dubbeldiagnos

Sov hos Niklas i natt.
Mysigt värre då vi kommer in på rätt allvarliga samtal nu för tiden.
Alltså inte allvarligt på ett negativt sätt utan sådant som man måste prata om.

Han har ju varit nojig över att jag ska tycka det är jobbigt att han har barn.
Jag har ju från början vetat vad jag har gett mig in på så jag har inte sett det som något hinder eller att det skulle vara något problem för mig.
Kan ju erkänna att jag har varit nojig över att träffa honom dock.
Har bangat dom alla gångerna jag skulle kommit dit och sovit där när han har varit där.
Men det är för att jag av någon anledning har rätt svårt för barn.
INTE alla barn nu, men många.
Känner mig obekväm i deras sällskap ofta och är nästan själv som ett litet blygt barn som vill springa och gömma mig bakom någon/någonting.
Eller så blir jag tvärt emot och känner mig störd av dom och vill kasta grus i ögonen på barnet istället.
Hm...sjuk i huvudet tänker ni nu.
Men det är faktiskt så.
Alla är inte barnmänniskor.
Jag har vänner med barn, som jag har fäst mig vid på en gång.
Och en lillebror som är 15 år yngre än mig som jag har fått ta hand om mycket m.m.
Andras barn gör mig i alla fall ofta rädd.

Men i morse så skulle ju hans son komma och då va det ju liksom bara att bita i det sura äpplet.
Och vilket litet charmtroll det va som kom in genom dörren. :)
Helt supermysig liten kille.
Blev nästan själv förvånad över min egen positiva reaktion av att träffa honom.
Första mötet säger ju faktiskt allt och det är då den avgörande dommen kommer.
Och Nuuno va inga problem med alls.
För jag blev inte rädd för honom, och inte ville jag kasta grus på honom heller.
Sötunge helt enkelt.
Så Nicke blev lättad, vilket är grymt förståligt.

Annars idag så är det en hel lugn dag.
Jag mår lite illa och grubblar lite över allt och inget.
Men det släpper la med tiden idag också.
Eller nä, det släpper nog imorgon.
Jag är ju faktiskt en duktig flicka idag. (Bönan vet vad jag menar för du är den enda som vet!!)
Tänkte på det du sa så nu får jag ändra lite på saker och ting.
That's it!!

Så det blir bara att chilla och rida ut stormen om man säger så. :)
Men det klarar jag.
Så det så.

Nu ska jag bada och ta hand om mig själv lite grann. :)

Peace, Love And Aids!