kunde komma på inom buddism, hinduism och kristendomen.
Min mamma ska och får inte dö, inte än!

Jag tänker på mamma hela tiden när jag ska sova och det är tungt som fan, och det är en av orsakerna till mina insomnings problem.
Det är ett riktigt kaos i mitt huvud,, bra sömn och fortsatta möten med psykologen, samt rätt medicinering.
Jag orkar inte mer nu utan jag behöver det som jag har märkt hjälper.

Ni får sova gott,
Vi får se om jag sover något alls i natt.

https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-2/973127/images/2012/pic_196849958.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-2/973127/images/2012/pic_196849967.jpg" class="image">