dubbeldiagnos

De senaste dagarna har jag känt att jag faktiskt kan leva med det livet jag har.
Allt som har varit så jobbigt innan känns väldigt långt borta, då menar jag självklart all skitsnack som snackas om en.
Har haft underbara dagar de senaste och jag ser vad som betyder något och vilka som finns och man kan ta tillvara på. Jag älskar det!
Man behöver inte försvara sig jämt utan jag klarar mig bra ändå.
Jag låter mig själv att må bra igenom att stunta i alla problem som har varit utan jag tar dagarna som de kommer och det blir vad man gör det till, genom att vara positiv och slappna av. Det har varit en utmaning till mig som jag har anammat nu, hur bra är inte det?
Alla problem försvinner ju inte, men det är sådana som kan bearbetas med lite hjälp ifrån omvärlden.
Mamma ser ut att må bra och det mår jag sjukt bra utav, min lillebror är ett litet busfrö som visst kan reta gallfeber på en men han är så bra på alla sätt egentligen. Mormor & Morfar är underbara, även farmor. Har ju umgått mer och mer med människor och det känns ju som att man börjar gå lite mer utanför dörren.
Mitt hem är vackert och det byggs på hela tiden, det kommer att bli mitt eget palats tillslut där jag kommer att leva och må bra länge, det vill säga tills jag råkar stöta på mannen i mitt liv och familjen kanske utökas i sinom tid.
Jag vill tacka världen för solen som också har varit de senaste dagarna, man kan inte göra annat än att njuta av att våren äntligen har anlänt och jag tar verkligen tillvara på den varenda sekund.
Har fått mig en lite bränna faktiskt och jag blir nästan lite fixerad vid att bli brunare och brunare för varje solig dag. Men det blir man ju också.
Endorfinerna spritter ju i kroppen också när det är vackert väder och man får ju även D-vitamin av den.

Söndags va jag i stugan och fick lite sol.
Måndags låg jag ju i plantaget med Jimi, mitt ex som jag är väldigt bra vän med och en person jag har börjat umgås med lite på senare tid. Han är duktig och har varit på rätt väg lite längre än jag och då behöver man inte säga något utan man vet hur man känner ändå igenom att bara säga hej egentligen. Är inte det en underbar känsla?
Vi låg och lästa varsin bok i alla fall och det va väldigt skönt.
Igår så låg jag i solen hela dagen nästan ute på mammas altan och sög i mig solen. Trodde nästan jag hade bränt mig när jag kom in men det hade jag inte tack och lov.
Får otroligt mycket fräknar när jag solar och får färg i ansiktet. Ser lite skoj ut, pippi långstump ungefär.
Idag va det ju inte sådär jättemycket sol under förmiddagen men senare runt 15-16 va det sjukt skönt. Va ute med mamma å Linus i stugan och städade iordning där inför sommaren.
Det blev rätt fint faktiskt.
Mormor och morfar kom ju ut också med små söta Påskbakelser, va typ tårtbitar med gul marsipan ovanpå som jag åt trots att jag inte äter marsipan. Men den va rätt god faktiskt. Det satt en jättesöt lite gul kyckling på den också.

Sen åkte vi hem och jag va snabbt över hos mamma och lekte jage med Linus en bra stund tills jag tog mina grejer och traskade hem, vilket nu för tiden tar 3 minuter. Tänk va bekvämt.

Nu väntar jag på att min lilla grodvän ska komma över och jag hade tänkt att städa tills dess. 22 börjar ju BB också som jag är skrämmande beroende av, man brukar ju byta ut det ena mot det andra. Min nya grej är tv-serier som Big Brother och Cityakuten som går runt 13:30, har sett varenda avsnitt av tidigare men dom är lika bra varje gång jag ser dom. Nästan bättre.

Men ha en underbar kväll och försök att tänka på att man måste få låta sig själv att må bra ibland trots att det inte är lätt alla gånger. Se på mig, jag har hatat livet och gör det i stunder fortfarande. Men när det väl är bra så måste man leva på det ett tag.
Ljusglimtarna!