dubbeldiagnos

Då va man hemma igen efter en helg hos kärleken.
Det känns jävligt ensamt men det är ju ändå nåt med att sakna en person också.
En känsla som dom flesta behöver känna ibland för att veta vart man står i relationen och för att känna efter hur man egentligen känner för den andra.
Det är sunt helt enkelt.

En sak som är jävligt skönt är att jag faktiskt fått tillbaks sexlusten på riktigt.
Pga medicinen försvinner ju nästan allt sånt helt men det har man ju knappt tänkt på eftersom man varit singel och inte legat runt direkt.
Nu har den i alla fall kommit tillbaks och jag hoppas den tänker stanna också.
Men så kommer vi till det här med oskyddat sex.
Jag tål ju inte vanliga p-piller och de flesta andra sakerna pga östrogenet som finns i.
Jag mår illa och spyr jätte mycket och därför är vi ju oskyddade.
Och vad tror ni att en kille på 23 år tänker då?
Jo en sådan som nyss träffat en tjej som man har oskyddat sex med är rädd för att hon ska bli med barn.
Och det är la inte så jätte konstigt?
Men om det är så att hon inte heller vill ha några barn riktigt än så måste han ju släppa det där någon gång också.
Jag hållet koll på mina ägglossningar med tester och helveten och ser därför till att inte ligga några dar innan, under och efter ägglossningen.
Jag vill inte ha barn med en kille jag känt en timma.
Men eftersom han inte kan ta det lugnt så blir jag tvungen att ringa herr gynekolog imorgon och så får han väl ner och kika i min fitta igen och så får vi väl komma på vad vi ska göra åt saken.
Jag hatar verkligen att gå till gynekologen och ha en okänd mans fingrar i mig och en massa kalla instrument men jag pallar inte med nojan heller.
Så jag får helt enkelt gå dit och få skiten gjord eftersom det inte finns så jävla många fler alternativ.
Hur mycket finns det för killar att göra?!
Jävligt orättvist faktiskt.

Jag har ju mått illa i några dagar också och då slänger Systra Mi ut på FB att jag är gravid.
Klart att jag inte är gravid men det gör kanske inte så att rädd-haren känner sig tryggare direkt.

Är rätt trött nu och blir ännu mer trött i huvudet av att tänka på att gå till gynekologen eftersom det är det värsta efter tandläkaren.
Hjärtats noja gör mig nojig och det gör att man blir lite smått schizofren.

Jag är sjukt jävla ledsen också för att jag såg en sak på tvn och nu har hela hjärnkontoret havererat.
Ont i huvudet och tårarna sprutar precis som om nån satt på en kran.
Måste försöka sova tror jag.
Har mycket att göra imorgon.
Ringa gyn, åka till psykologen, träna och sola är dom större sakerna och sen är det mest massa jävla skitsaker jag har att göra.

Sov gott!