dubbeldiagnos

Idag har jag åter igen varit och lämnat mitt yttepytte lilla rör med mitt urinprov i.
Måste säga att det va det svåraste som jag någonsin har gjort att kissa i ett sånt litet rör för jag fick icke kissa i en mugg innan och hälla över i det lilla röret utan det skulle vara rätt i för att det inte skulle kunna hamna nån skit i provet som inte skulle vara där.
Det som va jobbigt va också det att man på morgonen skulle kissa lite grann och sedan knipa igen och sen kissa i det lilla röret.
Lätt på morgonen menar jag, nog.
Men det gick i alla fall och nu har jag även lämnat in det.
Det som jag störde mig mest på idag va att för att lämna in det va jag tvungen att ta en kölapp och sitta och vänta som om jag skulle göra något där.
Hallå, jag skulle bara lämna av.
Det borde finnas en liknande reception för att lämna in prov så man slipper att sitta och vänta som om man skulle in till själva doktorn för en undersökning.
Nej jag tycker så mycket saker går långsamt hos vårdcentralen för ingenting.
Nu ska jag i alla fall dit imorgon igen och träffa en läkare klockan 8:00.
Skönt att få det gjort äntligen och få saker och ting utrett i mitt liv.
Det funkar inte såhär.
Sedan kommer dom även att skicka iväg en remiss vidare till en annan doktor på ett större sjukhus för en annan  undersökning som dom ej gör på vårdventralen.
Detta blir nog bra ska ni se.
Problemen kommer säkert att komma i bloggen senare när dom har fått en hum om vad problemet verkligen är.
Det saknas vissa ämnen i kroppen också som dom MÅSTE göra någonting åt och dom har hittat saker och ting.
Ja som sagt, fortsättning följer!

Nu sitter min far och pratat om hur vi i hela familjen borde ligga och och mysa m.m.
Inte fan är vi någon HEL familj.
Den är trasig och inte alls som den ska och det är tack vare honom.
En alkoholist utan dess like som ligger helt avslagen i neandertalarstadie varje helg.
Även de enda som kommer ur hans mun är ungefär så som man föreställer sig att grottmänniskorna lät.
Han kan vara bra några enstaka gånger men under hans nyktra timmar i livet så är det mest gap, gnäll och hela världen är pest förutom han.
Jag undrar vad läkaren hade satt för diagnos på honom ifall han kom in till en sådan.
Levervärdena hade med all säkerhet varit katastrofala. Men det är någonting han väljer själv, han är en vuxen människa.
Nej, jag förstår inte vad det är för en jävla familj vi har.
Jag är så oerhört tacksam över att jag inte ens bor här längre.
Min mamma är så stark att hon orkar hålla ihop det så gott som hon kan.
Linus är en sprallig lite grabb som han borde vara i den åldern.
Min syster är ju som hon är.. Haha..

Men nu ska jag gå över till mitt pluggande och försöka få någon kontroll över den och få klart det som ska vara klart nu.

HEJ DÅ!