dubbeldiagnos

Det har var jävligt längesedan jag skrev något här och varje gång jag gör det så lovar jag mig själv att återigen skriva oftare etc etc etc.

Det blir inte så därför kommer jag inte denna gången försöka lura mig själv, blir mest less när jag ser appen i mobilen och tänker att "nu ska jag skriva nåt!", börjar skriva för att sedan bli distraherad av något annat och lämnar skrivandet. Jag har 48 stycken opublicerade inlägg och jag kommer antagligen inte gå in på något av dom och ändra eller ens läsa.

Anyway..

Jag har i mitten av April börjat jobba, "rehabiliteringsaktivitet" eller vad dom nu kallar det. Det är iallafall perfekt för mig och väldigt lugnt och jag får hålla på med praktiskt i trädgården och med växter i det stora hela där jag är. 2 timmar om dagen, torsdagar har jag egen aktivitet som räknas som om jag jobbar och sen är jag på LARO varannan fredag. Vi hade det för ett litet tag sedan bara en tid i månaden på LARO men för min del spårade det ut, jag hade en tid mådde för dåligt för att gå, fick en ny tid och återigen för dålig för att gå och samma sak hände nog i minst 3 månader så nu har jag och min sköterska på LARO bestämt att jag ska komma varannan fredag istället. Vi eller rättare sagt JAG behöver bryta mönstret där jag springer tänker/går/springer runt runt i en jävla ond cirkel och den enda utvägen va mer eller mindre som jag såg det självmord eller eventuellt ner i träsket igen. Träsket kändes dock längre bort än självmord.

I vilket fall, nu är jag ute ur det sen slutet av Mars och jag har kommit en bra bit ifrån det svarta hål jag då befann mig i.

Är iallafall nöjd med tillvaron just nu trots det stora mörker som ligger som en tjock hinna över allt runt omkring denna jävla månaden men nu är det på ett annat sätt än hur det va i vintras.

Så alla mår bra här, jag mår helt okej, djuren mår jättebra speciellt nu när det är varmare ute.

Nicke mår bra nu när han fått nytt jobb.

Livet rullar framåt, i mitt tycke något slentrianmässigt vilket till och från kan vara fruktansvärt trist.

Vissa dagar är tipp topp för att nästa dag sen bara ska bli en dag man helt och hållet kommer att glömma som om den aldrig existerat.

Nu gäller det bara att överleva denna månaden.

Jävla pissmånad som kommer varje jävla år! Imorgon skulle min lillasyster fylla 27 år. Sen kommer den 13e och då har hon varit borta i 5 låånga år och sen kommer den 16e då har mamma varit borta i 7 ännu längre år..

Jag hatar Maj och jag önskar att jag kunde få dispans denna månaden och göra lite som jag ville.

Men jag håller mig på den vägen jag är på.

Ska swisha iväg på min cykel nu till andra sidan stan och hämta ut min medicin.

Jag tar den smala vägen och fortsätter framåt.

Vem vet när vi hörs igen ;)